Det finns två typer av människor: De som gillar att bo i korridor och de som inte vågar prova. Var kommer det utbredda korridorshatet ifrån? Troligen ifrån folk som aldrig har bott i en, skriver Lundagårds studentlivskrönikör Maria Henricsson.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Jag är så less på att höra meningen ”jag hade aldrig kunnat bo i en korridor”. Som om det vore smutsigt, förnedrande, och en omöjlighet för vissa människor. Det är precis tvärtom.
Att bo i korridor är som att få en rolig, knäpp och dysfunktionell familj i ett enda paket. Medan ni som bor själva kommer hem till en lägenhet som ekar tom kommer jag hem till ett kök fullt skratt och roliga historier. I min korridor gör vi det mesta tillsammans: har filmkvällar, vandrar och skrattar åt varandras patetiska matlagning innan CSN trillar in.
Rent praktiskt funkar det också utmärkt. Det är bara att ha sönder tallrikar och skrapa med gaffeln i stekpannan. Det är ändå inte dina köksprylar och du sparar en massa pengar på att inte behöva köpa kastruller.
Sedan kan man inte älska alla man bor med. Ibland flyttar det in knäppgökar och gnällspikar. Då övar man sin tolerans samt bjuder kompisarna på riktigt roliga historier. Jag har haft turen att bo med mestadels trevliga och rimliga människor. Och tur är väl det eftersom mina vänner vägrar sätta sin fot hemma hos mig – för att jag bor i korridor.
När det gäller sjukdomar och nästa pandemi är det ni lägenhetsnissar som behöver oroa er. Vad som än komma skall i vinter kan det inte rå på mitt immunförsvar som har bott med LTH-killar i flera år.
Men förutom mitt orubbliga immunförsvar, måste jag erkänna att korridorslivet ibland har sina mindre glamorösa sidor. Det är trist att komma ut i köket och se att stekpannan redan är oljig från tidigare användning eller att tallriken är kryddad med gårdagens lunch.
Fast det är inte den odiskade stekpannan du kommer att ta med dig från studenttiden. Du får ge upp fräschheten för att ha det fantastiskt kul. Utan korridorslivet hade jag aldrig träffat de underbara människor jag bor med – vilket hade varit en förlust, både för mig och mitt immunförsvar.
När jag i framtiden tänker tillbaka på min tid i Lund kommer jag förvisso att tänka på studierna, festerna och människorna jag lärde känna här. Men främst kommer jag att minnas och sakna vardagslivet i korridoren.
Så nästa gång någon säger ”jag skulle aldrig kunna bo i korridor”, tänker jag bara – synd för dig. Du missar det bästa studentlivet har att erbjuda: En rolig, stojig och immunförsvarshöjande vardag. Ni kan ha era fina men ensamma lägenheter – för jag trivs bäst i korridorslandskapet.
