Studenter svarar 50 forskare: Vi står inte bakom aktivisterna på Studentafton

50 forskare vid Lunds universitet skrev en debattartikel om att Sverige närmar sig en fasciststat när studenter inte får bråka med statsministern. Nu skriver 50 studenter en replik.
– Det är ju för oss man förstör. Det är tråkigt för statsministern, men det är framför allt tråkigt för lundastudenter tycker jag, säger Liv Näslund.

Förra veckan publicerade Sydsvenskan en debattartikel undertecknad av 50 forskare och anställda vid Lunds universitet. I artikeln skriver forskarna att regeringsföreträdare inte bör avfärda dem som protesterar som odemokratiska, ociviliserade och destruktiva. De beskriver detta som ett steg i utvecklingen mot fascism.

– Det är inte farligt med motstånd som yttrar sig på det här sättet, vi behöver det också i en liberal demokrati. Det är sådant som har förflyttat demokratin framåt och bevarat demokratin när vi tittar på det historiskt, säger Karin Zackari som är en av de forskare som skrivit under debattartikeln.

Studenterna Liv Näslund och Elias Nilsson håller inte med om det sätt som händelseförloppet beskrivs i forskarnas debattartikel. De var båda på plats i Stadshallen under statsministerbesöket den 3 april och upplevde stundvis stämningen som obehaglig. I en replik, även den publicerad på Sydsvenskans debattsida, har de samlat ytterligare 48 studenters underskrifter. De menar att forskarna prioriterar fult politiskt spel framför akademisk hederlighet.

–  När jag såg att de här forskarna vid vårt universitet berättade att det här var ”en hoppfull strävan mot en mer djupgående form av demokrati” reagerade jag. Jag tycker nog snarare tvärtom, säger Liv Näslund, som även är utbildningspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet (Luf).

Ulf Kristerssons besök på Studentafton den 3 april var minst sagt tumultartat. Högljudda propalestinska aktivister avbröt statsministern flera gånger.

– När mötet var slut, det mötet som då blivit ganska förstört, skulle vi hämta våra jackor. Då stod en stor skara och bankade på fönstren och skrek på oss och filmade oss och anklagade alla åhörare för att stötta folkmord, säger Liv Näslund.

Elias Nilsson har själv varit engagerad i studentaftonutskottet. Han säger att det senaste statsministerbesöket skiljer sig från de som han varit med om tidigare.

– Alla studentaftnar följer samma upplägg. Det är en timmes modererat samtal och sen så är det en halvtimmes frågestund. Studenterna räcker upp handen och i tur och ordning ger utskottsmedlemmarna micken till dem och så får de ställa en fråga. Det har funkat varje gång tidigare, så länge jag har varit med och pluggat i Lund, säger han.

Varför tror ni att det blev annorlunda den här gången?

– Här ser vi ju en tydlig trend. Politiska möten, som Ebba Busch-mötet i Göteborg, avbryts allt oftare. Jag vet inte om det är någon form av desperation, men det känns som en amerikanisering av samtalet, där åsiktsskillnader inte längre tolereras, säger Liv Näslund.

Elias Nilsson håller med och tillägger: 

– Det går inte att skilja detta från den högst inflammerade debatten efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober. Oavsett ens åsikt om Israels krigföring, är debattklimatet extremt laddat.

Liv Näslund och Elias Nilsson anser att detta kan leda till att politiker undviker att delta i framtida evenemang och att det därmed kan försvaga det demokratiska samtalet.

– Det som jag tycker är problematiskt är att de här mötena som Studentafton håller är världsunika. Där har statsministrar sedan Per Albin Hanssons tid behövt stå till svars inför studenter i Lund. Nu hade vi köpt biljetter för att lyssna men också för att ställa frågor. Det är ju för oss man förstör. Det är tråkigt för statsministern, men det är framför allt tråkigt för lundastudenter tycker jag. De hade förväntat sig något helt annat, säger Liv Näslund.

”Ibland kan det vara otrevligt, men det betyder inte att demokratin är hotad”

Karin Zackari är universitetslektor i mänskliga rättigheter i Lund och en av de 50 forskare som skrivit under debattartikeln i Sydsvenskan. Hon välkomnar studenternas replik, men ställer sig tveksam till om man kan säga att en ordningsstörning likt den på Studentafton är ett hot mot det demokratiska samtalet. 

– Ibland kan det vara otrevligt, men det betyder inte att demokratin är hotad, säger Karin Zackari. 

– En statsminister och demokratin tål och ska tåla bråk och stök. Bråk och stök har varit en del av den civila olydnadens och de sociala rörelsernas repertoar. Och det är en del av det som bygger och stärker demokratin – en faktor i framåtrörelse mot mer jämlikhet, rättvisa och demokrati.

En av dem som reagerat på händelserna under statsministerns besök är Lunds lokala M-ledare Rasmus Törnblom. 

– Man ska ifrågasätta demokratisynen hos dem som väljer att sabotera det fria ordet och det demokratiska samtalet på det här sättet, säger han till Sydsvenskan.

Karin Zackari är kritisk till att makthavare kritiserar studenternas agerande under aftonen.

– Jag tar ställning för att studenter inte ska få höra att de är odemokratiska när de gör sin röst hörd. När makthavare går in och kritiserar dem för att de har stört eller inte uppfört sig på rätt sätt, då tycker jag att min roll som universitetslärare är att ställa mig bakom mina studenter och säga ”nu lyssnar vi på dem”.

Hon tycker också att man måste sätta protesterna i ett större sammanhang.

– Vi har en situation i Gaza där vartenda universitet är förstört. Det fanns tolv universitet, det finns inte ett enda kvar. Tusentals studenter är dödade. Det finns inga förutsättningar för ens att bygga upp en ny demokrati, säger Karin Zackari.

Var går gränsen för när man får avbryta? Var går gränsen för att man stör det demokratiska samtalet och inte?

– Det är inte upp till mig att säga. Min gräns går när makthavare försöker tysta våra studenter. Där går min gräns. Min gräns handlar om studenternas rättigheter att yttra sig och att det är det det handlar om, säger Karin Zackari.

– Mitt problem, och varför jag skrev på den här debattartikeln, är för att politiker har kritiserat studenterna och pratat om dem som ett hot mot demokratin. Och jag menar att det är de inte. De är en del av demokratin.