Bra journalistik tar dig till platserna du inte kan besöka – och platserna du inte visste fanns. Det skriver Lundagårds redaktör Vera Svahn i sin ledare till nummer 7 2024.
Vem har inte känt ett sug efter att öppna en dörr med skylten Tillträde förbjudet? Att kliva över den där tröskeln in i det dolda, det förbjudna. Vad döljer sig där bakom? Vem får komma in, och vem får inte det? Det är temat för det här numret av Lundagård.
Just nu hålls många dörrar stängda för världen – till konflikter och människoöden som utspelar sig långt från trygga lilla Lund. I Gaza är situationen särskilt extrem. Kriget där har inte bara gett upphov till stort mänskligt lidande. Enligt Kommittén för skydd av journalister (CJP) är konflikten även det dödligaste för journalister sedan organisationen började föra statistik. Under året som gått har minst 130 mediearbetare dödats, varav 32 medan de utförde sitt arbete, enligt Reportrar utan gränser.
Knappt några utländska medier släpps in i Gaza. I Ryssland tvingas utrikeskorrespondenter för flera svenska och internationella medier att lämna landet. Den medielag som infördes i landet 2022 gör det nu straffbart med upp till 15 år i fängelse att sprida ”falska nyheter” om den ryska militären. När pressen inte kan vara på plats eller har mycket begränsad närvaro, blir bilden för oss utanför fragmenterad och oskarp. Långt från Lundabubblan, bortom nyheter om nationspubar och spexrecensioner, jobbar journalister i konflikthärdar med att skildra verkligheten – ofta till priset av sin egen säkerhet.
Vi på Lundagård behöver inte ge oss ut i konflikthärdar eller bevaka krigszoner; våra skribenter tvingas inte ducka för beskjutning och bomber eller riskera fängelse. I det stora, mörka och komplexa kan vårt arbete kännas litet – och i de flesta avseenden är det också det. Hela jämförelsen är haltande.
Men drivkraften att förstå och förklara är densamma. Medan andra journalister försöker öppna dörrar för att förklara grymheter och konflikter, kan vi bara ge en inblick i det som ligger nära. Liksom dem förstår vi vikten av att vara på plats. Vi gör vårt bästa, fastän det ibland känns obetydligt och litet.
I det här numret tar vi oss ner i Lunds underjordiska tunnlar och gamla bunkrar. Vi pratar med en forskare om människors dragning till att göra olagliga saker och fördjupar oss i hemliga sällskap och ordnar. Våra artiklar kommer förmodligen inte att påverka din syn på världsläget, men kanske kan de leda till ett skratt, nya frågor eller fler perspektiv. I så fall är jag nöjd.
Många saker förblir stängda, men tidningen du just nu läser är öppen för dig. Välkommen in.
Här kan du läsa hela tidningen i digitalt format!
