Campus må ha varit dött i flera månader, men inte nyhetsflödet. Om du inte har hängt med i tryckpressarnas tempo de senaste veckorna är det hög tid att komma ikapp. Lundagårds Erik Lindberg hjälper dig på traven och gör tre nedslag bland sommarens hetaste rubriker.
Folkfest när Lund firade pensionärsvalborg
När jag besökte Stadsparken i juli hängde en skogsgrön banderoll tvärs över den norra ingången: ”Boule-SM i Lund – Missa inte årets stora folkfest!”. Och vilken folkfest det blev! Över 1700 deltagare spelade 4 813 matcher på de drygt 300 boulebanorna som ritats ut på Stadsparkens grusgångar. Stadsparken hade knappt hunnit återhämta sig från valborgsfirandet innan bouleentusiasterna började välla in – och faktum är att de respektive spektaklen faktiskt inte var så olika varandra som man skulle kunna tro. Liksom under valborg – den enda dagen på året då hela studentlund är uppe i ottan – var Stadsparken tidigt fylld med folk (vilket i och för sig kanske beror på att hälften av de gråhåriga bouledeltagarna ändå varit vakna sedan 04.45 för att prostatan framtvingat ett tidigt toalettbesök). Den något högre medelåldern under pensionärsvalborg till trots – den äldsta deltagaren var 93 år gammal – bjöd boulespelarna ändå på fest. Grabbiga vrål, värdiga en grupp fulla indekare, ljöd genom Stadsparken när någon knockade ett klot och publiken skanderade hejaramsor och viftade med skyltar. Jag överhörde till och med en gubbe, som just vunnit en match, säga till sin lagkamrat att de skulle fira vinsten i baren – glassbaren.
Blotta tanken på Zoomföreläsningar ger mig kalla kårar
Världshälsoorganisationen (WHO) har utlyst internationellt hälsonödläge till följd av spridningen av den farligare varianten av mpox i centrala Afrika. Ett första fall har konstaterats i Sverige. Statsepidemiolog Magnus Gisslén (Anders Tegnell 2.0) förklarar lugnt och pedagogiskt i tv-studior och på tidningsuppslag att risken för en smittspridning i Sverige är mycket liten. Det är betryggande. Minnena från covid-19-pandemin hägrar dock som en illavarslande vålnad i bakhuvudet. Blotta tanken på att det över huvud taget finns en risk för att Zoomföreläsningar återigen kan bli en nödvändighet ger mig kalla kårar. För gudarna ska veta att träiga lektorer som kan få ett helt rum med studenter att somna, inte gör sig bättre förinspelade framför en primitiv powerpoint. Den enda trösten i sammanhanget är att videospelaren i Canvas tillåter en att höja uppspelningshastigheten. Liveföreläsningar på Zoom erbjuder inte den nåden. Då får man försöka underhålla sig på annat vis. Alternativt får man göra som en av mina kursare gjorde på intromötet, första gången klassen samlades, i väntan på att föreläsaren skulle ansluta till Zoomrummet: Plocka fram den akustiska gitarren och börja improvisera en visa om lektorn. Charmigt? Underhållande? Fasansfullt? Välj själv. Jag lutar bestämt åt det sistnämnda.
Sportsliga tonårstriumfer – ungdomarna tar över
Under den trettiotredje Olympiadens avslutningsceremoni fick judokan Tara Babulfath, född 2006, äran att bära den svenska flaggan. Det var välförtjänt. Hon tog den första svenska OS-medaljen i judo någonsin och Sveriges första medalj under Paris-OS. Ett Paris-OS som utgjorde kulmen på en idrottssommar som har varit en enda lång, lycklig feberdröm för alla sportnördar: Friidrotts-EM, Wimbledon, US Open, fotbolls-EM och OS, för att nämna några höjdpunkter. Tara Babulfath är långt ifrån den enda junioren som skördat framgångar – det har varit just de unga atleterna som gjort störst avtryck. Ta till exempel Lamine Yamal, född 2007, som bärgade hem EM-guldet i fotboll till Spanien efter att ha borrat upp bollen i krysset mot Frankrike i semifinalen. Eller den australiske skateboardåkaren Arisa Trew, född 2010 (!) som vann ett guld och därmed blev sommarspelens yngsta medaljör. För de personer som får åldersnoja i tv-soffan när de ser personer som inte ens får lov att köra bil kliva upp på prispallen, blir saken knappast bättre när terminen drar igång. Det har nämligen hunnit bli 05:ornas tur att inta campus. Ni är naturligtvis varmt välkomna, jag visste bara inte att ni redan var tillräckligt gamla för att få röra er fritt utan målsmans tillstånd.
