Våra byggnader inramar och präglar vardagen. Vad säger de om vilka vi är och vart vi är på väg? Lundagårds politiska krönikör Nicolas Jendi undrar om universitetsbyggnaderna har mer att ge.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Jag besökte nyligen universitetsaulan Gaston Hall på Georgetown University. Det är ett vackert rum från förra sekelskiftet, med väggar täckta i vapensköldar och citat från filosofer, statsmän och profeter. Scenen liknar ett sorts akademiskt altare som avbildar dygd, rättvisa och välstånd.
Stilen syns även i vår egen universitetsbyggnad, med pelare som representerar de fyra ursprungliga fakulteterna, sfinxer och dekorerade väggar och tak. Dagens Lundacampus präglas av en betydligt stramare och funktionell stil. Tänk Eden, LTH, och Ekonomicentrums synnerligen nyktert döpta EC1, EC2, och EC3.
Detta frossande i ikonografi kan tyckas vara en relik från en paternalistisk och auktoritär tid, något vi i dag kan glädja oss vara kvitt. Jag undrar dock om dessa dekorativa pekpinnar vittnar om något annat än en moraliserande skenhelighet. Kanske rör det sig snarare om en omsorg för samhällsandan?
Möjligen visar detta ständiga förmanande och predikande på en medvetenhet om att dygden och samhällsandan inte kan tas för givet. Att täcka väggar och fasader med budskap om bildning och etik kan ses som ett sätt att låta byggnaden illustrera och förstärka ett ideal.
Att jämföra nu och då är ofta en meningslös övning. Det går dock inte att förbise att de universitetsbyggnader som tillkommit sedan 1900 må variera i estetik och funktion, men ingen av dem kan anklagas för att vara överdrivet utsmyckad.
Likt hur knäckebröd och kontorslandskap i gråskala betecknar ”kostnadseffektivitet”, signalerar universitetets karga väggar ”duglighet, funktion och inget därtill”. Många arbetsplatser dekoreras på ett sätt som ger platsen en känsla av syfte och riktning. På Ekonomicentrum eller Eden finns det däremot få tecken på vad dessa byggnader är ämnade för eller vilket universitet de tillhör.
Tidigare generationers ängsliga entusiasm för god sed och etik speglar viljan att forma och förändra samhället, mot ideal. De tog inte samhällsandan som given, utan tog sig an att bygga det eftertraktade samhället.
Trots 1900-talets otaliga fasor och misslyckanden minns vi det även för storslagna och framgångsrika samhällsprojekt. Allt från allmän rösträtt, folkbildning och rikstäckande infrastruktur till vårt europeiska samarbete. Det samhälle vi vill bevara och utveckla i dag tillkom inte av en slump, utan byggdes avsiktligt. Det tog decennier, i vissa fall sekel, men i strävan efter ett möjligen ouppnåeligt ideal har vi kommit det närmre än vi någonsin hade kunnat ana.
Kanske vore det inte så fel med fler uppmuntrande och vägledande citat, väggmålningar och statyer i de salar där vi än i dag bygger framtiden.
