Studenter står i frontlinjen för demokrati och mänskliga rättigheter, trots risken för förföljelse och avstängning. EU bör inrätta ett "Students at risk programme" likt Norges, för att erbjuda skydd och utbildning åt demokratiaktivister från hela världen. Det skriver representanter för Miljöpartiet och Gröna Studenter.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Studenter står ofta i första ledet i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter trots hot, förföljelse och gripanden från totalitära regimer. Vi har sett detta nyligen i Iran, i rörelsen ”Kvinna, Liv, Frihet” som sökte upprättelse för bland annat dödandet av studenten Mahsa Amini. Dessförinnan har vi sett det i Belarus, Hong Kong, Myanmar, Turkiet och Nicaragua bara de senaste åren. Studenter som demonstrerar eller på annat sätt kämpar för grundläggande fri- och rättigheter förföljs med risk för sina liv, men straffas också på mer subtila sätt genom att utestängas från utbildning. Trots risken det innebär för den egna framtiden väljer studenter runtom i världen att höja sina röster för att motarbeta förtryck.
I Sverige är studentdemonstrationer en gammal och helgad tradition. De senaste dagarna har studenter vid ett flertal svenska lärosäten till exempel slagit upp läger i protest mot universitetens fortsatta samarbeten med Israel, trots den människorättsvidriga krigsföringen de bedriver i Gaza. Även om demonstrationerna är fredliga, hade deltagande kunnat innebära avstängning eller till och med fängsling i många andra länder.
För snart 10 år sedan inrättades ett så kallat ”Students at risk programme” i Norge som ett sätt att erbjuda demokratiaktivister i behov av skydd en fristad för att undfly regimen och samtidigt färdigställa sina studier. Programmet är en samverkan mellan norska UD, landets högskolor och studentrörelsen vilka gemensamt tar fram lämpliga kandidater och erbjuder dem en plats vid norska högskolor. Det syftar dels till att erbjuda möjligheten att färdigställa sina studier, men har också som uttalat mål att stärka aktivisterna i sin fortsatta kamp för större fri- och rättigheter i hemlandet. Ett liknande program finns även i Tyskland, men det är tydligt att nationella program är begränsade i hur många platser som kan erbjudas.
Som exempel är det norska initiativet beaktansvärt, men bara 20-talet personer kan erbjudas skydd varje år genom programmet. En försvinnande liten siffra i en värld där demokratin är på tillbakagång och allt fler människor lever under diktaturens ok. Enligt utvärderingar från både den norska studentrörelsen och en rapport författad av European Student Union (ESU) är en av de största hindren för att kunna erbjuda fler demokratiaktivister stöd att det är svårt att matcha deltagarna mot relevant utbildning på ett språk de behärskar. Precis därför behöver ett Students at risk programme införas på EU-nivå. Ett gemensamt program för de 27 medlemsländerna kan erbjuda en spännvidd av utbildningar för att matcha mot de stora behov som finns och skulle vara ett verktyg för att främja demokrati och mänskliga rättigheter även utanför unionens gränser.
Vi har ett grundläggande medmänskligt ansvar att erbjuda en tillflyktsort för den som fördrivs på grund av sin kamp för de fri- och rättigheter som vi själva ofta tar för givna. EU är i mångt och mycket den fria demokratins sista skans, och behöver stärka sin roll som förkämpen för demokrati och mänskliga rättigheter i världen.
Jesper Olsson, kandidat till Europaparlamentet
Nadja Vinberg, språkrör Gröna Studenter
