Klubbarna i svenska städer blir allt färre – och Lund är inget undantag. T-bar har numera monopol på stans icke-studentikosa dansgolv. Så har det inte alltid varit, poängterar Lundagårds kulturkrönikör Emmy Odeskog.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.Herkules, Lanas, Sodom. För er som bara bott i Lund några år kanske det kommer som en chock att det brukade finnas ställen som konkurrerade med T-bar om stans nationströtta, äldre eller icke-studerande festprissar.
Men inte nu längre. Herkules gamla lokaler på Stortorget blev till en klädaffär 2018, och Lanas, en flervåningsklubb belägen mittemot stadsbiblioteket, stängde under pandemin. Sedan dess har inget nytt dansgolv gett sig tillkänna. Vill man hänga i Lund en fredagkväll får man därför bistert välja mellan att dela ett svettigt, nations-dansgolv med dyngraka tjugoåringar, eller dra till T-bar och göra precis samma sak för tio gånger pengarna.
Det här, alltså att det inte finns något annat icke-studentikost ställe att raggla in på efter 01 än T-bar, har jag naivt tolkat som en olycklig ”fas” i den lokala nattlivs-utvecklingen. Tyvärr verkar det istället röra sig om en nationell trend: Klubbdöden.
finns det färre ställen (läs: ett ställe) att gå till är det förstås mer enformigt och förutsägbart att gå ut överhuvudtaget
BLT var först med att rapportera om fenomenet. I slutet av sommaren konstaterade de att det inte finns en enda klubb kvar i hela Blekinge. Även i andra städer blir det nattliga utbudet allt glesare.
– Mina föräldrar pratar om att de hade jättemånga ställen att gå på, medan vi inte har någonstans att gå, säger tjugoåriga Selma Alm i Karlskrona till SVT Nyheter.
Enligt Sébastien Tutenges, som forskar om nattliv vid Lunds universitet, är anledningarna till detta att unga idag tänker mer på framtiden, bryr sig mer om sin hälsa och – inte minst – använder dejtingappar för att ragga. Och det låter förstås sunt och hälsosamt och allt det där. Moget. Genomtänkt. Men vet ni vad det inte låter? Kul!
Och om det är något som hör ungdomen till är det väl att ha kul. Jag vägrar därför tro att klubbdödens enda förklaring skulle vara att alla under tjugofem blivit ersatta av pensionärer som för första gången i världshistorien saknar behov av den samhörighet och frihet som festandet stått för.
Nä, det haltande nattklubbsutbudet upprätthåller på sätt och vis sig självt. När bara T-bar står till buds är det inte SÅ konstigt att man hellre stannar hemma och kollar på På spåret ännu en fredag. Det blir en slippery slope: finns det färre ställen (läs: ett ställe) att gå till är det förstås mer enformigt och förutsägbart att gå ut överhuvudtaget.
Det är oavsett vad en trist utveckling för Lund som stad, likväl som för oss studenter. För den som vill vända utvecklingen verkar det – åtminstone enligt Tutenges – inte alltför komplicerat: utbudet ökar med efterfrågan. Så radera Tinder, skippa “På spåret” och gå motströms ner på stan.
