Från Ikeas lagerhyllor till att tröstäta chips i sängen – Malmö Operas Così fan tutte placerar Mozarts klassiska komedi rakt i vår samtid. Här förvandlas 1700-talets Neapel till en blöt Lundakväll, komplett med mittbenor och kåta nattliga förförelser i gränderna. Resultatet är en relaterbar och oväntat fängslande berättelse om lojalitet, åtrå och skam, tycker Malva Crona.
Föreställningen öppnar på Ikea, där två unga kärlekspar drömmer om sin gemensamma, skimrande framtid. Det är systrarna Fiordiligi och Dorabella och deras pojkvänner Guglielmo och Ferrando som aningslöst lovat sina liv till varandra. Men deras desillusionerade vän Alfonso synar kärlekens styrka. Han hetsar pojkarna att slå vad om sina flickvänners trohet och iscensätter en komplicerad komplott. Förklädda till slitna och smutsiga främlingar, ska pojkarna uppvakta varandras flickvänner och testa kärlekens orubblighet, en intrig lika absurd som avslöjande.
Operan är avskalad på flera sätt. Scengolvet är ofta tomt, med en enorm digital bakgrundsskärm som växlar miljö från varuhus till sovrum till utegränd. Den minimalistiska iscensättningen framhäver karaktärerna och deras relationer, som känns kroppsligt äkta och laddade med en nästan generande närhet och sexualitet. Åtrån mellan karaktärerna levandegörs på ett sätt som får mig att rodna. Bakom mig viskar någon att det är ”Mozart sexy-core”.
Verket är dock inte enbart Mozarts skapelse, utan skrevs tillsammans med librettisten Lorenzo Da Ponte. Da Pontes dialoger håller förvånansvärd skärpa än idag, och humorn skruvas upp ytterligare av nutida inslag i klädsel och rekvisita. Just balansen mellan modern finess och respekt för originalet gör uppsättningen så lyckad.
Komikens höjdpunkt hittas i systrarnas städerska Despina, som dras in i intrigen när Alfonso mutar henne med pengar. Despina, spelad av Elinor Fryklund, briljerar inte främst genom ekvilibristiska sånginsatser utan genom sin fulländade gestaltning. Fryklunds minspel, kroppsspråk och röstanvändning målar ut Despinas smågiriga och finurliga nonchalans i varje framträdande. Oslagbar är scenen där hon står i svart skinnpaj och paljettblus och vejpar. Med obrydd uppsyn betraktar hon den ungdomliga dramatiken medan röken långsamt skingras i den sena natten.
Sångstjärnan i föreställningen är i stället Fiordiligi som gestaltas av Matilda Sterby. Hennes röst sväller genom rummet, klar och djup som glas. Varje insats är en njutning och en fascination för röstens möjligheter. Arian Per pietà, ben mio, perdona, där hon ensam begrundar urholkningarna i sin kärlek, utgör kvällens mest högstämda och inåtblickande stund.
Det krävs ingen förkunskap om opera för att uppskatta Così fan tutte, denna romantiska komedi når alla med erfarenhet av romansens vändningar. Jag trodde personligen att jag föredrog överdådiga kostym-operor, men denna minimalistiska och smarta tolkning får mig att tänka om. Det är inte prakten som gör en opera framgångsrik, utan finessen.
Faktum är att jag saknar större invändningar. Det kan ibland vara lite svårt att följa vem som är intresserad av vem, och tre timmar (inklusive paus) gör det naturligt svårt att hela tiden vara uppmärksam. Men de komiska utbytena återför mig hela tiden till handlingen, så pass att jag knappt ens reflekterar över musiken som ackompanjerar intrigerna. I den inledande ouvertyren, innan allting börjat, tänker jag förstrött att orkestern gör ett bra jobb, och sen dras jag in i historiens förvecklingar.
Särskilt vill jag rekommendera alla spexare att inspireras av denna historiska fars. Men även för den som bara vill klä upp sig finns här möjlighet att njuta av en stunds överdriven men relaterbar finkultur. Malmö Opera har förmånliga studentpriser, så oavsett om du är en hängiven operafantast eller aldrig satt foten i operasalongen, ta chansen att se Mozart sexy-core som du aldrig har sett honom förut.
