Få städer är så bortskämda med vackra byggnader som Lund. En av de allra ståtligaste i vår studentstad är Universitetshuset. I samband med den stundande renoveringen gör Lundagård en djupdykning över dess snart 150 år långa historia.
Många är vi som passerar den praktfulla byggnaden på vägen till eller från plugget. Många är vi som står där i vårsolen på första maj då Magnolian blommar som allra vackrast och lyssnar på Studentsångarna. I snart 150 år har Universitetshuset varit markören för den innersta kärnan av Lund och en av husets sfinxer finns i både Studentlunds och Boelspexets logga.
Inledningsvis bedrev Lunds universitet (1666–) undervisning i Domkyrkan och Liberiet innan Kungshuset blev dess huvudbyggnad 1688. Efter nästan 200 år ansåg man att det blivit för litet i takt med att universitet växte. Beslutet togs därför att upprätta en ny byggnad. Helgo Zettervall (1831–1907), som bland annat även ritade Allhelgonakyrkan och ombyggnationen av Domkyrkan, utsågs till arkitekt och inspirerades av Antiken. Invigningen hölls den 27 september 1882 i närvaro av Oscar II (1829–1907).
När man kliver in i Universitetshuset möts man först av atriet vars tak består av drygt 700 handmålade glasskivor som bildar det stora ljusinsläppet som skiner ner på marmorgolvet. Platsen har sedan invigningen varit byggnadens självklara centrum där kunskapstörstande studenter vandrat till och från föreläsningar.
Ovanför dörren till aulan finns inskriptionen ΜΗΔΕΝ ΑΜΟΥΣΟΝ, som på nygrekiska betyder ”Intet omusiskt”. Det syftar till nio muser som var grekiska gudinnor och beskyddare av konsten och vetenskapen. I den grandiosa aulan finns de fyra ursprungliga fakulteterna, vilka var teologiska, filosofiska, medicinska och juridiska, representerade med varsitt emblem ovanför fönsterna. Det teologiska är placerat närmast podiet då den hade högst status vid tiden.
Ett tredje hus
+Strax bredvid Domkyrkan står Liberiet: en tegelbyggnad, med anor från 1400-talet. Till en början användes det till att inhysa Domkyrkans bibliotek innan det övertogs av universitetet 1668 då det framför allt var den filosofiska fakulteten som höll sin undervisning där inne. När sedan Kungshuset, och senare Universitetshuset, blev universitetets huvudbyggnad användes Liberiet till övningslokal för fäktning, gymnastik och sedermera musik. Från sent 1800-tal till 1966 hade huset den något otacksamma uppgiften att vara panncentral åt Domkyrkan. Idag är det i stället en församlingslokal. Trots att Liberiet har drygt 600 år på nacken har det fått stå kvar, medan många andra byggnaders liv runt omkring Domkyrkan fått slockna.
I aulan har åtskilliga karnevalsrevyer, studentaftnar, konserter och såklart examensceremonier ägt rum genom åren då publiken suttit på de gedigna träbänkarna, som så mycket annat är original. Blickar man upp i taket ser man ett antal solar och inuti dem finns ventilationshål för den som undrar hur de får luft där inne. Carin Brenner, övermarskalk vid Lunds universitet, berättar att taket i aulan nästintill är identiskt med Uppsalas universitetshus innertak när det kommer till detaljer och färgsättning.
Aulan och atriet är det som bildar byggnadens mittlinje. Till höger om huvudentrén ligger de salar som tidigare var fakulteternas expeditioner. Till vänster rymdes exempelvis räntekammare, konsistorium och rektorns kontor. Husets tredje våning var universitetets konstmuseum fram till 1991. Nere i källaren förvaras olika högtidsdräkter, såsom professorskåpor och klänningar åt kransflickor, som används under de ceremonier som anordnas i huset.
Byggnaden har under sin långa historia, som sträcker sig över tre sekler, genomgått ett fåtal restaureringar. Aulan fick sig ett ansiktslyft på 1980-talet och atriet under det följande decenniet. Husets fortsatta existens äventyrades dock när en brand uppstod den 1 maj 1980. Dagen efter löd rubriken i Dagens Nyheter: ”Universitetspyromanen i Lund slog till första maj”. Ett fåtal källarlokaler drabbades och majoriteten av innehållet kunde räddas. Den traditionsenliga rektorsuppvaktningen vid husets trappa kunde genomfördes med några få justeringar. Två veckor tidigare brann även Palaestra et Odeum då gymnastiksalen förstördes. Båda bränderna fastslogs som anlagda och än idag är Universitetspyromanen inte dömd.
