Sedan 2021 har filmer som "Dune", "Oppenheimer", "Avatar: The Way of Water", "John Wick 4" och "The Batman" gett höga intäkter samtidigt som de haft en speltid på 3 timmar. Parallellt rapporterade Sveriges Radio förra året att färre svenskar går på bio i dag än före pandemin. Kan den långa speltiden verkligen vara lönsam? Lundagårds Svante Fridén undersöker frågan.
Du får reda på speltiden för nästa storfilm. Överraskning – den är över 3 timmar lång. Är du förvånad? Hypad? Undrar du när man ska hinna gå på toaletten? Äntligen något som är värt att lägga pengar på? Eller ska du överväga det i två månader, för att slutligen strunta i det eftersom ”filmen är ju faktiskt lite för lång…”.
I slutet av februari släpptes Dune: Part Two. Fortsättningen på det mask-fyllda ökenäventyret där Timothée Chalamet slåss mot Stellan Skarsgård i tjockdräkt. Det är storskalig science-fiction och för att berätta historien krävdes det en speltid på nästan tre timmar.
I samband med premiären av del två, genomförde biografen Kino ett ”Dune-maraton”, där båda Dune-filmerna visades direkt efter varandra. Nilla Dahl, programansvarig från biografen Kino berättar att visningen gick oväntat bra.
– Vi hade bra publik på båda visningar, vi hade slutsålt på Part Two.
Totalt tog maratonet nästan sex timmar, men det var framgångsrikt, trots dess längd.
– Event kan se olika ut, det kan vara att man bjuder på något eller att någon inleder filmen, att regissören är där. Något fint brukar ändå locka. Eller ett race som med Dune, det tror jag att fans tycker är kul, förklarar Nilla Dahl.
Fansens inflytande på en films popularitet påminner om Avengers: Endgame (2019). Kulmen på Marvel-universumets superhjältefilmer som vid det laget hade dominerat i tio år och framför allt var en enorm biosuccé.
Även Endgame var 3 timmar lång, fans som förväntat sig en storslagen final hade förmodligen blivit besvikna om filmen var kortare. Den långa speltiden indikerar att varje karaktär och berättelse kommer uppmärksammas. Hade speltiden varit kortare, hade fans undrat om filmskaparna tänkt på allt. Samt: En lång speltid indikerar en större film.
Samma princip gäller andra långa filmer, exempelvis John Wick 4 och The Batman och även koncertfilmen Taylor Swift: The Eras Tour. Hängivelsen som fans visar tycks överskrida, ofta uppmuntras av, en längre speltid. Fans ger filmskapare ett större självförtroende att låta speltiden växa.
Skiftar antalet biobesökare mellan långa och korta filmer?
– Nej… Det beror nog också på när filmen kommer på året. Oppenheimer kom ju i somras, då var de inte så många andra filmer, i högsäsongen blir det svårare. Förr vid 17:00 och vid 19:00 gick det filmer varje dag, nu är det ju så att folk har en annan flexibilitet, dels ser ju vi att det går väldigt mycket folk på dagtid. Folks biogående är lite mer som när man går på teater, nu visas det något på [den här tiden], den här dagen, förklarar Nilla Dahl.
När frågan har blivit ”vilken film?” snarare än ”vilken tid?” är speltiden av mindre vikt. Biografer får allt färre besökare och till viss utsträckning förhåller sig filmtittande främst till ett ständigt växande utbud av streaming-tjänster. Fler och fler storfilmer ses i sängen eller från soffan. Reklamkampanjerna för filmer som Dune: Part Two lyfter ofta hur ”Dune måste ses på en så stor skärm som möjligt!”
Till viss mån måste reklamen fungera, för jag hör ofta hur ”det här känns som en biofilm”. Påståendet kanske har något med speltiden att göra. Likt hur Marvel-fansen hade blivit besvikna om avslutningskapitlet på deras favorit-franchise varit för kort, vill publiken att ett biobesök ska vara motiverat. En längre bioupplevelse indikerar mer valuta för pengarna.
Varje ögonblick i Dune: Part Two påminner tittaren att filmen är gjord för bioduken. Det är en film som kännetecknas av utmärkt design och atmosfäriskt ljud, filmens konstnärliga uttryck ligger i framkant och speltiden uppfattas som avsiktlig snarare än utdragen. Om berättelsen kortats ner hade det påverkat filmens kvalitet negativt och med det dess publikframgång: biobesökare vill se en bra film.
– Har man en berättelse som kräver en viss längd så tycker jag att man ska berätta den. Jag tänker aldrig hur en film är för lång eller för kort, varken när jag är själv eller för bion[s räkning], säger Nilla Dahl.
Är långa filmer lönsamma? Trots min inledande skepsis verkar svaret vara ja. Oväntat nog kan det tolkas som en lösning på det sjunkande antalet biobesökare. Ett försök att inge bioupplevelsen med en känsla av högtidlighet och en chans att konkurrera med streaming. Kanske är det genom längre filmer som biograferna återfår sin publik.
