Lundastudenten Jane blev filmad under klänningen av en okänd man vid Triangeln. Efter att två cyklister jagat ikapp honom och Jane tillkallat polis kunde en man gripas, något Sydsvenskan var först att rapportera om.
Jane, som egentligen heter något annat, är 22 år gammal och flykting från Ukraina. Hon kom till Sverige för ungefär en månad sedan och ska till hösten påbörja masterstudier vid Lunds universitet. På väg hem från en resa stod Jane i rulltrappan upp från tågstationen Triangeln i Malmö.
– När jag var nära utgången tittade jag bakåt och såg en man bakom mig. Han stod på ett knä och hade lagt sin telefon på foten. Kameran var vänd uppåt. När han märkte att jag tittade på honom vände han på telefonen och då såg jag att han filmade, berättar Jane.
Jane frös till. Allt kändes overkligt, men hon var tvungen att agera.
– Det var väldigt svårt att börja skrika. Det var som i en dröm där man försöker skrika, men inget kommer. Jag försökte vara så högljudd som möjligt så att folk skulle titta på oss, säger Jane.
– Han försökte gå och sa att jag var galen. När jag sa att jag skulle ringa polisen började han springa.
Jane sprang efter mannen, men kan inte springa långt på grund av ett medicinskt tillstånd. Hon stannade därför två förbipasserande cyklister som såg att något hade hänt och jagade ikapp mannen.
– När jag kom fram försökte mannen ta sig loss. Han sa att jag var galen och att han var oskyldig. Det absurda var att jag nästan trodde honom. Jag tänkte att han kanske bara knöt sin sko. När han förstod att polisen var på väg försökte han ta min hand och bad om förlåtelse. Han försökte göra sig liten och verka ofarlig, säger Jane.
– När polisen letade igenom hans väska hittade de någon sorts elektronik. Jag vet inte om den var till för att spela in eller sända. Den såg hemmagjord ut.
Enligt Sydsvenskans uppgifter greps mannen misstänkt för kränkande fotografering, sexuellt ofredande och narkotikabrott. När man genomsökte hans telefon kunde man konstatera att det fanns en inspelning av Jane på den.
För Jane blev polisens ingripande en bekräftelse på att hon hade utsatts för något allvarligt.
– Polisen berättade att de hade hittat inspelningen av mig. Det var skönt, för hela tiden hade jag undrat om han verkligen filmat mig., säger hon.
– Det är sådan situationen är för kvinnor. Vi är osäkra på allting, trots att alla kvinnor jag känner har varit med om något liknande: blivit tagna på, stirrade på, förföljda, säger hon.
I efterhand ifrågasätter Jane om det var smart att springa efter mannen. Han hade ju kunnat bli våldsam. Hon uttrycker dock flera gånger att hon kände en plikt att ställa saker tillrätta, inte minst för att andra inte ska utsättas för samma sak.
– Innan händelsen hade jag tillbringat dagen med mina vänner och en av dem hade sin dotter i yngre tonåren med sig. Jag insåg att om det hade varit henne detta hände så hade det traumatiserat henne, gett henne men för livet, säger hon.
När Jane talar om hur hon själv känt sedan händelsen förändras rösten och kroppsspråket. Hon drar upp axlarna och låter bitvis arg och bitvis uppgiven. Hon berättar att hon inte vågar ha klänning på sig längre.
– Jag kände mig som ett stycke kött. Det är det vidrigaste en människa kan känna. Varje gång jag skulle somna tänkte jag på vad som hade hänt om och om igen och framför allt på hur lätt det hade varit för honom att få gå ostraffad, säger hon.
Jane känner en ständig oro. Hon är rädd för att gå ute själv och behöver sömntabletter för att kunna somna.
– Jag är krigsflykting, jag trodde att jag redan var supertraumatiserad, men nej tydligen skulle jag ha mer trauma, lägger Jane till med ett ironiskt skratt.
Jane har ett tydligt budskap, både till tjejer som blir utsatta och män som ser brott ske.
– Det enda jag vill förmedla till andra tjejer är att de inte ska vara tysta om något liknande händer dem. Män blir rädda om du agerar. Har man misstolkat situationen är det inte hela världen, men har man utsatts för ett övergrepp kan man inte få hjälp om man inte säger ifrån, säger hon
– Till alla män, om ni ser något hända, ingrip! Är mannen som gör något mycket större än ni, filma och skapa bevis så att personen kan ställas inför rätta, fortsätter hon sin uppmaning.
– Likgiltighet är motsatsen till kärlek, inte hat. När vi är likgiltiga händer hemska saker. Snälla, var inte likgiltiga! säger Jane.
Har du eller någon du känner utsatts för något liknande? Genom att ringa till numren nedan kan du få hjälp och stöd.
- Brottsofferjouren 116 006
- Kvinnofridslinjen 020 50 50 50
- Freezonen kvinno-, tjej- och brottsofferjour 0733 30 30 28
- Föreningen Tillsammans 073-983 36 28
