Det börjar med kokain och ketamin på fester, men slutar med en musikalisk rörelse som vill förändra Belfast. ”Kneecap” är en film om språklig och kulturell motståndskraft, där irisk rap blir ett sätt att kämpa mot både polis och fördomar. Thea Sandin har sett filmen om och med bandet.
Kneecap är en drogromantisk film om hur man kan drömma om ett eget språk och om vikten av att ha någon som tror på en. Naoise och Liam Óg är de lokala langarna, de glider runt på fester och kastar ut kokain och ketamin till alla som vill ha, tills de en dag fastnar i en drograzzia och Liam Óg blir arresterad. Man kan väl säga att han har svårt för auktoriteter, antagligen ett drag han fått av sin far (spelad av Michael Fassbender) som är efterlyst av polisen för ett antal IRA-attentat han utfört.
Sedan ung ålder har Liam Óg lärt sig att ”varje ord talat på iriska är en kula för irländsk frihet” och det har han tagit till hjärtat, vilket i detta fall innebär att han vägrar tala engelska med polisen. Därför kallas läraren JJ in som tolk och under förhöret inser JJ vilken talang Liam Óg har för att skriva texter på minoritetsspråket iriska och erbjuder sig att börja producera musik för killarna. Tillsammans bildar de det första iriska rapbandet och försöker ta Belfast med storm.
Det handlar om frigörelse från ett förtryckande system och om rätten att få tala sitt eget språk som en del i det.
Kneecap är indiefilm när indiefilm är som bäst. Bandet finns på riktigt och medlemmarna spelar sig själva, med förvånansvärt stor realism, med tanke på att de är rappare och inte skådespelare. Tempot är högt, inte en sekund spills av den 105 minuter långa (eller ska man säga korta?) filmen. Den är skriven med en stor dos humor och antagligen en ganska intim kunskap om droger, med stora kreativa friheter som får hela biosalongen att skratta högt.
Det är enkelt att dra paralleller till vår samtid efter att ha sett filmen. Det handlar om frigörelse från ett förtryckande system och om rätten att få tala sitt eget språk som en del i det. Jag tänker på svenska minoritetsspråk som många ser som utdöende och utan framtid och jag undrar om det finns någon motsvarighet till Kneecap på meänkieli eller samiska? Detta är språk som i Sverige varit förbjudna att tala och där gruppen som håller språket levande redan är ganska liten. Tack vare sociala medier och streamingtjänster finns det dock hopp för att kunna sprida musik på ett minoritetsspråk där Kneecap är det perfekta exemplet som nu turnerar Nya Zealand och Australien och har sålt slut på de flesta av turnédatumen.
Bandet verkar ha nått en större beundrarskara än väntat och några av deras fans är nog med i biosalongen, jag hör nämligen en och annan som sjunger med under filmens gång. Det är dock lätt även för en icke-invigd att ryckas med i den trummande musiken som driver hela handlingen framåt. Filmen rusar fram, likt en koksad tonåring med känsloregleringsproblem: kaotiskt, brutalt och oerhört underhållande.
Sen är det kanske inte så konstigt att Kneecap lyckats sälja ut alla sina spelningar just här i Melbourne, det finns en stor minoritet irländare i staden som alla verkar känna starka patriotiska känslor. Det visslades och applåderades nämligen rikligt i salongen när den irländska motståndsrörelsen nämndes och stämningen beskrivs nog bäst som uppsluppen. Den goda stämningen kan också ha varit tack vare den medryckande iriska rappen som filmen tonsätts av, som jag inte förstår ett ord av men som jag ändå trallar på när jag lämnar salongen.
