Tidigare under hösten släpptes Ida Ölmedals debutbok ”Där man bränner böcker – Berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur”. I boken tar Ölmedal ett brett grepp om yttrandefriheten, och vad som händer när den inskränks. Genom att närstudera allt från triggervarningar till koranbränningar vill hon ställa en diagnos på det fria ordet.
– De senaste åren har vi haft en trend där yttrandefriheten har minskat och beskurits.
Koranbränningar, amerikanska skolbibliotek, triggervarningar och #metoo kanske inte tycks ha mer gemensamt än att de diskuterats mycket de senaste åren. I Ida Ölmedals nyutkomna bok Där man bränner böcker är de dock alla tydliga exempel på svåra yttrandefrihetsfrågor.
I samband med Banned Books Week är Ida Ölmedal på Lunds stadsbibliotek för att diskutera yttrandefrihet med filosofen och ledamoten i Svenska Akademien Åsa Wikforss. På ett bord bredvid scenen står Där man bränner böcker: berättelser om förbjudna ord och utrensad litteratur, med ett passande brandgult omslag. Över telefon berättar hon för Lundagård om varför hon skrev den.
– De senaste åren har vi haft en trend där yttrandefriheten har minskat och beskurits, även i demokratiska länder som Sverige, Storbritannien, Tyskland och USA, och jag ville undersöka vad det beror på, säger Ida Ölmedal.
Hon ville också vrida och vända på sina egna argument för en bred yttrandefrihet genom att pröva konflikter som är svåra, till exempel den om koranbränningarna, som behandlas i första kapitlet av boken. Det andra kapitlet handlar om utrensning av böcker från skolbibliotek i USA. På det följer ett kapitel om så kallade triggervarningar, psykiskt skadlig litteratur, och det fjärde och sista kapitlet tittar på MeToo-rörelsen, specifikt de juridiska turerna kring Cissi Wallins bok Allt som var mitt.
Om Ida Ölmedal
+Ida Ölmedal, född 1989, är journalist och kulturchef på Svenska Dagbladet. Hon har även arbetat som kulturchef på Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad, som reporter på Fokus och som redaktör på Expressens kultursida. 2011-2013 var hon redaktör för Tidningen Lundagård.
I kapitlet om triggervarningar tar Ida Ölmedal upp konflikten på Malmö universitets sexologprogram, där exempel på rasistiska nidbilder i undervisningen uppfattades som så kränkande att de inte borde visas alls, och den efterföljande uppfattningen att universitet och högskolor skulle vara hotade av sina egna studenter.
– Den akademiska friheten är ju friheten att tänka och forska och undervisa fritt vid universiteten, men det finns en konflikt kring vad som är viktigast – ifall det är viktigast att skydda universiteten från statlig styrning eller om det är viktigast att skydda individer inom universiteten mot så kallad cancelkultur eller andra former av påtryckningar, och var det största hotet mot den akademiska friheten skulle ligga i dag.
Enligt Ida Ölmedal är det inte studenters påtryckningar och så kallad cancelkultur som utgör det största hotet mot den akademiska friheten. Hon hänvisar till utredningen av tystnads- och cancelkultur på svenska lärosäten som tillsattes 2022, som kommit fram till att lärare, forskare och doktorander snarare upplever att den akademiska friheten hotas av politiska påtryckningar än av cancelkultur.
– I andra länder använder de, från politiskt håll, bilden av att universiteten är hotade internt för att utifrån gå in och kontrollera undervisning och forskning.
Debatten om triggervarningar, som också behandlas i det tredje kapitlet, är dock större på universitet utanför Sverige.
– Jag ville väl undersöka idén om att litteratur kan skada oss psykiskt, för jag tror att den idén är lite skev, eller att den kan ställa till problem som inte är helt förutsedda.
