Skånska kuststäder har alltid påverkats av vattnet invid. Men de höjda havsnivåerna, som klimatförändringarna medför, ställer regionen inför nya utmaningar – något som dessutom förväntas tillta över tid. Men vad som kommer hända, hur ansvaret ska fördelas, samt vilka åtgärder som bör vidtas, råder det osäkerhet om.
Solen skiner, luften är kall men frisk och vågorna svallar. På stranden i Skanör-Falsterbo njuter många lokalbor av sportlovsveckans sista dagar. Tanken på att det hav som breder ut sig inför oss skapar stora problem i området känns i stunden främmande. Längst ut på piren står Karin med sitt barnbarn Maja och spanar ut över vattnet.
– Vi går här och pratar om medelåldern om tusen år. Hur gamla är vi då? Kommer det finnas någon jord att vara gammal på? säger hon.
Karin har bott i Skanör-Falsterbo ända sedan hon var liten och har märkt hur klimatet förändrats på många sätt.
– Extremväder har jag absolut märkt av. Och förut var vintrarna kallare, bara för tio, femton år sedan skottade jag mer snö än vad jag gör nu, berättar hon.
Att jordens klimat blir allt varmare är sedan länge etablerat. Den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC slår fast att jordens medeltemperatur stigit med drygt en grad sedan mitten på 1800-talet. Samma rapport fastställer att det är en ökning som sker på grund av de klimatutsläpp som människan orsakar. Ju större den globala uppvärmningen är, desto större blir riskerna som klimatförändringarna medför. För de som lever i kuststäder är den största risken att havsnivåerna stiger i takt med att temperaturen på planeten ökar.
En bit fram på stranden kommer Henrik och Karin gåendes hand i hand. De har bott i Skanör-Falsterbo i 25 år och har under den tiden noterat hur havet höjts och stränderna försvunnit allt mer.
– Vi märker det när vi är ute och går, det är väldigt påtagligt. Det är bara att titta hur det ser ut här, konstaterar de och pekar ut mot det försvinnande strandbrynet.
Globalt sett har havsnivån i medeltal stigit med tjugo centimeter sedan mitten på 1800-talet. Det här är en process som är tätt förknippad med klimatförändringen mer generellt och beror framför allt på två faktorer:
– När klimatet blir varmare så blir det också varmare i havet och då händer något som kallas termisk expansion där varmare vatten tar mer plats. Den andra effekten är när landbaserad is, såsom glaciärer i bergstrakter, Grönlands isar och Antarktis isar smälter. Detta ökar mängden vatten i havet, förklarar Markku Rummukainen, professor vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap vid Lunds universitet.
Globalt och lokalt problem
Trots att havshöjningen är ett globalt fenomen drabbas vissa områden mer än andra. Skånes kust är till exempel betydligt mer utsatt än resten av Sverige. Det här kan i mångt och mycket förklaras med att landhöjningen i Skåne är förhållandevis liten. Anledningarna till det här är komplexa och sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden då stora mängder is pressade ner jordskorpan.
– Än i dag, 10 000 år efter den senaste glacialperioden, fortsätter jordskorpan återhämta sig genom landhöjning. Största delen av ismassan låg norr om Skåne, så det är där det pressades ner och där återhämtningen nu sker. Medan vi ser en betydligt mindre effekt här i Skåne och längre söderut. Det betyder att till exempel en halvmeters havsnivåhöjning kommer att synas fullt ut här, säger Markku Rummukainen.
Men havsnivåhöjningen kan inte ensamt förklara de utmaningar Skånes kust står inför. Kusterosionen är även den en påverkande faktor. Vid erosion bryts berg och jord ner och transporteras bort av naturen – en process som även sker vid kusten och gör att den nöts ner. I en rapport från Statens geotekniska institut och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap identifieras Skåne-Hallandskusten som ett riskområde på grund av just kusterosionen. Anledningen är södra Sveriges mjuka sandkust och bebyggelsen där.
– Är kusten mjuk befinner sig strandlinjen i jämnvikt med havsnivån. Om havet stiger med en meter kan en vanlig sandstrand röra sig ungefär hundra meter inåt land. Eftersom man ofta bygger väldigt kustnära, särskilt i Skåne, blir det ett problem, förklarar Caroline Hallin, kustingenjör och forskare vid Lunds tekniska högskola.
