Ny pjäs i Helsingborg imponerar

I föreställningen "Som bröder" på Helsingborgs stadsteater spelas samtiden upp på scenen. Genom relationen mellan två bröder tecknas ett porträtt av dagens Sverige. Ett lyckat och högst efterlängtat porträtt menar Ellen Beckmann.

Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten

Flera desperata försök av Sveriges scener har gjorts för att göra teater relevant igen. Generiska musikaler och försök till blockbusters sätts upp över hela landet. Med det redan låga antalet besökare, anser sig teatern inte ha råd att experimentera, testa gränser, våga visa det råa och personliga. Det är där den danska dramatikern Alexander Mayah Larsen nu börjar bryta trenden med sin pjäs Som bröder, spelad på Helsingborgs stadsteater.

En iransk man flyr till Sverige, bosätter sig i en svensk förort och får två söner med en svensk kvinna. I skolan möts sönerna av frågor kring var de kommer ifrån, om de ber till Muhammed, har paraboler hemma och är omskurna. Nu har sönerna blivit vuxna och står på scen för att återberätta sin uppväxt.

I pjäsen möter vi en storebror, spelad av Einar Bredefeldt, och en lillebror, spelad av Sakib Zabbar. Storebror fick mammas ljusa hy och pappas våldsamma natur. Han skuggboxas i mörkret i sitt rum. Inkasserar skulder från ”Kurden’’. Äter resterna från kylen. Lillebror fick pappas mörka hy och mammas milda sätt. Han ber i smyg. Läser gärna Selma Lagerlöf. Äter vid middagsbordet.

Enskilda dofter av en maträtt, en syn av mamma i ett genomskinligt nattlinne, ett ljud av när pappa kom hem från jobbet, en känsla av de persiska mattorna mot handflatan.

Storebror låter sällan lillebror prata till punkt, han avbryter, härmas, överröstar. Men storebror finns alltid där för lillebror. Han färgar honom vit av babypuder så att han ska passa in. Han skyddar honom från tjockisen som slåss på skolgården. Han river lappen där tjejen kryssat i ”NEJ”. Lillebror älskar honom i gengäld. ”Bror, du betyder allt för mig”.

Det komplexa brödraskapet får dock ännu en dimension när storebror plötsligt får tio nya bröder, bröderna där ute. Grabbarna. Ett brödraskap som bygger på gränslös lojalitet, ära och heder utan undantag. Något sånt kan inte lillebrorsor förstå sig på.

Berättandet är delvis uppbyggt av fragmentariska minnen uppradade efter varandra. Sinnesintryck och känslor lösryckta ur sin kontext men som stannat i medvetandet. Enskilda dofter av en maträtt, en syn av mamma i ett genomskinligt nattlinne, ett ljud av när pappa kom hem från jobbet, en känsla av de persiska mattorna mot handflatan. I uppradandet av isolerade upplevelser vilar en av pjäsens styrkor. Genom tillit till publikens förmåga att själva måla upp en mer komplett bild av ett liv och en vardag genom endast ensamma nyckelord blir upplevelsen ännu starkare och bilden ännu klarare än om vi hade fått sentimentala vittnesmål. Och visst är det också endast fragmentariskt vi minns våra egna liv? Inte känns de mindre levande för det.

Pjäsen skildrar teman vi alla på ett eller annat sätt är bekanta med. Om det inte är ens egen verklighet, så introduceras man till den via Nyhetsmorgons reportage eller radions låtar där teman om våld och kriminalitet, kulturkrockar, fördomar och rädsla är centrala.

Historier som vi hör om varje dag bör snappas upp av teatern också. Teatern kan vara ett verktyg för att hjälpa oss se vår samtid i ett nytt ljus. Den borde vända och vrida, ifrågasätta, kritisera och peta på de ämnen som är närvarande i både vårt medvetna och undermedvetna.

Som bröder behandlar de konflikter som är närvarande i samhället i dag, men som hittills utelämnats från scenen. Den behandlar de kontraster som vi lever i, och spänningarna däremellan. Paranoian och det gränslösa övermodet. Kaos och tystnad. Arla mellanmjölk och Ayran 250 ml. Storebror och lillebror.

Med tidlösa teman är den ändå onekligen aktuell. Inte minst för den simpla anledningen att efter pjäsen tagit slut och jag applåderat en sista gång, överhör jag en i publiken gå fram till den ena skådespelaren, Sakib Zabbar, och fråga: ”Var är du ifrån?”.

Teater

Som bröder

Manus: Alexander Mayah Larsen

Helsingborgs stadsteater

Spelar mellan 15 november 2024 och 25 januari 2025

Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 8 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.