Klimatkrisen är ständigt närvarande i många ungas liv, men hur mycket måste man egentligen bry sig? Lundagård har träffat Alice Lindén, som tycker att individen har ett stort ansvar i sin vardag, och Johanna Trapp, som menar att det är fritt fram att flyga om man vill det.
2023 blev det hittills varmaste året som uppmätts enligt The Copernicus Climate Change Service. Det senaste COP-mötet ansågs som framgångsrikt och allt fler lagar och regler kommer på plats för att minska koldioxidutsläppen, men svenskar flyger också mer än någonsin. Ungdomar i dag bryr sig också mindre om klimatet än för två år sen, enligt Ungdomsbarometern.
Som student kan det vara svårt att navigera i djungeln av moraliska pekpinnar när det kommer till klimatet. Hur mycket ska en privatperson egentligen bry sig? Får man flyga upp till Stockholm när tågbiljetterna är 20 gånger dyrare än flyget, något SVT tidigare bekräftat, eller måste man göra allt man kan för att minska sina utsläpp?
Johanna Trapp och Alice Lindén är två klimatengagerade studenter med olika syn på det individuella ansvaret inom klimatfrågan. Johanna Trapp är en 22-årig pol. kand-student som är politiskt engagerad i föreningen Ateneum, tankesmedjan Timbro och för några år sedan även som utbildningspolitisk krönikör för Lundagård. Alice Lindén är 25 år och läser en master i tillämpad klimatstrategi. Hon har inga officiella engagemang för klimatfrågan men säger att hon valt att påverka bland annat genom sitt val av utbildning.
– Jag tänker vad kan jag ändra i min vardag, och hur jag kan inspirera andra med mitt eget agerande, säger hon.
Johanna och Alice är på motsatta sidor av klimatdebatten, men på frågan om hur viktig klimatfrågan egentligen är visar det sig att de är förvånansvärt lika.
– Jag skulle säga att det är det viktigaste vi har, men att det inte pratas tillräckligt mycket om det, säger Alice Lindén.
– Jag tycker också att klimatfrågan, tillsammans med frågan om demokrati, är den viktigaste frågan vi har just nu, menar Johanna Trapp.
Men hur mycket måste man som individ bry sig om klimatet?
– Jag tycker att alla kan se över sina liv och försöka göra vad man känner att man kan. Men om världens tusen rikaste personer flyger privatjet som om det vore tunnelbana så spelar det kanske inte så stor roll [om jag flyger eller ej reds. anm.], menar Johanna Trapp.
Här säger dock Alice Lindén ifrån. Hon påpekar att svenskar är bland de rikaste i världen och att de topp tio procenten vi ingår i släpper ut mer än hälften av alla utsläpp globalt.
– Jag tror att många svenskar inte tror att de hör hemma bland de topp tio procent rikaste människorna. Jag ser bara ett automatiskt större ansvar hos individer i den här delen av befolkningen, om man har så stora utsläpp, säger hon.
Det största ansvaret ligger på politiker på statlig nivå.
Just det med att individer borde minska sina utsläpp kan dock vara svårt att acceptera för många. När nya lagar och utsläppsmål börjar implementeras kan sociala oroligheter skapas, något som bevittnats i exempelvis Frankrike med både bondeuppror och Gula västarna. Hur mycket behöver man egentligen ge upp som individ för klimatets skull?
Alice Lindén menar att det handlar om att påverka i det lilla. Om man är en inspiration för andra, genom att exempelvis välja bort kött eller resa miljövänligt, så kommer fler och fler att göra de livsstilsförändringar som hon anser är nödvändiga.
– Sedan har vi inte heller tid att bara inspirera individen bredvid oss, men vi gör det för att vinna tid för politiker och forskare att göra de stora förändringarna, säger hon.
Johanna Trapp håller inte med. Hon tycker i stället att det måste göras stora insatser på nationell och global nivå, det är där hon menar att de stora förändringarna kommer ske. Hon nämner den svenska gruvdriften och att hon är väldigt positiv till den. Enligt henne är de svenska gruvorna de bästa som finns och med mer inhemsk produktion skulle utländska gruvor, som använder sig av barnarbete, bli utkonkurrerade.
– Det skulle också släppa ut mindre koldioxid då vi slipper importera från Kina och Ryssland, som har bovgruvor med skurk-
metall.
Hur gör man då om man har en oro över klimatet och det känns som att inget man gör som individ spelar någon roll?
– Jag tycker att det är synd att inte fler engagerar sig politiskt. Jag tror inte att folk förstår hur mycket makt kommuner har över våra liv, säger Johanna Trapp och menar att genomslagskraften är mycket större för dessa typer av engagemang än för de individuella.
Samtidigt betonar hon att det inte ska finnas något krav på människor att engagera sig i kommunfullmäktige, men att man kan ställa krav på människor att ha koll på nyheterna och att förstå vad de tycker i aktuella frågor.
Att sammanfatta hur mycket man borde göra som individ är svårt för både Alice Lindén och Johanna Trapp. Alice Lindén menar att man ska engagera sig i det privata och Johanna Trapp förespråkar det offentliga. Det finns många parametrar att ta hänsyn till men båda återkommer hela tiden till att man borde försöka sprida ett positivt budskap om sitt klimatengagemang, så att fler vill engagera sig, på vilken nivå som helst.
Tre halvsnabba med Johanna och Alice
Var ligger det största ansvaret för klimatfrågan enligt er?
Johanna: Jag tycker att ansvaret ligger på politikerna i regeringen, men jag tror att lösningen ligger i näringslivet.
Alice: Jag håller med om att det största ansvaret ligger på politiker på statlig nivå för att sätta ramar, så att kommunalpolitiker sen kan skapa goda förutsättningar för individers nollutsläpp. Sedan måste individer inse sitt ansvar. Både genom att ge mer tid åt politiker och forskare att göra de stora förändringarna som behövs, men också, för att stänga loopen, så måste individer rösta på rätt partier också.
Vad är ert bästa typ av klimatengagemang?
Johanna: För mig är det ju att engagera sig politiskt.
Alice: Att vara inspirerande på vilket plan som helst. Som sagt, ett positivt budskap kommer folk vilja lyssna på mycket mer än ett bestraffande budskap.
Borde studenter källsortera?
Johanna: Ja, och sedan spelar det kanske inte så stor roll som man hoppas, det ger mig åtminstone inre frid att sopsortera.
Alice: Det är klart du ska källsortera!
