Lundagård gick ut på campus för att fråga studenter om tältprotesten i parken Lundagård och om vad de tycker om rektorns svar på demonstranternas krav.
Uppståndelsen har varit stor kring de propalestinska protesterna på amerikanska universitetscampus under våren. Vid femtiden på tisdagsmorgonen slogs tälten upp i Lundagård. Under dagarna som gått har lägret, som fått namnet Palestinagård av demonstranterna, växt. Ett 50-tal tält och mer än hundra personer ryms nu under träden utanför Kungshuset. Liknande aktioner pågår även på universitet i Stockholm, Göteborg, Örebro och Uppsala.
Daniel Ionesco, 20, berättar att han inte har så mycket koll på demonstrationen, men tyckte att det var coolt när han cyklade förbi tidigare under tisdagen.
Tycker du att en sån här aktion är det bästa sättet att påverka?
– Jag vet inte om det är det bästa, men om det funkar är väl det skitbra. Jag antar att det lär tvinga (Lunds universitet) att ta ställning. Jag vet inte hur mycket de bryr sig om det som händer i Lundagård.
Vid lunchtid på tisdagen publicerade Lunds universitets (LU) rektor Erik Renström ett uttalande på sin blogg om tältaktionen. Där går det att läsa att universitetet inte kommer att ”tillmötesgå krav på offentliga uttalanden, flaggningar, demonstrationer eller manifestationer.” Vidare skriver Renström att LU inte har ”pågående övergripande samarbetsavtal i regionen”.
Han poängterar samtidigt att enskilda medarbetare har frihet att besluta om sina egna samarbeten enligt lagar och förordningar, även i konfliktdrabbade regioner.
Borde universitetet ta ställning?
– Eftersom jag håller med det demonstrationen står för så tycker jag att de borde det. Men sen vet jag inte om universitet ska ta ställning politisk. I och för sig gör det kanske det om de har samarbete med Israel, säger Daniel som pluggar socialpsykologi.
Tycker du att samarbete med länder som är i krig är att ta ställning, eller är det olika saker?
– Handling är väl en form av ställningstagande. Så genom att samarbeta med ett land som Israel så är det väl att ta ställning, att man inte motsätter sig deras handlingar i konflikten.
Liknande auktioner pågår vid universitet i andra städer. Tror du att samordnade aktioner på olika universitet kan leda till att lärosätena tar ställning?
– Ja, det tror jag faktiskt, 100 procent. Det brukar vara ganska viktigt när studenter visar och kämpar för en sak.
Demonstrationen har inget tillstånd för att slå upp tält, vad tänker du om det?
– Jag tänker att det borde vara skitsamma, det är väl hela grejen med en demonstration. Man får inget tillstånd om man kedjar sig vid ett träd så det känns väl rimligt. Civil olydnad är väl det bästa sättet.
På Edens trätrappa sitter pol.kand-studenterna Hedvig Houmann, 23, och Elsa Andersson, 22. De tycker att aktionen är ett bra sätt att visa var man står.
– Det är ett ganska så tydligt sätt att få universitetet att göra någonting och att man tar ställning, säger Hedvig.
– Man får uppmärksamhet i alla fall. Vi är ganska långt ifrån den konflikten och jag kan tänka mig att det är ganska svårt att få regeringen att göra någonting. Men man visar i alla fall att det finns studenter på svenska universitet som tycker att ”ni ska ta ansvar i den här frågan”.
– Absolut, också för att Lund är så stort, det är en stor studentstad och ett stort universitet, instämmer Elvira.
På frågan om universitetet borde ta ställning i utrikespolitiska frågor tänker de efter.
– Det är svårt. Men jag tänker att att inte ta ställning väl alltid är att också att ta ställning på något sätt. Det är svårt att komma ifrån, menar Elvira.
– Att säga att man inte tar ställning är ju också att inte ta ställning, instämmer Hedvig.
Tror ni att de här protesterna i Lund och runt omkring på andra svenska lärosäten kommer att leda till någonting?
– Jag tror att vi båda två är ganska pessimistiska när vi pratar om politiska frågor och sådär för vi lever i ett samhälle där det känns som att det är ganska svårt att faktiskt påverka, säger Hedvig.
– Men man gör ju någonting i alla fall. Det visar i alla fall var man står i frågan och att man tycker att något måste göras. Sen om det förändrar någonting är svårt att säga. Men det känns ändå som att det i alla fall sker ett litet skifte i debatten. Det visar på att man tycker att man inte kan inte hålla på att bomba sönder ett samhälle på det sättet.
– Även om det inte är så att Ulf Kristersson kommer att tänka ”oj nu har jag sett protesterna i Lund, och nu var det här droppen” så kanske det ändå inspirerar andra studenter eller unga. På det sättet kan det bli en större rörelse. Det finns ju många sätt att påverka, säger Elvira.
I skuggan av träden utanför universitetsbiblioteket sitter Jens Elfström och Oscar Unosson, som båda är 23 år och pluggar elektroteknik.
– Det väcker väl uppståndelse, men jag vet inte om jag tycker att universitet ska vara så politiska. I regel tänker jag att det är bra att universitet inte tar ställning. Just med det här kanske det väl är ett nischat fall, men som regel är det väl bra att man har en ganska neutral världssyn när det kommer till forskning exempelvis, säger Oscar om aktionen och demonstranternas krav.
– Jag håller väl med lite där, jag tycker på något sätt är det bra att universitetet är neutralt. Sen har väl FN nu gått ut och sagt att det är folkmord [FN har inte slagit fast att Israel gör sig skyldigt till folkmord, men organisationens särskilda rapportör skrev i mars att det finns indikationer på det. Internationella domstolen i Haag utreder frågan, medan Israel förnekar folkmord i Gaza, reds. anm.] som begås och då kan man ju tycka att det är något som skulle fördömas, när ändå ett så pass stort organ har gått ut och tagit ställning mot det. Jag kan väl förstå båda sidor, om universitetet vill ta ställning och om de inte vill, menar Jens.
– Just i det här fallet skulle jag säga att det är förståeligt om universitetet hade känt att ”här har det gått så långt att vi kan ta ställning.” Det är väl ändå ganska tydligt att det Israel gör är fel.
Tror ni att en sån här aktion kan leda till någonting?
– Ja, det tycker jag ändå, alltså att folk som inte är så insatta och bryr sig så mycket blir medvetna om det, säger Oscar.
– Mest den effekten. Sverige är ju inte någon stor aktör i konflikten så jag tror inte att Sverige kommer att kunna pressa jättemycket på parterna. Men det kan ju väcka tankar hos andra, instämmer Jens.
