Sfinxerna tillbaka: ”Kan stå i 100 år”

Efter tre långa år är nu den första av fyra sfinxer tillbaka på Universitetshusets tak. Med bättre material och underhåll tror Statens fastighetsverk (SFV) att de nya sfinxerna kan stå i 100 år.
– Vi har bästa möjliga betong, säger Karl-Johan Neldeborn på SFV.

Senast Lundaborna fick se en sfinx uppe på Universitetshusets tak var en mulen dag i november 2021. Bara en vecka tidigare hade Statens fastighetsverk (SFV) upptäckt sprickor i sfinxernas betong under en statusinventering. En säkerhetsrisk, menade SFV, som tvingades att att ta ned de stora betongfigurerna från taket.

Planen var att sfinxerna skulle vara uppe året därpå. Så blev det inte. Men knappt tre år senare kan sfinxbeundrarna äntligen andas ut.

– Det känns jätteskönt, vi har jobbat med det här i tre år. Äntligen är det dags, säger Karl-Johan Neldeborn.

Det var dock inte första gången som sfinxerna halats från skyn i Lundagård. Originalen plockades ned 1959, då tog det 34 år innan nya sattes upp, år 1993. De sfinxerna togs, som bekant, bort 2021.

Om föregångarna stod uppe i 28 år, tror Karl-Johan Neldeborn att nästkommande sfinxer kommer att stå ännu längre.

– Med bra underhåll och så hoppas vi att de kommer att stå i 100 år. Originalen, som var ganska slitna, stod i 77 år, säger han.

– Men nu är det mycket bättre betong och bättre armering.

De nya sfinxerna har målats så att de får en yta som är lättare att underhålla. Resterande tre sfinxer kommer att lyftas på plats under veckan och i början av nästa vecka. Sfinxerna väger var och en för sig över två ton och enligt Sydsvenskan ska de ha kostat fyra miljoner kronor att tillverka.

Lunds universitets rektor Erik Renström är på plats och glad över det nygamla tillskottet på Universitetshusets tak.

– Jag tycker att de är bra symboler för universitetet. Det här är ju gynosfinxer och de är inga gulliga varelser. De ställer frågor och om man inte svarar rätt, då bestraffas man med döden. 

– Lite milt kan jag väl säga att det är en symbol för det universitetet ska vara: Sanningssökande. Det är inte bara flams och glams, det är allvar också.

Erik Renström medger också att han inte trodde att det fanns någon chans att sfinxerna skulle stå klart på ett år.

– Redan när jag hörde det första gången, ett år, tänkte jag: ”då hinner man ju inte ens göra färdigt upphandlingen”, säger universitetsrektorn och skrattar.

– Det hade jag svårt att tro på måste jag säga.

Han säger också att det är roligt att sfinxerna kommer upp just nu, när Universitetshuset ska renoveras. 

– Då tillför man någonting till platsen under en period när det faktiskt kommer vara ganska slutet vi inte kommer ha tillgång till det, säger Erik Renström.

Hur rankar du detta under din rektorsperiod?

– Det är svårt att säga. På ett sätt, om jag ska vara uppriktig, är det här inte ett jippo, men en mindre sak i alla fall. Samtidigt kommer de att vara där länge och synas och tänkas på under en längre tid, så de är nog viktigare än vad vi tror. 

Bland de uppemot 100 åskådarna står den förre vaktmästaren vid universitetet, Claes Lawett. Han har känt sfinxerna under en lång tid.

– Vi skämtade hemma, Lisbeth [Claes fru] och jag. Hon sa att det är en stor dag för dig och då började jag prata om sfinxerna. Men hon tänkte på min ögonoperation som jag har i eftermiddag. Så det här var liksom mitt fokus, säger Claes Lawatt.

–  Jag har varit uppe där och hissat flaggorna, så jag känner sfinxerna väl.

Och vad tror du om de här? Jag har hört att det är ny betong och att de ska kunna stå i upp till hundra år.

– Det hoppas vi. De ser jättefina ut i varje fall, så det är ett stort ögonblick.

Bredvid Claes Lawett står Pia Dellson. För 30 år sedan var hon med och grundade Boelspexarna, spexet där alla på scen är kvinnor. 

Sfinxerna är Boelspexarnas symbol och vid varje föreställning sätter de en krans på dem. Det var just Pia Dellson som kom på idén.

– Ett pr-trick. Det var bara så vi skulle komma med i tidningarna. Annars skulle det inte komma någon publik för ingen kände till oss, erkänner Pia Dellson och skrattar.

Men sfinxerna som symbol är inte bara en pr-kupp. Pia Dellson menar att det finns en djupare förklaring.

– De är kvinnliga, de är mäktiga, de är gåtfulla. Klart att de måste vara Boelspexarnas symbol. Och så tittar de ju rakt in i Stora salen där spexen pågår.

Pia Dellson är också hoppfull att kransen ska upp på sfinxerna igen.

– Vi kämpar för det på alla sätt det går. För det här är en jätteviktig tradition. Traditioner i Lund är heliga. Så detta bara måste gå att lösa, säger hon.

Pia Dellson var dessutom Boelspexets första regissör och var därför en av dem som fick klättra upp på taket och sätta på kransen.

För att komma upp på taket fick man gå genom någon toalett och slingra sig upp genom taket.

– Det var väldigt äventyrligt, säger Pia Delsson.

– Det är som att Universitetshuset inte har varit komplett på tre år.

Medelåldern bland åskådarna är något högre än en utekväll på nation, men både studenter, och ännu yngre personer är på plats.

Bland annat har förskolan Holken vägarna förbi.

– Det är så spännande, barnen har frågat mycket. Vi letade efter naturmaterial, men det fanns annat att titta på, säger pedagogen Nahid Shivarani med ett leende.

– Vi passade på innan vi går tillbaka till förskolan.

Nahid Shivarani är dock inte den enda läraren som tagit med sina elever till platsen. I en paus under en föreläsning i rättshistoria gick Per Nilsén, docent i rättshistoria, med några studenter till Lundagård.

– Vi har haft introduktionsföreläsningar i rättshistoria och alla tre lärarna var väldigt taggade på detta, säger studenten och Lundabon Hjalmar Lindberg.

Som Lundabo, vad känner du kring att sfinxerna kommer upp, finns det någon typ av stolthet i det?

– Jo, men det är det väl. Universitetshuset är ju ett av Lunds finaste hus och en symbol för universitetet, så det är klart att det ser lite naket ut utan sfinxerna.