Något som nyligen fått stor uppmärksamhet är att fyra nya sfinxer kommit på plats på Universitetshusets tak. Det är tredje omgången av sfinxer. Originalen vakade över huset 1882–1959, sedan fick taket stå sfinx-fritt innan en ny kvartett sfinxer fick pryda taket mellan 1993 och 2021.
Desto mindre känt är att det från 1882 fram till 1902 stod fyra kvinnofigurer, som ofta benämns som ”fakultetsmadamerna”, framför huvudentrén. De representerade de fyra ursprungliga fakulteterna. En skröna säger att de togs bort på grund av att punschdruckna professorer skrämdes av dem på vägen hem i mörkret. Den officiella anledningen är dock att cementen, som de var gjorda av, började ge vika samt att materialet fick en tråkig färg av de hårda vindarna.
De fyra gestalterna var dock inte okontroversiella. En av motståndarna till dem var Esaias Tegnér d.y. (1843–1928) som hellre hade sett varsin staty av Karl X (1622–1660) och Karl XI (1655–1697) flankera entrén i tacksamhet till att Lund idag har ett universitet. I Under Lundagårds kronor II (1921) skriver Tegnér att: ”Dessa damer ha nu lyckligtvis gått till vila […]”. Beslutet innebar att de tills vidare skulle borttagas, vilket kvarstår än idag.
En till kvartett vid universitetshuset
+Några som också är fyra till antalet är grodorna på fontänen utanför Universitetshuset. Bertil Nordenstam (1936–), professor emeritus i fanerogambotanik, berättade under sin jubeldoktorpromotion 2019 att han fick besök av en vän våren 1965. De kom på den geniala idén att byta plats på en av grodorna och bysten av Jacob Georg Agardh (1813–1901), som stod och står än idag i Botaniska trädgården. Grodan kunde på något mirakulöst vis lossas utan några större bekymmer, desto svårare blev det med bysten som inte gick att rubba och till deras stora besvikelse gick buset inte att fullborda.
Vännen begav sig hem till Stockholm, ovetandes om att grodan gjort honom sällskap i bagageutrymmet på bilen. För att råda bot fick grodan ta tåget hem till Lund med studentmössa och en lapp kring halsen med namnet ”Phileas Frog”. Herr Frog gjorde alltså Stockholm tur och retur på mindre än ett dygn vilket är få förunnat, åtminstone när det gäller järngrodor. Väl framme mottogs grodan av en gladlynt studentorkester som spelade ”Små grodorna” och Nordenstam delade ut gelégrodor till den välkomnande folkmassan. Sedan dess har de fyra grodorna hållit ihop i vått och torrt.
Enligt en kulturhistorisk utredning som beställdes av Statens fastighetsverk (SFV) 2022, finns ett antal byggnadsdelar bevarade som eventuellt tillhört madamerna. Därutöver finns samtliga huvuden bibehållna. Det i bäst skick finns på Historiska museet och resterande finns på Kulturen, Gamla lungkliniken och i Universitetshuset.
Det har funnits olika åsikter kring fakultetsmadamernas eventuella comeback. Sten-Åke Nilsson, professor emeritus i konstvetenskap och författare till Universitetshuset i Lund (2022), skriver i nämnda bok att: ”Jag känner egentligen ingen som ryckt ut till deras försvar och tyckt att de skulle rekonstrueras och återta sina platser på trappan.”. Andra bud är det från Carin Brenner, övermarskalk vid Lunds universitet:
– Jag är extremt engagerad i att få tillbaka dem, särskilt eftersom Uppsala har sina kvar, för att det var så det såg ut en gång i tiden, säger Carin Brenner.
Huruvida fakultetsmadamerna kommer att komma tillbaka eller ej är i nuläget oklart. I ett mejl till Lundagård skriver Per Helander, lokalplanerare vid Lunds universitet:
”Inom ramen för den kommande renoveringen ingår det att se över möjligheterna för fakultetsmadamerna återskapande. Men det finns inga utfästelser eller löften i samband med detta. Utmaningarna är stora […]. Madamernas placering på huvudtrappan påverkas av de krav som regelverket ställer på tillgänglighet i form av kommande byggåtgärder. Konstruktiva aspekter på trappan påverkas, ledningsstrukturen för olika serviser i marken likaså. Även finansieringen ska säkerställas till dem.”
Renoveringen har kommit igång, något Lundagård tidigare rapporterat om. När arbetet är avklarat är förhoppningen att många kommande generationer av studenter ska kunna vistas där inne, både under högtidliga evenemang och under rogivande studiestunder.