Astrid Billengren: ”Man kan göra saker så mycket större i litteraturen än i verkligheten”

”En av oss kommer dö ung” är journalisten Astrid Billengrens debutroman och handlar om Matilda, vars liv förändras när hennes bästa vän tar sitt liv. Florencia Larrosa träffade Astrid Billengren i Malmö, där stora delar av boken utspelar sig, för att prata om skrivprocess, sorg och vänskap.

Det är en molning fredag eftermiddag i maj när Lundagård möter Astrid Billengren. Hon är nyhetschef på Aftonbladet men i år gjorde hon även debut i det litterära fältet med En av oss kommer dö ung (Forum, 2024). Romanen utspelar sig i Malmö, och handlar om Matildas sorgeprocess när Ellen, hennes bästa vän, tar livet av sig.

– Jag har alltid skrivit och tyckt om att skriva både skönlitterärt och journalistiskt. Jag höll på med något annat manus, men detta [en nära vän som tog sitt liv, reds.anm.] hände mig då också, precis som det hände Matilda. Då kände jag att jag ville skriva om det ämnet, den typen av sorg. Så jag kastade det gamla manuset jag hade på gång och började skriva på det här.

Billengren beskriver sin okonventionella skrivmetod, där fokus låg på känslorna som karaktärerna går igenom. Hon skrev lösa sidor om en specifik känsla eller ett problem som hon bearbetade sidvis. Till slut fördes sidorna samman till en berättelse. Men att kunna beskriva en känsla som man upplever är svårt. Astrid Billengren anser att det är bättre när man kan skriva analytiskt.

– Det är lite olika om man är i en känsla, om man till exempel är arg, om det är bäst att skriva om det då eller är det bättre att skriva om det efteråt när man kan titta på känslan utifrån. Jag tror att jag har gjort på båda sätt.–berättar Billengren.

I En av oss kommer dö ung får läsaren en inblick i Matildas och Ellens vänskapshistoria. Det var Astrid Billengrens mål redan från början.

– Framförallt så ville jag skriva om vänskap snarare än att skriva om suicid. Att det är en skildring av hur man präglas av vänskap. Kanske framförallt sina tidiga vänskapsrelationer.

– Jag tycker att vänskap är en intressant typ av relation som är full av gråskalor. Man kan vara vänner på så många olika sätt, jämfört med romantiska relationer när man antingen är ihop eller inte. Vänner är ju så här, någon som man kände för jättelänge sedan. “Är vi fortfarande vänner eller ej?” Det finns mycket med det där tycker jag som är intressant.

Det var viktigt för Astrid Billengren att romanen skulle bli så distanserad från verkligheten som möjligt. Hon berättar att tanken bakom romanen var att skriva fram en känsla som andra kunde känna igen sig i. Hon resonerade kring projektet med personerna som kände till vännen hon förlorade. Men karaktärerna i boken skiljer sig från de hon känner, säger hon.

– Ellens historia i boken är väldigt annorlunda än min kompis historia. Jag var inte intresserad av att skriva min kompis historia, det tycker jag inte är min sak att göra. Jag skulle säga att jag har hämtat mer från mig själv till Ellen än från någon annan. Hon är väl lika mycket jag egentligen som Matilda. Alla karaktärerna i boken är väl allra mest olika versioner av mig.

Det som Billengren upplevde annorlunda med sorgen när någon tar livet av sig är att man blir lämnad med en mängd frågor och känner behovet att prata om det som hände, men att det kan vara svårt för andra att prata om just suicid.

– Människor som inte kände den personen  är lite mer rädda för ämnet. Men det är ju jättemycket frågor. Det var också därför som det var viktigt för mig att skriva en roman där jag fick hitta på. Matilda får på något sätt lite mer svar, lite fler olika möjliga skäl till varför Ellen mådde dåligt än vad jag fick i mitt liv. Blir man av med någon i suicid så blir man lämnad med frågor. Det finns liksom inga svar.

Något som hjälpte under skrivprocessen var att ta en kurs vid Långholmens författarskola. Astrid Billengrens kursares kommentarer hjälpte henne att leka med fiktionen.

– Man kan göra saker så mycket större i litteraturen än i verkligheten. Jag har några scener som är lite ”larger than life” som när Matilda får ett utbrott i skobutiken eller när hon får sammanbrottet i tv-soffan. Det är kanske inte realistiskt att någon skulle bete sig så. Men jag har tänkt väldigt mycket att sorgen som de flesta känner på insidan har jag istället gestaltat genom yttre händelser med Matilda, säger Billengren.

Astrid Billengren berättar att hon i sin egen sorgeprocess hade svårt att hitta böcker om liknande ämnen.

– Jag ville gärna läsa böcker om det här ämnet när jag var med om den upplevelsen, men jag tyckte det var svårt att hitta böcker om att känna någon som går bort i suicid. Så det känner jag att det behövs mer om. Det är så många människor som är i den situationen som Matilda, som känner någon. Det behöver inte vara ens familjemedlem men någon man känner och det påverkar en så oerhört starkt.