Med all musik som släpps kan det vara svårt att sålla fram guldkornen, men frukta ej! Lundagårds kulturredaktion har gått och grävt bland skivbackarna och plockat fram några riktiga pärlor. Nedan finner du sex tips på allt från techno till hiphop som kan ackompanjera den kommande veckan.
Floating Points Cascade
Floating Points senaste skiva, 2021 års Promises, var ett samarbete med jazzlegenden Pharaoh Sanders som golvade både kritiker och mången nischad musikfantast. När britten nu kommer tillbaka är det jazziga nedtonat till förmån för mer traditionell elektronisk dansmusik. Men bortom pumpande bas och fyrtaktstrummor finns mer nyanserade tillfällen, som på den nästan ambienta Ablaze, eller den initialt lågmälda Ocotillo. Floating Points blandar influenserna han fått från Pharaoh Sanders med stilen hos kollegorna Burial och Autechre och skapar en helhet som passar lika bra på dansgolvet som i hörlurarna.
Nilüfer Yanya My Method Actor
På sin femte fullängdare blandar brittiska Nilüfer Yanya hookiga popmelodier med stökiga gitarrer och folkdoftande percussion. Som sångare är Yanya både mjukt emotionell och övertygande kaxig. My Method Actor känns i det hela extremt välarbetad, inte minns i textmaterialet. På titelspåret rimmar Yanya ”Keeping me down can’t get one past me / I came here last week ”, orden studsar både mot varandra och den sanslöst snygga basgången. I de många estetiska motsättningarna skapas en välsvetsad helhet som känns helt självklar. Nilüfer Yanya visar att det lekfulla stråket i brittisk samtidsmusik inte behöver begränsas till deppig postpunk: den kan rymmas i soulig pop-rock också.
Porches Shirt
Amerikanen Aaron Maine släppte sin första skiva för drygt tio år sedan och har med jämna mellanrum dykt upp för att sätta sin prägel på indielandskapet. Med nya plattan Shirt fortsätter Porches sin resa in i autotunelandet, där han har rört sig ett bra tag. Egentligen är Shirt inte något nytt för Maine: melodierna är fortfarande högst smittsamma och produktionen fortsatt välavvägt distad och polerad. Det känns snarare som att Porches med varje släpp definierar sin egen nisch, det överflödiga rensas bort och det essentiella renodlas. Shirt passar perfekt för annalkande höststormar, där Aaron Maines dynamiska sångröst kan vara en vägvisare genom regn och rusk.
Broder John Följ inte mig
Alla som vet något om Svensk hiphop vet att Umeå är en stad att hålla ögonen på. Men där Fricky och Cleo blivit allmänt kända namn de senaste åren har Broder John ofta oförtjänt lämnats utanför den riktigt breda spotlighten. Följ inte mig är producerad av Daniel Ögren, mest känd som gitarrist i bandet Dina Ögon. Musiken är följaktligen både funkig och melodisk, med en jordnära tendens som skiljer den från mycket annat. Men det som utmärker skivan är så klart texterna, där Broder John balanserar allvar och humor med tekniskt imponerande och oväntade rim. Mot Ögrens produktion blir takt och tempo elastiskt när Broder John rappar.
FKA Twigs EUSEXUA
Trots att hennes hjärtskärande låt Cellophane på senare år blivit en meme har FKA Twigs behållt sin undergroundmentalitet. EUSEXUA är det första smakprovet från albumet med samma namn som kommer i början av 2025, och vad det verkar är Twigs på väg till dansgolvet. På något oförståeligt sätt blandar hon sin hyperkänsliga sångprestation med ett rent Berghainmässigt technobeat, och lyckas på vägen lyfta båda delarna till oanade höjder. Därtill är texten närmast oförståelig, uppbyggd kring ordet ”Eusexua” som verkar vara en central del av Twigs världssyn om man dömer av hennes inlägg på instagram. Exakt vad det innebär får vi nog vänta till januari för att veta.
Sarah Davachi The Head as Form’d in the Crier’s Choir
Sarah Davachi är en kanadensisk kompositör och producent som under det senaste decenniet skapat meditativ musik och forskat i musikologi på UCLA i Kalifornien. Hennes senaste släpp är, sin otympliga titel till trots, en mjukt och inåtblickande samling orgelstycken. Jag vet vad du tänker: ”orgel lyssnar man på i kyrkan, och knappt ens då”, och visst är det så. Men som student är orgeln helt perfekt lämpad till studiemusik. Sätt på The head as form’d in the crier’s choir i bakgrunden när du pluggar och låt dig själv föras bort till den dark academia-tillvaro som du alltid drömt om. Inte bara kommer du få mycket gjort, du kommer också bekanta dig med en av samtidens mest kompetenta ljudmakare.
