Studenter som protesterar vid svenska universitet kräver att institutionerna tar tydliga politiska ställningstaganden. Studenten Benjamin Bengtsson varnar för att det skapar ett politiserat och totalitärt samhälle där allt, från universitet till kultur och sport, genomsyras av politiska ideologier.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det är av god vilja, men de studenter som nu protesterar på universitet runt om i Sverige gör så under krav som är totalitära. Studenter i Lund kräver att universitet ska börja ge uttalanden som gör tydliga politiska ställningstaganden. Det må vara så att universitet i dag står under visst politiskt inflytande då regeringen utser delar av styrelsen, men det är inte en myndighet som bör ta politiska ställningstaganden. Det är en institution som jobbat hårt i århundraden för att undvika att behöva göra just det. ”Universitet ska stå fritt från påtryckningar”, som vår universitetsrektor, Erik Renström skrev i ett inlägg om protesterna i går. Det de protesterande ultimat kräver är att universitetet rör sig mot att bli en mer politisk institution. Jag tror inte det är något som vi studenter vill ha. Det är anmärkningsvärt att studenter frivilligt skulle vilja politisera vårt universitet på detta sätt.
Denna politiseringsprocess är totalitär på ett sätt som inte riktigt stämmer överens med gängse bild av ett totalitärt samhälle under fascistiska ledare eller diktaturer. Men ett samhälle kan vara totalitärt utan en totalitär regim eller diktator. Precis som en totalitär regim är allomfattande och når ut till alla vrår och skrymslen i samhällets privata och publika dela, så är samhället i sig totalitärt påverkat av ideologin och dess makt. Det ligger i själva ordet av totalitär; en total införslutning av samhället i en politisk kontext. Samhället kan i sig vara totalt politiskt genomsyrat utan att för den delen ha en totalitär ledare, regim eller stat. Det kan vara en frivillig sort av totalitärt samhälle, där invånarna själva brer på med de politiska färgerna ända ut till samhällets alla kanter.
Studenternas frivilliga politisering av universitetet är inte en isolerad instans. Detta är något vi måste fundera på gällande många andra delar av vårt samhälle. Förra veckan var Eurovision i Malmö. Musiktävlingen som normalt ses som ett nöje och en enande kraft i samhället hade förvandlats till ett politiskt spektakel. En vattendelare, en kugge i polariseringen. När vi inte kan anordna en publik musiktävling utan att få det till att bli en politisk manifestation, eller för den delen privat läsa en skönlitterär bok utan att det blir till ett politiskt ställningstagande (till exempel Harry Potter), då har politisk ideologi tagit makten över områden i det publika respektive det privata livet som vi som samhällsmedborgare kanske inte bör acceptera. När högst icke-politiska idrottare från vissa länder inte får delta i sport-evenemang pga. vissa politiska realiteter, då har vi förlorat poängen med varför vi har sportevenemang i huvud taget. När högst icke-politiska kompositörer och pianister inte får delta i orkestrar och spelningar på grund av geopolitiska realiteter, då har vi tappat det enande, universella värdet av musiken. Precis som ABBA blev synonymt med högerpolitik på sin tid, så dömer vi och blir dömda över vilka artister vi lyssnar på i dag, vilka kläder vi bär, vilka evenemang vi går på, vilken mat vi äter och vad vi vill forska om som doktorander… Ja, allting medför en politisk kontext. Detta gör vi helt självmant och är inte pådyvlat av någon totalitär stat.
Är min problematisering av detta högst naiv och är samhället de facto politiskt genomsyrat? Är det tvärt om bra att vi är informerade om vilka politiska konsekvenser våra val har? Jag får ändå nicka medgivande, vem skulle inte det. Våra handlingar har ofta större politisk relevans än vad vi vill eller kan inse, men upp till en viss gräns. Det finns onekligen delar av samhället som i huvud taget ej bör vara politiska och vårt universitet är väl ändå en av dessa delar.
Benjamin Bengtsson, PPE-student
