I dimman på Londons gator har tjuvarna Belle och Boll stulit ett kassaskåp fullt med pengar. De har dock ett litet problem: de fick inte med sig nyckeln. Som tur är ska den store Houdini uppträda i London samma dag – kanske de kan lura mannen som kan öppna alla lås att få upp kassaskåpet? Lundagårds Johan Larsson har sett Dolu§pexets "Houdini – eller att lägga band på sig".
Houdini är en underlig men spexig blandning av utbrytarkonst, politisk kamp och romantiska intriger. Utöver att skildra den fantastiska Houdinis kamp att visa att han är den främste magikern över sin rival Minerva, utforskar spexet även tre explosiva suffragetters kamp för rösträtt, ett par hemlösa tjuvars stöld av ett kassaskåp och en adelsmans strävan att balansera äktenskap och rikedom. Berättelserna levererar då varje karaktär har högst unika personligheter och motiv som driver berättelsen framåt.
De olika personligheterna på scen splittrar dock fokuset från den övergripande handlingen och gör den svår att följa. Det är förväntat att spex ska ha en osammanhängande handling, men det ska fortfarande finnas ett samband mellan rollfigurerna. En ökad tydlighet och tidigare etablering av den övergripande berättelsen skulle ha varit till fördel för spexets sammanhållning.
Foto: Neo Wikman
Trots dessa brister bjuder Houdini på en väl genomtänkt komedi. Skämten är rappa och innehåller allt från återställda våtmarker till Sveriges inträde i Nato. Humorn är vågad men balanserad, och skämten flyger fram med en fart som håller publiken engagerad. Det snabba tempot och den ständiga förnyelsen i varje scen är uppfriskande.
Spexet lyckas väl med att ta in dialekter i spexet trots att de är märkliga. Det går inte att förklara varför Houdini pratar på showbiz-amerikansk engelska eller varför en av suffragetterna pratar på tveksam östgötska, men det ger spexet mer karaktär vilket som. Spexet blir ännu färggladare genom att skådespelarna på scen levererar varje replik med engagemang och kraft.
Det finns dock en del att önska från kupletterna och omtagen av dessa. En del kändes aningen långdragna. Vissa var dock utmärkta och funkade som Dolu§pexet tänkte att det skulle funka. Problemet förvärras av att ljudet från orkestern ibland överröstar sången, vilket bryter det annars höga tempot. Men spexets utmärkta koreografi kompenserar för detta.
Houdini är ett bra spex men har samtidigt stora förbättringsmöjligheter. Hade lite mer tid lagts på en tydligare röd tråd och att få kupletterna att hålla samma fart som dialogen och koreografin, hade Dolu§pexet lyckats med ett fantastiskt spex. Trots bristerna är Houdini fortfarande ett högst sevärt spex som starkt kan rekommenderas för både juristen och icke-juristen.
