Den koreanske konstnären Koo Jeong As verk "EHM [Event Horizon Malmö]" är en skulptur i form av en skejtpark som nyligen fått ta plats på Malmö konsthall. Alice Nyberg Westerlund har besökt konsthallen och ser framåtandan som kommer från både Malmö och konsthallen, men undrar om det finns något mer under rampens plywood än vad ytan erkänner.
Malmö, Malmö, Malmö. Du sköna, progressiva stad. Vem om inte du skulle inhysa ett skatebart konstverk i en av stadens största konstinstitutioner? Du som är så framåtsträvande, så nytänkande, och helt enkelt så otroligt hipp.
Gentrifiering, skriker någon. Vad är det? Svarar Malmö Stad. Det handlar om inkludering och framåtanda! Den som har en plats i Malmö – har en plats i framtiden.
Jag kan inte lova att det är så kommunikationen går till på Malmö Stad, men det är ungefär så jag föreställer mig det. Jag kan inte svara på om vi tittar på en jättesmart gentrifieringsprocess, sprungen ur ett ekonomiskt intresse, eller om Malmö Stad faktiskt har hjärtat på rätt ställe. Kanske spelar det inte heller någon roll om resultatet är detsamma: En stad som utforskar nya sätt att göra saker på, och vem är jag att säga emot en framåtsträvare?
Det jag kan säga med säkerhet, är att Malmö Konsthalls nya utställning EHM [Event Horizon Malmö], rör upp frågor. Jag går därifrån med huvudet fullt av funderingar. Kanske rör de dagens kulturpolitik mer än de rör utställningen, men å andra sidan, en utställning som väcker tankar, oavsett vilka, är en lyckad utställning.
kvar på Malmö Konsthall till den 25 juli. Foto: Justinas Smertinas.
EHM [Event Horizon Malmö] visas på Konsthallen fram tills 25 augusti. Det är en utställning där den koreanske konstnären KOO JEONG A har låtit bygga ett konstverk som sträcker sig över nästan hela utställningsrummet. Verket heter OooOoO Malmö och är byggt helt i trä, och format (typ) som en stjärna. Det är ett verk som går att kliva upp på, att traska runt och utforska. Dessutom är det byggt för att kunna skejta i. Varje dag under Konsthallens öppettider finns särskilda timmar där skateboardåkning inte bara tillåts utan uppmanas.
Utan tvekan är detta något nytt, en kommunal institution bjuder in stadens skate-community till sina annars stilla, vita rum. Vi borde hurra trefaldigt. Eller hur? Detta är ju något kul. Men samtidigt lämnas jag med en något bitter eftersmak. Kan något vara fint och progressivt, och samtidigt vara del av en stads politiska strategi? Jag undrar vad som händer med konst när den används som politiskt verktyg. Kanske borde vi närma oss tanken på en konstnärlig sekularisering, skilja konsten från staten. Det är frågor egentligen för stora för mig att svara på i en text som borde handla om sommarens utställning på Malmö Konsthall. Men det är frågor värda att fundera på.
Kanske rör vi oss farligt nära en tid där konsten måste kunna försvara sin existens. Främmande tycks det konstnärliga egenvärdet, kvar är krav på politisk påverkan, ekonomisk vinst, och allmän nyttighet för människa och samhälle. Jag säger inte att konst måste vara opolitisk eller onyttig. Absolut inte. Inte ens att det är fel att tjäna pengar på den. Men jag tycker mig se en ny riktning för konsten as we know it. Kanske en ny ism till och med: Produktismen – när konsten är mer av en vara än en rörelse (förlåt, det var lite töntigt, men ibland måste man vara dramatisk för att få fram en poäng).
Vem vet, jag kanske har fel. Kanske går vi inte alls mot den fria konstens död. Kanske är allt bra och min inställning överdrivet dystopisk. Malmö Stad kanske bara älskar skate och har ingen tanke på att plocka politiska poäng. Hur som helst visas utställningen på Konsthallen hela sommaren. Gå dit och kolla på konst och skejta ett varv. Fundera över viktiga saker som politik och konstnärlig frihet. Ät en glass i solen och diskutera dina funderingar med en vän.
Och framför allt: Malmö Konsthall jag älskar att du försöker, puss och förlåt.
