Varför måste vi specialisera oss så tidigt? Ibland kan man önska att man fick ett par friår innan man var tvungen att välja sitt spår, likt systemet vid ett amerikanskt college. Det tycker Lundagårds utbildningspolitiska krönikör Elio Martorelli Nilsson.
Det finns en hel del människor som hittar endast en, specifik, sak att intressera sig för. Sådan är inte jag.
När jag pratar med en läkare, konsthistoriker, jurist eller fysiker finns det alltid en del av mig som säger: tänk om det är det där jag borde göra?
Som ni märker hade jag inte haft något emot att studera som de gör på ett amerikanskt college. Att välja en major – ett huvudämne – för att sedan studera, till och med vara tvungen att studera, andra ämnen än de man själv valt. Sverige och USA:s olika metoder kommer i grunden från två olika filosofier gällande utbildning, som i folkmun brukar kallas ” det läckande kärlet” och ”den röda tråden”:
Det läckande kärlet, där man tänker att man ska försöka fylla studentens huvud med en mängd information om ett visst ämne som studenten väljer i början av sin utbildning. Välkommen till min föreläsning, här är dina läsanvisningar, ditt formelblad, kunskapskraven – din utbildning helt enkelt. Att hälla ner en viss enhetlig mängd kunskap in i ett väldigt läckande kärl.
I kontrast till detta har vi upplysningstidens bildningsideal, den röda tråden, En mer organisk och personligt anpassad utbildning. Tänk dig att du står utan stress och oro. Att du står framför ett bibliotek vars höga portar öppnas för dig, och du får träda in. Först, säger den åldrade bibliotekarien, ska du springa runt och plocka alla böcker du är intresserad av, vad du vill, så ska vi gå igenom dem ett par år tillsammans. Sedan väljer du vilket ämne som passar dig bäst, så fokuserar vi på det i ett par år till. Fokus ligger på utvecklingen av individens intressen och förmågor.
För en riklig summa kan du få testa dig fram på detta sätt på amerikanska colleges, under de första två åren innan du ska välja ditt huvudämne.
Den röda tråden, vilken lyx! Om man är som jag.
Jag tycker inte att alla ska vara trubbiga generalister, men vore det inte något om man i alla fall fick testa på ett par olika specialiseringar innan man bestämmer sig?
Hemligheten är att det är fullt möjligt att börja sina studier på detta sätt även i Sverige, och att vi egentligen är mycket friare att testa oss fram än amerikanerna eftersom vår utbildning är avgiftsfri. Skillnaden är att detta inte är vårt ideal för starten på universitetsutbildningen.
Men det borde det vara.
Studenterna ska inte behöva stressa upp sig över om de känner att de gjort fel val – eller ännu värre – fortsätta med ett program de inte tycker om för att de känner att det är för sent att byta.
Dessutom finns det i min mening något viktigt med att bredda sig lite grann i början. Du blir säkrare i ditt val av utbildning och får en hel del allmänbildning och perspektiv från andra ämnen (som även kan vara mycket användbara i huvudämnet du sedan väljer) på köpet.
Det viktiga att komma ihåg är att utbildningen är något som är till för att ge dig verktyg och för att öka din livskvalitet. Om du som jag har för många intressen, och för få anledningar att inte jaga dem, bra! Vi ses där framme, vid slutet av den röda tråden.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
