Om du söker bostad via sociala medier idag är risken stor att du utsätts för sexuella trakasserier. Det är vidrigt. Ska man behöva skriva att man söker en bostad, inte en sockerpappa?
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
”Jag gör dig till min prinsessa i hemmet, hehe, när du vill. Helt gratis.”
Hur ska man hantera den här typen av meddelanden? Hur mår man av det?
Som vi alla vet är det mycket svårt att få en bostad som ung idag. Det råder bostadsbrist och i de större städerna är det som allra värst. Många tvingas därför att vända sig till sociala medier för att öka sina chanser. I forum där det är mer vanligt än ovanligt att sexuella trakasserier kommer på köpet.
Det är som att bara för att du sitter bakom en skärm så blir det mer okej att uttrycka sig såhär. Att skriva till en spritt språngande främling som söker tak över huvudet, att hon kan bo hos dig helt gratis. I utbyte mot vadå? Sin kropp? Vidrigt, tragiskt och objektifierande, är vad det är.
Att flytta hemifrån är för många ett viktigt steg ut i vuxenlivet. Man får ta ansvar och klara sig själv. Men hur ska unga kvinnor kunna och våga ta steget ut i vuxenlivet när de möts av meddelanden från snuskgubbar som explicit förklarar hur de vill bli tillfredsställda av dem?
Vid första anblick är det lätt att man skrattar åt det för att det är så absurt. Men ju mer man tänker på det, desto större blir klumpen i magen. Det gör ont. Man frågar sig: Är det så här folk ser mig? Är det vad jag förtjänar? Är jag trygg på gatorna?
Det är inte lätt att leva som kvinna i dagens samhälle. Man måste konstant bära med sig ett konsekvenstänk. Alltid vara steget före. Tänk om… Men vi är så trötta på det här. Trötta på att vara försiktiga. Trötta på att vara misstänksamma. Trötta på att hoppas på att man tar sig säkert hem.
I Sverige är det förbjudet att köpa sex. Trots det finns det en pågående marknad i skymundan. Det är mörkt, fruktansvärt och sorgligt. För att motverka den industrin måste vi skrika, höras och varna när olika typer av könsförtryck visar sig i samhället. Den här texten är ett rop på hjälp. Ett hjälp för att jag är rädd för vad den här typen av meddelanden kan göra med oss. Vad det bidrar till för strukturer, normer och vardag. Hur det påverkar ungas hälsa och mod att göra vad de vill i livet.
Ingen kvinna ska behöva räkna med att få den här typen av erbjudanden – att bo gratis hos en främling och vara dennes ”prinsessa”. Vi vill också kunna söka bostad och bemötas med respekt. Man ska väl inte behöva skriva att man söker en bostad, inte en sockerpappa?
Frida Johansson, juriststudent och ledamot i Lunds Socialdemokratiska Studentklubb