Tvärvetenskapliga perspektiv
Vi träffar Caroline Hallin tillsammans med Åsa Knaggård, docent i statsvetenskap vid Lunds universitet, på Pufendorfinstitutet i Lund. Där sitter de och flera andra forskare från olika discipliner en dag i veckan för att inom ramen för temaområdet Kustperspektiv utforska de problem som kusterna ställs inför. Båda håller med om att det tvärvetenskapliga elementet i projektet är berikande.
– Som kustingenjör jobbar jag mest med korta tidsperspektiv, men vi försöker ta ett större grepp och titta på frågan ur olika vinklar. Till exempel har vi frågat oss vilka tidsperspektiv som är relevanta och hur man ska förhålla sig till osäkerheter kring klimatförändringarna både på kort och lång sikt, berättar Caroline Hallin.
Jag har insett att det inte bara är havsnivåhöjning i sig som är problemet.
Åsa Knaggård håller med och förklarar att det naturvetenskapliga perspektivet har fått henne att se på kustens utmaningar mer nyanserat.
– Jag har insett att det inte bara är havsnivåhöjning i sig som är problemet. Om vi får mer tryck i stormar och vågor och mer intensitet i systemet så kan det leda till väldigt mycket mer översvämningar och erosion, konstaterar Åsa Knaggård.
Under samtalet blir det tydligt att det är svårt att komma ifrån osäkerheten och oberäkneligheten som klimatförändringarna medför. Åsa Knaggård menar att våra samhällssystem och vår infrastruktur inte är anpassade för den typ av påverkan klimatförändringarna har och att vi börjar närma oss den tröskel där effekterna börjar märkas betydligt mer i samhället.
– Med stormen Hans i somras gick det upp för mig att vi står inför en helt ny verklighet. Det var som ett helt nytt väderfenomen vi inte haft innan, med den extrema värmen och helt andra vindmönster. Efter det har jag börjat tänka betydligt mer förutsättningslöst, mindre i termer av sannolikhet för vad som kan hända i framtiden och mer på vad som skulle kunna hända och vad vi behöver förbereda oss för, säger Caroline Hallin.
Foto: Johanna Nilsson
Vallar – inte hela lösningen
Klimatförändringarnas påverkan på kusten kräver handling. Men de många osäkerheterna kring klimatförändringarna gör det svårt att säga vilka specifika åtgärder som bör vidtas. Dels för att man inte kan veta hur klimatförändringarna kommer ta sig uttryck, dels för att man inte vet hur samhället kommer att se ut om flera hundra år, menar Åsa
Knaggård och Caroline Hallin. Att se på både förändringarna och åtgärderna ur den här typen av storskaliga perspektiv lyfter dock båda två som avgörande.
– Man kan inte lägga alla ägg i samma korg utan behöver lite olika lösningar. Ett sätt att minska osäkerheten är att arbeta med kortsiktigare lösningar som man har möjlighet att ändra över tid, säger Åsa Knaggård.
Caroline Hallin menar också att det är viktigt att se på infrastruktur som något tillfälligt och framhåller att man måste tänka på vad som händer vid designtidens slut. När en vall uppförs utgår man från att den ska klara en viss nivå av vatten, vilket gör den mindre flexibel och begränsar tiden den kan användas.
– Vallar gör oss sårbara. Den dagen vallarna fallerar blir konsekvenserna större än om de inte hade varit där, menar hon.
Trots det är just att bygga vallar längs stränderna en av många åtgärder som diskuterats i Skånes kustkommuner. Ett projekt att bygga en 2,1 mil lång vall kring Falsterbonäset har nyligen fått klartecken efter många omgångar i mark- och miljödomstolen. Att arbetet, som väntas vara klart inom tio år, är i gång syns redan på väg in mot centrum. Där skymtar en skylt med texten: ”Vi bygger vallar – för vågorna svallar! Här bygger Vellinge kommun ett översvämningsskydd”.
Huruvida skylten ska fungera som information eller marknadsföring är oklart. Åtminstone verkar alla i trakten medvetna om vad det är som pågår. Lokalborna framstår som positiva till de vallar som byggs och anser att de är en nödvändig åtgärd. Samtidigt lyfts vissa orosmoment.
