Det finns ingen festkultur med ett så hemlighetsfullt skimmer över sig som ravet. Till allt från det legendariska Docklands på 90-talet och dagens skogsraves har personer dragits som önskar sig musik, dans och gemenskap. Men hur hemliga är raves egentligen?
Det ligger ett hemligt skimmer över ravekulturen. Svartklubbar, slutna spelningar och ”open-airs” finns här och där i Skåne, men Malmö dominerar. Det är musikevenemang utan tillstånd som bygger på kontakter för att kunna rikta sig till en viss publik. Den mytomspunna ravekulturen verkar fortfarande leva, men det är osäkert hur hemliga raves egentligen är.
– Ja, du, vi är ett gäng kompisar bara, säger Karl och skrattar som svar på frågan ”vilka är ni?”.
Sedan fyra år tillbaka har studenten Karl, som egentligen heter något annat, en raveförening ihop med sina vänner. Den startades med en vän från gymnasiet i Lund, men håller i dag endast till i Malmö. I dag är de en handfull personer som driver föreningen, men det är ofta många fler som hjälper till på evenemangen. På spelningarna, eller ”open-airs” som Karl kallar det, spelar både de själva, gästande dj:s och större internationella dj:s.
– Så det blir olika musik varje gång. Det är viktigt att varje rave är unikt, det skapar en äventyrskänsla.
Karl kan inte berätta så mycket specifika detaljer om spelningarna som hans förening anordnar utan att röja föreningens identitet. Han menar dock att det inte handlar om att de ska vara hemliga för hemlighetens skull, utan det ”hemliga” fyller ett annat syfte.
– Det är inte hemligt! Det handlar om att visa intresse och göra en effort för att gå på rave, säger Karl.
– Det ska krävas något av dig. Har du tagit bussen ut till ett dansgolv i en skog så har du redan investerat i kvällen. Då är man mer mån om att det ska bli najs.
att göra. Foto: Neomi Algani
Karl beskriver hur ravekulturen bygger på relationer och kontakter. Begreppet ”networking” dyker upp flera gånger. Det är vanligast att man får reda på slutna spelningar av en bekant eller någon likasinnad man träffar på en fest.
– Det ger en annan stämning än att bjuda in massa folk från olika världar. Men när man väl är där så är det ingen som vibecheckar. Det är sådant man vill slippa och det är en stor frihet, berättar Karl.
Om man ska tro vad Karl säger är inte raves och open-airs hemliga för att man vill arrangera ett exklusivt evenemang, utan snarare för att hitta rätt stämning genom att locka en viss sorts besökare. Därför har många arrangörer privata instagramkonton och evenemang på Facebook som kräver ett godkännande av följningsförfrågningar eller en personlig inbjudan.
– Vi, som många andra grupper, har en ”word of mouth”-metod. Man ska inte sälja ut sig och bli själlösa med massa marknadsföring, säger Karl.
Som bekant dominerar nationernas nattklubbar för studenter i Lunds uteliv, vilket Karl menar inte går att jämföra med ravekulturens slutna spelningar.
– På klubb går man för att bara ha en kul kväll eller för att kanske gå hem med någon. Men på rave står musiken i fokus, menar Karl.
– Man får också dansa hur mycket man vill utan att någon kommer tycka att du är konstig. Det ska vara ett fritt uttryck.
Den fria dansen hänger ihop med syftet till varför man är där. Karl menar att ravet ska vara något roligt i sig, ett mål för natten, till skillnad från en klubbutgång där inte sällan förfesten är det roligaste.
– Därför är det bra ifall du som icke-raver skapar en slow-burn kärlek till fenomenet, snarare än en kort förälskelse som du sedan inte bryr dig om, säger Karl.
Om man känner sig tilltalad av detta får man dock röra sig bort från Lund och ned mot Malmö. Karl berättar att vid kollektivets uppstart testade de stora delar av Lund för att se var de kunde störa minst med den ljudvolym som spelningarna har.
Niklas, som egentligen heter något annat, är en annan aktiv inom bland annat Skånes ravekultur. Niklas har producerat musik och spelat på olika musikscener sedan 2006, varav mest i Malmö och Stockholm där han beskriver sig som en ”undergroundfigur i klubbscenen”. Även han menar att Malmö är rikare på spelningar och håller en hög standard som klubbstad i Sverige.
– Malmös klubbscen känns mer präglad till konst många gånger och kan därmed bli ganska nischat, vilket kan vara spännande för den som faller in i samma fack. Man kan få upp ögon och öron för nya akter och skapande.
Erin Ahmadi, en av anordnarna för musikföreningen Malmö Connection och besökare av raves sedan ungefär sex år tillbaka, menar också att Malmö har en bred, men lugnare, musikscen.
– Malmö är en internationell stad. Ravekulturen är dock mycket lugnare om man jämför med andra länder. I Sverige har man inte rave i fyra dagar i rad som man har i exempelvis Berlin.
Anna Gavanas är doktor i socialantropologi, dj och författare till böcker om bland annat disco- och ravekultur. Hon håller med om att Malmö är har en mångsidig musikscen.
– Jag antar att scenen i dag är väldigt diversifierad och att flera generationer deltar i att skapa fester med olika musikalisk profil både under och ovan jord, säger Anna Gavans.
Till slut ligger man i en buske, och det är ingen som vill dit.
Karl menar att ravescenen i dag är bra i den mening att den fortfarande utvecklas. Niklas anser å andra sidan att scenen har krympt de senaste åren, om man ser på Stockholm som exempel.
– I Stockholm kunde du ha mellan fem och tio raves att välja mellan på en kväll. Men jag tror också att det är svårare i dag att sätta upp en fest utan att göra det helt lagligt. Bra lokaler har nog minskat och det är hårdare böter.
En stark uppmaning om gemensamt ansvar präglar ravescenen. Varken vakter från vaktbolag eller beviljade tillstånd att spela är något prioriterat hos anordnare.
– Attityden, speciellt i Stockholms uteliv med vakter och annan organiserad ”säkerhet” har gjort att folk söker sig till något annat mer vuxet där ansvaret ligger hos besökarna snarare än på ett gäng kriminella Knocke och Smocke från ett skumt bolag, menar Niklas.
Karl pratar om hur kulturen kring att alla tar hand om varandra på spelningar är en viktig förutsättning för att slutna spelningar och raves ska kunna fortsätta.
– Snubblar någon så drar man upp den. Det är det som man vill att alla har i bakhuvudet – att det är vår grupp som anordar spelningen, men att det är besökarna som gör det till en trevlig upplevelse, säger Karl.
Karl berättar att ifall besökare blir för påverkade så finns inget anordnat system för att ha kontroll på sådant.
– Till slut ligger man i en buske, och det är ingen som vill dit, för det roliga händer ju på dansgolvet. Man styrs av moroten i stället för piskan, menar Karl.
Hemlighetsbegreppet som ligger tätt om raves ser ut att vara något lösa. Vad som ses som så exklusivt utifrån verkar vara sprunget ur försöken att nå en nischad gemenskap genom vänner och vänners vänner.
– Det är precis som ett vanligt kompisgäng. Det är inte hemligt, men alla kan ju inte vara med, säger Karl.
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 7 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
