Två av Sveriges största studenttidningar har lagts ned under det senaste halvåret. Lundagårds redaktör Elmer Rikner är orolig för studenttidningarnas framtid.
Som redaktör och journalist är det mitt uppdrag att vara opartisk och neutral. I denna text kommer jag gå ifrån den principen, så läs hela ledartexten med ett källkritiskt öga.
Det finns nämligen en sak jag ”får” tycka till om – journalistik. När journalistiken är hotad är demokratin hotad och det är min uppgift som journalist att försvara den.
I början av denna vecka lade Götheborgske Spionen, studenttidningen vid Göteborgs universitet, ned. Huruvida det enskilda beslutet var rätt och nödvändigt eller helt fel kommer jag inte att lägga mig i – för det vet jag inte.
Men vad jag vet är att det pågår en oerhört negativ trend där studenttidningar behöver skära ned, detaljstyrs eller till och med avvecklas.
Ett exempel är tidningen Ergo, vid Uppsala universitet. De har behövt lägga ned sin papperstidning och har haft en kår som gått in och stört den oberoende journalistiken. Så sent som 2023 sparkade kåren den dåvarande chefredaktören för att ha varit ”för trotsig”, något Upsala Nya Tidning har rapporterat om.
Detta är ett typexempel på hur maktmissbruk, eller okunskap, kan störa den fria journalistiken.
Även Studietid, studenttidningen vid Stockholms universitet, lade ned i våras. Lägg där till Vertex, från Umeå universitet, som lade ned 2020. Detta innebär att Stockholm, Göteborg, Uppsala och Umeå – fyra av Sveriges största studentstäder – inte har tillräckliga resurser att granska makten. Det är minst sagt oroande.
Frågan man kan ställa sig är såklart: Behövs studenttidningar? Gör de någon nytta? Svaret är ja.
Vi granskar makten som inte annars granskas. Precis som de stora dagstidningarna rapporterar om regering och riksdag, lokaltidningarna om kommunpolitik så skriver studenttidningarna om kår- och universitetspolitik.
Om inte det området bevakas tillräckligt riskerar några av Sveriges största myndigheter (bara Lunds universitet har nästan 9 000 anställda) att gå obemärkta förbi.
Studenter och studentkårer har ett enormt inflytande. Det gäller både gentemot lärosätena, men också i studentlivet. Bara det senaste året har Lundagård rapporterat om att kokain förekommer på en majoritet av nationerna, om fifflande kuratel och om dramatik inom föreningsdemokratin. Det är någonting en lokaltidning inte skulle prioritera eller har resurser till att bevaka.
Som student har du rätt att veta vad dina förtroendevalda gör. Om studenterna inte kan granska sina egna representanter och de organisationer som påverkar deras liv, riskerar vi att förlora en viktig demokratisk funktion. Att studentmedier finns på plats och har förmågan att ställa obekväma frågor är en fundamental del av en levande demokrati.
Till sist, en uppmaning till alla kårer och ägare av studenttidningar där ute. Investera och prioritera. Ja, de kostar pengar och ja, det kan ibland vara jobbigt att svara på pressens frågor. Men det är ett litet pris att betala – för utan studenttidningar finns ingen studentdemokrati.
