Dags för avgång hos Lus: ”Ingen har frågat om min autograf”

Till hösten kommer Mia Houvilainen och Axel Simonsson att ersätta Linnea Landegren och Anton Silverbern som presidium för Lunds universitets studentkårer (Lus). I en sista intervju pratar Linnea Landegren och Anton Silverbern om studentinflytandet, utmaningarna som presidium och Hässleholms kommun.

Inte ens i Lund stannar tiden. Nu har ännu ett läsår kommit till ända, och med det sker det sedvanliga skiftet i studentlivet. Linnea Landegren och Anton Silverbern har under läsåret 23/24 suttit som ordförande respektive vice ordförande för Lunds universitets studentkårer (Lus).

– Jag satt innan och funderade på vad som var roligast under året, och jag bara blankade. Vad har jag ens gjort? säger Linnea Landegren.

– Äh, jag har en lista. Vänta så ska jag hämta mitt anteckningsblock, svarar Anton Silverbern skämtsamt.

Som presidium för Lus har Linnea Landegren och Anton Silverbern representerat den samlade rösten för Lunds studenter gentemot universitetet och andra aktörer. Det studentinflytande som finns i Lund har djupa rötter, men bara för det blir det inte en friktionsfri process.

– Vi har ju sett vissa frågor då där vi absolut inte har fått medhåll, från ledningen exempelvis. Men sen är ju frågan om studentinflytande innebär att man alltid ska få sin vilja igenom. Möjligtvis inte, även om man hade kunnat önska att det var fallet, säger Linnea Landegren och fortsätter:

– Men har vi ett stort inflytande? Ja. Blir vi hörda? Ja. Är vi med i alla relevanta processer för studenter? Ja. Medför det att man får igenom studenternas åsikter i alla frågor? Nej.

Arbetet med att driva en åsiktspåverkan för 35 000 personer kan skötas på olika sätt, och studentinflytandet ser inte likadant ut överallt. På många av Sveriges universitet har man exempelvis partipolitiskt anknutna studentkårer och i andra länder kan studentkårerna mer likna regelrätta fackförbund.

– Man kan alltid ha diskussionen kring vilken politisk strategi man vinner mest på. Vi har fått en tydlig plats vid bordet som innebär att man pratar med kommunen och säger ”vi tror att de här grejerna behöver ändras och på lång sikt behöver vi jobba på det här”. Man flyttar stenen lite långsammare, men man får därmed små genomslag hela tiden – kanske, säger Anton Silverbern.

Lus modell på studentinflytandet har både kritiserats och berömts. Alla förslag går igenom många steg, med möten och representation på olika nivåer innan en förändring faktiskt blir av.

– Man gör någonting som kanske inte är för sin egen skull utan för kommande studentgenerationers skull, säger Anton Silverbern.

– Många personer drivs av ett intresse eller en vilja att förändra saker. Jag tror att man kan få ganska stor utväxling för det om man engagerar sig. Sen får du kanske en utveckling för det själv, men kanske främst nästa studentgrupp och så vidare. Det beror på vad man ser som värdefullt som individ, fyller Linnea Landegren i.

Som presidium i Lus utgör man en del av studentlivets toppskikt, men tidigare Lus-presidium har också kallats för ”studentlivets okändaste kändisar”. En beskrivning som Anton Silverbern kan relatera till.

– Ingen har frågat om min autograf en enda gång, om någon ser mig på stan kan man i alla fall fråga en gång, så jag får checka av den på min bucket list, säger han.

– Jag tycker inte att man ska ta sig själv på för stort allvar, så jag brukar inte tänka på det på det sättet. Majoriteten av tiden sitter vi ju här på kontoret och byråkratjobbar också, då känner man sig inte som någon kändis, säger Linnea Landegren.

– Jag sitter aldrig här och byråkratjobbar, utan jag gör annat personligen, replikerar Anton SIlverbern.

Vad har varit den största utmaningen ni mött under ert år?

– Känslan av att du kan aldrig göra tillräckligt på Lus, för det finns alltid mer. Och det är fantastiskt roligt, det finns alltid mer att engagera sig i, det finns alltid mer saker att göra, säger Linnea Landegren.

Kan ni exemplifiera det?

– Jag kan säga en mening, och det är dett är svårt att driva stiftelser, svarar Linnea Landegren.

– Jag kan säga en mening, och det är att jag inte tycker om Hässleholm kommun, säger Anton Silverbern och skrattar till.

Vad har varit roligast då?

– I början så tänkte man: Oj, det här var väldigt mycket tråkiga grejer, skriva oändliga dokument om olika saker. Sen inser man att även det är lite kul. Och det trodde jag inte. Jag kanske är en byråkrat, trots allt… erkänner Anton Silverbern.

– Rent arbetsmiljömässigt så var det en positiv överraskning att jobba som ett enat Lus-kansli, att vara en hel organisation. Jag går till jobbet och här finns ett större sammanhang och andra människor som man samarbetar med, säger Linnea Landegren.

Både Linnea Landegren och Anton Silverbern har en bakgrund som aktiva inom Lunds kårverksamhet, på Humanistiska och teologiska studentkåren, respektive Samhällsvetarkåren. Men steget upp till Lus medför en del skillnader.

– Det har varit mer utmanande arbetsuppgifter och krävts mer på det sättet. Men jag känner mig själv bättre och hur jag funkar och var mina gränser går, säger Linnea Landegren och fortsätter:

– Vi har varit väldigt duktiga på att se till varandras arbetsmiljö och hitta utrymme för att skoja till det på kontoret. Eller säga enough is enough, nu går vi hem.

– Vi har haft väldigt mycket kul, även på arbetstid. Då blir det lite lättare. Man kanske tar med sig hemmet till jobbet? Vi har ändå sovit på soffan här minst två gånger, säger Anton Silverbern.

Är det sant?

– Nej, svarar Linnea Landegren.

– Nej okej, inte hela natten. Det var efter en tidig tågresa. Det var mer av en nap, rättar sig Anton Silverbern.

– Vi tog nattåget sittande till Lund och gick hit vid halv sju på morgonen och tog en nap innan vi började jobba, förklarar Linnea Landegren.

– Och så kom Juridiska föreningens ordförande när jag stod och borstade tänderna, vi skulle ha möte på morgonen, säger Anton Silverbern.

– Usch, vad sorgligt, utrbrister Linnea Landegren med en lidande blick.

– Det ser jag tillbaka på med goda minnen faktiskt, avslutar Anton Silverbern.

Tidningen Lundagård ägs formellt av Lus men är redaktionellt obunden. Lus har ingen möjlighet att påverka Lundagårds rapportering eller innehåll.