Efter 23 års fångenskap av den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak är det hög tid att erkänna att den tysta diplomatin har misslyckats, skriver Liberala Studenter.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribenternas egna.
Under det sena 80-talet kom Dawit Isaak till Sverige som flykting för att finna ett liv i frihet och trygghet. När inbördeskriget i Eritrea så småningom passerat och det nya landet skulle ta form, såg Isaak sin möjlighet att bidra. I Eritrea skapade han tillsammans med andra journalister landets första oberoende tidning, Setit, som spelade en viktig roll i att skapa utrymme för en fri debatt – särskilt i samband med de höga politiska spänningar som vid den tiden fanns inom landets ledarskap.
Engagemanget för landets demokrati skulle dock få konsekvenser. År 2001 började en grupp politiker och ministrar, kända som G-15, ifrågasätta hur Eritreas president Isaias Afwerki styrde landet. Gruppen krävde exempelvis att Afwerki skulle arrangera de utlovade valen samt att den föreslagna konstitutionen skulle införas. Dawit Isaak rapporterade om detta och den 23 september samma år greps han av Afwerkis säkerhetspolis.
I dag har 23 år passerat och trots sitt svenska medborgarskap, sitter Dawit Isaak fortfarande i fångenskap i ett av världens mest ofria länder. Detta utan vare sig åtal, rättegång eller försvar. Uppgifter tyder dessutom på att han under de två decennierna suttit instängd i en låda mindre än hans kroppslängd. Omständigheterna i det eritreanska fängelset är omänskliga och engagemanget från de svenska regeringarna är obefintlig.
Men inte nog med det. Samtidigt som Dawit Isaak nekas sin frihet, fortsätter Afwerki-regimen att profitera sig på svenska pengar. Eritreas regering kräver att dess ambassader runt om i världen samlar in en tvåprocentig skatt från exilerade medborgare – den så kallade ”diaspora skatten”, fördömd av FN:s säkerhetsråd. Sverige måste förbjuda denna ekonomiska utpressning som i praktiken finansierar den totalitära diktaturen i Eritrea.
Trots två decennier av tyst diplomati har inga konkreta framsteg gjorts för att frigöra Isaak, vilket tydligt visar att denna strategi har varit otillräcklig och ineffektiv. Flera länder, inklusive USA, Tyskland, Storbritannien, Kanada och Nederländerna har redan infört restriktioner mot Eritreas ambassadsverksamhet som svar på regimens övergrepp. Det är anmärkningsvärt att Sverige ännu inte följt detta exempel, särskilt med tanke på Dawit Isaaks fångenskap. Den svenska regeringen måste öka pressen på den eritreanska regimen för att få honom frisläppt.
Nu efterlyser Liberala Studenter nya vägar framåt för att Dawit Isaak ska återfå sin frihet. Den passiva diplomatin behöver omedelbart ersättas med en genomtänkt och konsekvent Eritrea-strategi. En sådan strategi bör innefatta riktade ekonomiska sanktioner som direkt träffar regimen. Sverige bör även prioritera att driva fördömanden av Eritrea inom centrala internationella forum såsom FN, WTO och Världsbanken för att öka pressen på regimen.
Ytterligare åtgärder kan på sikt innefatta fångutbyten, inreseförbud för regeringsföreträdare och att förklara den eritreanska ambassadören som ’persona non grata’.
Obekväma konfrontationer mot eritreanska företrädare är nödvändiga efter 23 förlorade år. De förhandlingar bakom stängda dörrar som bedrivits i fallet Isaak har inte bara varit ett svenskt misslyckande, utan har även bidragit till den mörkläggning som diktaturer utnyttjar för att fortsätta att begå folkrättsbrott. Sverige måste omedelbart omvärdera sin strategi.
Vi vill inte se Dawit Isaak fängslad i ytterligare ett tjugofjärde år.
Hannes Snabb, riksordförande Liberala Studenter
Maria Wennberg, förste vice riksordförande Liberala Studenter
Victoria Brorsson, andre vice riksordförande Liberala Studenter