Ida Ölmedal tar upp ett exempel ur sin bok där en lärare visar två filmer från nazisttiden, den ena är bilder från ett koncentrationsläger. När filmen visas reagerar studenterna med chock. Sedan visar läraren Leni Riefenstahls Viljans triumf – en nazistisk propagandafilm – och där reagerar studenterna med fascination.
– Då ställer läraren frågan: är det verkligen rimligt att det är den första filmen jag ska varna för? Är det inte bra att man reagerar med chock på att se det som händer i koncentrationsläger, och är det inte snarare den andra filmen, som lurar en, som man bör varna för? Att man blir chockad av något kan vara något sunt. Det är ett exempel på att det här sättet att prata om orättvisor i termer av psykisk skada kan leda oss lite fel.
Även om man skulle varna för skildringar av orättvisor och trauma, fungerar det ens? Nej, menar Ida Ölmedal. Det verkar till och med kunna ha motsatt effekt.
– Man har ändå gjort upprepade studier som tyder på att triggervarningar inte har den effekt som de är avsedda att ha.
Men konflikt och debatt är en oundviklig del av den akademiska vardagen, och även när det gäller undervisningens innehåll tycker Ida Ölmedal att universiteten får tåla lite kritik.
– Man vill ju ha högt i tak på universiteten, och högt innebär också att studenterna ska få säga emot sina lärare. Det tycker jag är viktigt, men det är klart att det också är viktigt att universiteten faktiskt står upp för lärarna om de inte har gjort något fel. Det kan ju finnas en risk att man bryr sig lite för mycket om hur någonting ser ut och hur det påverkar ens rykte och varumärke. Det är viktigt att man backar lärarna ifall den fria undervisningen i något fall skulle hotas av att studenter går ihop och börjar mobba.
Liknande yttrandefrihetsdilemman tycks dyka upp varannan månad. För bara några veckor sedan blev Henrik Brandao Jönsson utkastad ur en radiostudio efter att ha uppmanat till sexköp, vilket lett till en diskussion om huruvida det var ett starkt ställningstagande eller åsiktsrepression. Det finns alltid någon som står vakt bakom yttrandefriheten.
Det finns verkligen tunga skäl att vara orolig.
Samtidigt ser vi hur yttrandefriheten backar och undergrävs både i Sverige och internationellt. Det kan vara svårt att förstå hur det kan se ut på det sättet, när alla politiska sidor påstår sig försvara den. Ida Ölmedal tror att yttrandefriheten har blivit för mycket av en principfråga.
– Det finns två viktiga försvar för yttrandefriheten och det ena handlar om människans autonomi och människans rätt att tänka och prata fritt, att det har ett egenvärde för oss, men det andra argumentet är de samhälleliga värdena, att ett fritt tankeutbyte för samhället framåt, och även att man får lov att framföra lögner eller propaganda är på lång sikt bättre än motsatsen. Då får man chans att försvara sig.
I ett samtal med några gymnasieungdomar fick Ida Ölmedal själv höra hur förbud mot även skadliga och falska påståenden kan ha negativa effekter på lång sikt.
– De har fått höra i skolan att man inte får förneka förintelsen, och de pratade om att det liksom göder konspirationsteorier i skolan, för då tänker man: är det något speciellt med den här missuppfattningen som gör att jag inte ens får säga den?
Att upprätthålla dessa värden kan dock vara svårt på en krigsdrabbad kontinent. Ida Ölmedal tror att vi inom de närmaste tio åren kommer få se fler inskränkningar av yttrandefriheten; vi har redan börjat se det.
– I krigstid inskränks alltid yttrandefriheten. Där har vi en ganska allvarlig lagändring som redan har införts som är lagen om utlandsspioneri, som försvårar journalistisk granskning av Sveriges försvarssamarbeten. Andra liknande lagar som är kopplade till den nationella säkerheten tror jag att vi får vara förberedda på. Och det är en väldigt viktigt anledning till att jag skrev boken, för det finns verkligen tunga skäl att vara orolig.
