Regeringen har lagt fram ett förslag för att lösa polisstudenters CSN-lån för att få ut fler poliser i arbetslivet. Bortsett från att förslaget orättvist prioriterar just poliser framför andra bristyrken är det också tveksamt om det är just CSN-skulderna som är anledningen till bristen på poliser. Det skriver Titus Fridell, ordförande för Saco studentråd.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
I höstbudgeten föreslog regeringen att staten ska återbetala studielånen för de som påbörjar en polisutbildning hösten 2024 eller senare. Reformen beräknas kosta en halv miljard om året när det är fullt utbyggt. Det är inte bara ineffektivt och orättvist utan missar även de verkliga problemen inom polisyrket.
Det största hindret för att rekrytera fler poliser är inte utbildningens kostnader, utan de arbetsvillkor som möter poliser efter utbildningen. Högre lön, fler kollegor, minskad arbetsbörda och tydligare arbetsledning är några av de faktorer poliser själva uppger att de behöver för att inte lämna yrket, enligt Polisförbundet. Regeringens förslag tar inte itu med dessa grundläggande problem. Om vi verkligen vill öka antalet poliser och behålla dem på lång sikt, bör vi fokusera på att förbättra deras arbetsmiljö och höja lönerna.
Att återbetala studielån är en relativt liten morot som inte förändrar de långsiktiga förhållandena för de som faktiskt jobbar som poliser. Om regeringens förslag leder till att fler söker sig till polisutbildningen är risken att en större andel än i dag väljer att hoppa av när de inser att det inte var något för dem. Avhopp från vilken utbildning som helst är dyr och ineffektiv för staten, så regeringen bör gå varsamt fram med förslag på kortsiktiga stimulanser därvidlag.
En annan allvarlig brist i förslaget är att det är orättvist. Varför ska en viss yrkesgrupp få sitt studielån återbetalat när andra yrken som också är samhällsviktiga och som det råder brist inom, såsom sjuksköterskor, lärare och socialarbetare, inte får samma förmån? Att bara rikta denna förmån till polisstudenter riskerar att skapa missnöje och en känsla av orättvisa bland andra yrkesgrupper som är lika viktiga för samhällets funktion.
Om regeringen tror att avskrivna studielån är ett bra sätt att få fler att söka sig till en utbildning kan man fråga sig varför de inte vill göra samma sak för fler utbildningar. Det utbildas ungefär 1 000 poliser varje år, enligt Polisförbundet. Det utbildas nästan tio gånger så många lärare varje år, vilket även det är ett bristyrke. Kanske är förklaringen till den märkliga avgränsningen helt enkelt att det är ett relativt billigt förslag så länge det bara omfattar en enda yrkesgrupp. Skulle fler bristyrken omfattas skulle kostnaden skjuta i höjden.
Men om regeringen verkligen vill göra högre utbildning mer attraktiv och minska studenters och högutbildades ekonomiska börda, borde åtgärderna gälla brett och omfatta fler yrkesgrupper. De skulle till exempel kunna göra studielånsräntan avdragsgill, precis som låneräntor för andra investeringar redan är.
Den totala skulden till CSN för samtliga studerande är 277,6 miljarder kronor. Skulden har i år en ränta på 1,23 procent. Det innebär att det totalt blir 3,4 miljarder i ränta för 2024, och om man får rätt att dra av 30 procent av räntekostnaderna på studielån blir det ett totalt skatteavdrag för samtliga personer som har en skuld till CSN på cirka en miljard kronor. Det får sägas vara en relativt billig kostnad för staten för att gynna så gott som alla som investerat i högre utbildning.
Titus Fridell, ordförande för Saco studentråd