– Det beror på var man lägger vallarna. Man måste skydda både naturen och naturlivet, både för människor och djur, och där vet jag inte riktigt om man är överens. Men man måste nog bygga vallar, havet kommer ju höjas, så annars försvinner vi, resonerar Ingrid, en lokalbo från trakten.
Den dagen vallarna fallerar blir konsekvenserna större.
Caroline Hallin berättar att de inom projektet Kustperspektiv har pratat mycket om att det saknas en samlad vision om vilka värden man vill bevara och menar att det är viktigt att ha när man ska klimatanpassa kusten.
– Det är kanske inte att ett enskilt hus ska ligga på en viss plats. Utan det kanske är sandstranden, naturmiljön, biodiversiteten, allmänhetens tillgång till stranden eller kulturvärden. Det finns så många värden som ingen i dag riktigt bevakar, säger hon.
Att inte ha bestämt sig för vilka värden man vill bevara leder till paniklösningar när det till exempel är ett hus eller en väg som drabbas av höjda havsnivåer, menar Caroline Hallin. Och då är det redan för sent för att bevara stranden.
När Karin får frågan om vad hon känner inför klimatets påverkan på regionen blickar hon ut över havet och konstaterar att hon tänker på hur fint det är nu och att hon vill att hennes barn och barnbarn ska ha möjlighet att växa upp till det också. Vad beträffar vallarna anser Karin att de nog behövs, men att andra och större åtgärder är viktigare.
– Vi kan sitta här och pyssla med våra vallar i vår lilla ankdamm men problemet är ju så enormt mycket större, säger hon.
Att problemet är stort och komplext råder det ingen tvekan om. Åsa Knaggård understryker att havsnivåhöjningen inte är ett isolerat problem utan en del av en komplex helhet. Något som även det ökar osäkerheten. Samtidigt menar hon att det här inte får förhindra att beslut fattas.
– Vi måste agera trots osäkerhet. Ju längre vi väntar, desto mer sårbara kommer vi att vara, säger hon.
Konsekvenser nu och framåt
En bit fram på Falsterbonäsets strand skymtar de för orten kända badhytterna. De står uppradade men med en viss stökighet som vittnar om att det inte är alldeles genomtänkt hur de har placerats där. Det är inte så konstigt. Efter varje större storm är det flera hytter som skadats av vattnet och behövts flyttas.
Jag tror inte det händer något under vår levnad.
Vid de små husen går Liselott och Christer som bott i området sedan 1976. På den tiden brukade deras barn leka och fånga fisk i vikarna på stranden. Nu har vikarna slukats av vattnet. På ett personligt plan har Liselott och Christer dock skonats från att drabbas av någon förödelse.
– Vi har klarat oss. Vi har en badhytt där borta, den står högst och det är de som klarar sig bäst. Det är en bra bit kvar till vattnet, jag tror inte det händer något under vår levnad, säger Liselott.
Trots att havsnivåhöjningarna ständigt är på tapeten i Skanör-Falsterbo är det inte något som oroar alla. Åtminstone inte för stunden. På frågan om sin uppfattning om den allmänna opinionen bland ortens invånare svarar Ingrid att hon önskar att ämnet skulle komma på tal mer.
– Det är väldigt många som inte bryr sig och tänker ”det spelar ingen roll, jag lever inte då”, menar hon.
Men även när man väljer att agera finns det inga snabba lösningar till hands. Att utsläppen och den globala uppvärmningen upphör betyder heller inte att havsnivåhöjningen gör det. Det finns en eftersläpning i klimatsystemet på minst flera hundra år. Trots eftersläpningen beror storleken på de långsiktiga förändringarna till syvende och sist på hur väl vi lyckas begränsa temperaturhöjningen de närmaste årtiondena. Men att klimatförändringen är ett faktum går inte att förbise.
– Vi kommer uppleva det successivt. Det är redan många som påverkas av klimatförändringen och ännu fler kommer göra det i framtiden. Det kommer hända saker de närmaste 10 åren, det kommer hända saker de närmaste 100 åren. Vi lever i en pågående klimatförändring och kommer att göra det en lång tid framöver, säger Markku Rummukainen.
