Hösten är här! TV-tablån drar igång på riktigt, Malmö gör ett sista ryck för sensommarfestande och (just i år) riktas världens ögon mot USA:s alltid lika märkliga valrörelse. Lundagårds kulturkrönikör Alice Nyberg Westerlund sammanfattar september månad.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Tillbaka till Paradise
Äntligen! Sex. Bråk. Lögner. Jajamensan: Paradise Hotel är tillbaka baby. Och gud vad vi (jag) har längtat! Efter ett plågsamt dåligt försök att göra programmet rumsrent efter den incident som rörde upp en hetsk debatt i såväl reality-Sverige som kultursidorna (två övergrepp, utförda av samma deltagare, skedde under inspelningen av säsong 16 och produktionen skötte inte direkt situationen fläckfritt) får vi återigen uppleva PH i sin sannaste form. Det vill säga skrikigt, problematiskt och alldeles, alldeles underbart. Vi snackar kaxiga Allstars (gamla deltagare som gör comeback). Vi snackar sex i teve. Vi snackar karatefylla. Varmt välkommen PH-season. En extra bonus är att även den fantastiskt allvarsamma Rebecca Stella gör comeback som programledare efter ett par års uppehåll. Den enda människan i Sverige som kan skänka lite värdighet till ett annars ack så ovärdigt program. Varje vecka släpps tre avsnitt på streamingtjänsten Viaplay, med den dramatiska parceremonin som veckans klimax. Hittills är programmet lite väl händelselöst. Dramatiken är tunn och deltagarna saknar rutin för att ”spela spelet”. Men jag är vid gott mod, det kommer bli bättre: Det blir det alltid. Vad som helst kan ju hända i Paradise Hotel.
Malmös finaste sida
Älskade älskade folkfest, tack för i år! Vad som brukade vara ett 12-timmars-event har i år sträckt ut sig och blivit en tredagarsfestival. Norra Grängesbergsgatan i Malmö, som vanligtvis består av bilverkstäder, ateljéer och studios, orientaffärer och en och annan partybutik, byter en gång om året skepnad. Gatan fylls av scener, små marknadsstånd och matvagnar. Och ett folkvimmel som kräver vassa armbågar. Kul? Ja, helt otroligt rent av. Fokus ligger på kultur, musik, och konst. I våras öppnades anmälan för konstnärer, musikutövare och kulturarrangörer. Vem som helst kunde ansöka och platserna var många. NGBG är minst sagt ett evenemang som skapar en plattform för lokala akter och oetablerade människor inom kulturen. Bäst på NGBG? Allt. Människorna. Engagemanget. Musiken. Stämningen. Framförallt känslan av gemenskap. Hela Malmö samlas (okej i alla fall den delen av Malmö-crowdet som jag rör mig i) och njuter av en sista storslagen sommarfest. Avslagen öl i plastmugg och ekande technomusik i sommarnatten. Kan det bli mycket bättre? Jag är tveksam. Sämst? Fredagskvällen på Plan B. Gamla bangers i all ära, men att dunka låtar som Wrecking Ball och Timber kändes svårt att försvara för de förvirrade danskarna som letade efter NGBG:s omtalade och legendariska efterfest.
På västfronten intet nytt
Det är svårt att skriva om månaden som har gått utan att nämna varken USA eller det stundande amerikanska presidentvalet. Det känns som att varje dag bjuder på nya chockerande utspel från landet på andra sidan pölen: Det ena sjukare än det andra. Mest utmärkande den här månaden är kanske det (nya) misstänkta mordförsöket på ex-presidenten Donald Trump. Jag måste erkänna att det är en ny nivå av kaxighet att inte ändra sin ståndpunkt i vapenfrågan efter inte ett, utan två beväpnade mordförsök riktade mot sig under loppet av två månader. Eller är det sjukaste snarare Trumps helt galna (och uppenbart felaktiga) uttalande om att en del av befolkningen i Springfield äter sina husdjur? Jag försöker vanligtvis undvika att tycka saker om den amerikanska politiken då jag starkt ogillar hela världens fixering vid ett så korrupt och icke-fungerande land, men det går inte att förneka att det händer mycket grejer där borta i Amerika. Är det inte skolskjutningar, är det försök till presidentskjutningar. Är det inte uttalanden om demokrater som äter spädbarn, är det uttalanden om att vissa folkgrupper stjäl och äter husdjur. Det rörs ständigt om i grytan, som de hade sagt i Paradise Hotel, i detta färgstarka land. Och snart är det val, jag undrar hur det går. Säkert jättebra.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 6 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
