Att människor frivilligt ställer upp som testpersoner är en grundläggande förutsättning för mycket av forskningen som bedrivs på universitetet. Men hur går det egentligen till? Lundagård tar på sig testkanin-öronen och prövar Alba – en chattbot som gör psykologiska bedömningar.
”Välkommen! I dag skulle jag vilja prata med dig om din mentala hälsa”, uppenbarar sig på skärmen framför mig.
Undertill blinkar textmarkören frenetiskt. Jag skriver och raderar, skriver igen att jag känner mig stressad och att jag oroar mig för hur tentan nästa vecka ska gå.
”Det måste vara väldigt jobbigt för dig att känna så”, får jag direkt tillbaka.
”Märker du att du undviker vissa situationer, eller försöker du kämpa på trots ångesten?”
Jag sitter på en divan i p-husets taknock med en Macbook Air i knäet. Det är här Sverker Sikström har sitt kontor. Förutom från fönstret kommer rummets dämpade ljus från blå- och rödtonade lampor i hörnen.
– Jag tycker att stämningar är väldigt intressanta, och jag tycker att ljuset skapar stämningar. Takbelysning är jag typ allergisk mot, det borde inte finnas, säger Sverker Sikström.
Han är numera forskare och professor på institutionen för psykologi här i Lund. Tidigare har han även studerat teknisk fysik med inriktning på artificiell intelligens (AI).
– Jag har alltid varit intresserad av AI. Första gången jag jobbade i skogen i Lappland så tänkte jag: Det här var jättejobbigt, tänk om robotar kunde göra det åt oss i stället.
I datorn framför mig finns chattboten Alba. Den är en del av ett forskningsprojekt som Sverker Sikström arbetar med. I dag ska jag, under journalistisk flagg, få agera testperson i det här projektet och få lite inblick i hur det är att vara datan i stället för den som läser om den.
– Skriv nu att du har något besvär, säger Sverker Sikström.
– Annars blir det inte lika kul.
arbetar med Alba-projektet. Foto: Aino Agné
Chattboten Alba är kort beskrivet en generativ AI-modell som simulerar en psykolog. Via en digital dialog gör den självständigt en första bedömning av personen i andra ändens mående. Den ställer frågor, följdfrågor och reagerar på det som skrivs. Baserat på det som kommer fram i dialogen föreslås sedan en eller flera sannolika diagnoser till psykologen. Det är för att undersöka huruvida den här bedömningen är tillförlitlig som den nu testas på 400 testpersoner.
– Ganska många tycker att den är trevlig, säger Sverker Sikström.
Och jag håller med. ”Övergången till universitetet kan definitivt medföra nya utmaningar och stressfaktorer”, svarar Alba när jag skriver att plugget hopar sig. Mina känslor valideras, sammanfattas och speglas.
– Har den pluggat samtalsmetodik? frågar jag Sverker Sikström, som skrattar lite till svars.
Att det går att diskutera med Alba står i kontrast till de fyrkantiga skattningsskalor som annars ofta används för att göra psykologiska bedömningar. Sverker Sikströms förhoppning är att, med den nya teknikens hjälp, kunna ersätta dessa utan att göra resultaten mindre kvantifierbara.
– Jag blev fascinerad av att använda språk som ett mått i psykologi, men på ett mätbart sätt, som man kan göra med språkmodeller, säger Sverker Sikström.
Efter att jag har chattat med Alba en stund och svarat på ungefär tjugo frågor tackar boten artigt för sig. Jag får inget resultat, men på Sverkers sida dyker desto mer information upp.
Dit skickas dialogen och, framför allt, ett förslag på vilken eller vilka diagnoser som skulle kunna ligga bakom mina besvär. Alba rapporterar vilka kriterier jag uppfyller i diagnosmanualen DSM-5, som kategoriserar psykiska sjukdomar och tillstånd.
När det kommer till mina svar verkar den huvudsakliga problematiken vara ångest. Attsingen. Sannolikheten för att jag ska lida av GAD, alltså generaliserat ångestsyndrom, är enligt Alba 80 procent.
Studiens resterande (och ja, riktiga) testpersoner får förstås inte se sitt resultat. De har inte heller träffat Sverker Sikström. Anledningen till detta är att de i huvudsak har rekryterats online.
– Där är det ganska enkelt att rekrytera massor av deltagare från olika delar av världen, säger Sverker Sikström.
Enligt honom blir det allt vanligare att använda internet för att hitta testpersoner – särskilt till studier som inte kräver fysisk närvaro. Det är effektivt och kan göra stickproven mer representativa. Innan interneteran inleddes var forskarna i regel begränsade till personer i sin direkta närhet, vilket innebar att studenter ofta fick agera testpersoner. Mycket psykologisk forskning har därför genomförts på just psykologstudenter.
Ganska många tycker att den är trevlig.
En nackdel med den internetbaserade rekryteringen är att man har mindre kontroll över testpersonerna och vilka de utger sig för att vara.
– Det skulle kunna vara en bot som gör de här experimenten, det är inte kul, säger Sverker Sikström.
Eftersom studien involverar testpersoner har den genomgått en etikprövning av Etikprövningsmyndigheten. Syftet med prövningen är att säkerställa att forskningen uppfyller de krav som svensk lag och EU-rätt ställer på att skydda människovärde, rättigheter och friheter.
Enligt Sverker Sikström erfarenhet är det ganska krånglig och tidskrävande process, vilket särskiljer Sverige från andra länder där det oftast går snabbare att påbörja ett forskningsarbete.
– Det finns risk att detta hämmar utvecklingen, och det finns därför en viss protestvåg mot det i Sverige också, säger Sverker Sikström.
av användares mentala hälsa och föreslår
diagnoser till psykologer. Foto: Aino Agné
Detta gäller framför allt studier där etikprövningen kan kännas onödig, som till exempel när den data som används redan är publik. Men i lite mer etiskt knepiga fall kan den noggranna etikprövningen vara anledningen till att en studie ändå går att genomföra.
– Det är till exempel olagligt ta in psykedeliska substanser, det får ingen i Sverige göra förutom en forskare som har fått Etikprövningsmyndighetens godkännande för det, säger Sverker Sikström och tillägger,
– Det är lite intressant. I de flesta fall är det ett åbäke och ett helvete, men i vissa fall öppnar det upp en möjlighet som inte annars fanns.
Men den tidskrävande etikprövningen till trots trycker Sverker Sikström på testpersonernas stora betydelse för forskningen.
– Det är helt fundamentalt, utan testpersoner skulle psykologisk forskning nästintill inte existera, säger han.
Han uppmanar också studenter att delta i studier för att få en djupare förståelse för varifrån den data som deras utbildning bygger på faktiskt kommer.
Chattboten Alba utmärker sig internationellt, enligt Sverker Sikström, genom att fokusera på hur AI kan användas för psykologiska bedömningar snarare än behandling.
Han är försiktig med att kommentera studiens preliminära resultat, men kan avslöja att Alba har presterat bättre än skattningsskalor när det kommer till att diagnostisera ångest och depression. Jag frågar nyfiket när arbetet kommer att vara klart, varpå han svarar:
– Vi räknar med att bli färdiga i år.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 6 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
