Tidigare var han komiker, nu är han författare, poet och krogrecensent på Instagram. Rollerna förändras men musik däremot, det kommer han alltid att hålla på med. Marcus Berggren berättar om rockdrömmar som går i uppfyllelse och om att vilja flytta till Lund när han blir äldre.
Marcus Berggren träder upp på scen till det fullpackade Mejeriets jubel, iklädd samma beigea manchesterkostym som han brukade bära när han tog sina första stapplande stand-up-steg för tio år sedan.
– Skrattar hela vä-ägen till Kronofogden, vrålar han in i mikrofonen och musiken drar igång i rasande fart.
Volymen är dånande, Marcus Berggren är allt man ser. Vildsint skränar han fram sluttonerna till den första låten, virvlar fram en koskälla och slår fram takten till nästa. De upphetsade och förvånade ansiktena i publiken verkar alla ställa sig samma fråga: Kan han det här också?
Senare under kvällen kommer han att berätta att musiken alltid har varit hans stora passion. Men innan dess har han trumhinnor och förväntningar att spränga.
Komikern Marcus Berggren dyker upp mellan låtarna och skämtar friskt med publiken, sedan drar nästa låt igång och den otyglade artisten är tillbaka. Han springer iväg, försvinner i en minut, återvänder med två flaskor öl och tömmer dem över sig själv och publiken.
Efter några lugna låtar höjs tempot igen. Publiken trycker fram mot scenen där Berggren är som besatt bakom mikrofonen. Han river av sin vita skjorta, kliver upp på bastrumman, flyger högt upp i luften och svävar i ett skälvande, evighetslångt ögonblick innan han kollapsar på marken till ljudet av ”Hökens gata hustlers” slutackord.
Tystnaden sprider sig, trehundra utmattade åskådare kippar efter andan och sen skriker de efter mer, mer, mer.
I greenroom efter konserten är det en dämpad Marcus vi möts av.
Hur känns det efter en sådan här konsert?
– Det känns svinbra! Men jag skäms också, för jag hade väldigt dålig inställning innan, säger han och fortsätter:
– Hjärnan går lätt mot det negativa. Kommer det komma någon liksom? Men bandet har varit toppen och bara ”Sluta gnäll för fan nu kör vi!”. Och sen har det varit helt grymt!
Sedan Berggren slutade med stand-up för snart två år sedan har han släppt en hyllad debutroman, två diktsamlingar och nu senast ett indierockalbum, Intresse för cowboyliv, som han uppträtt med runt om i Sverige under hösten. Att släppa ett album är någonting han har velat göra sedan barnsben.
– Det enda jag är riktigt intresserad av är rockmusik. Jag fick intresset när jag var elva-tolv, sen har jag aldrig gått vidare, så det är helt sjukt att jag får göra det. Det trodde jag aldrig, säger han.
Efter alla år av att ha åkt runt själv till stand-up shower njuter han nu av att turnera med ett band. Flera av medlemmarna har han känt sedan tonåren. Gitarristen Mattias Tell var tidigare hans lärare och nu driver de skivbolaget Kode Records tillsammans. De skämtar om att det är hög tid att släppa något annat än Marcus musik.
– Fy fan vad många år det varit av att jag kommer med mina jävla röstmemon och en kasse med kvitton och låttexter. Och så är jag alltid utbränd och deprimerad, medicinen är slut och jag kan inte hitta mina skor. Nästa år släpper vi annat än bara mina grejer, säger Marcus.
I Berggrens roman En bra plats i skallen följer man en ung kille från Kungälv vars enda önskan är att göra rockmusik och turnera. I dag får mannen som skrev fram killen göra just det, men det har inte kommit enkelt.
– Jag har aldrig haft någon talang för musik. Jag är nästan tondöv, jag har ingen taktkänsla och jag gillar inte att öva. Jag har försökt och försökt och försökt, och nu får jag äntligen göra det, säger han.
Är det här chansen att leva ut rockdrömmen?
– Nej, det gjorde vi så gott vi kunde när vi var yngre. Nu gillar jag bara att rocka på scen, att röka cigg och att vara med hemma med min familj.
Berggren började med stand-up för tio år sedan. Han kände tidigt att han hade en fallenhet för att bli komiker, men också att han inte hade något annat val än att lyckas.
– När jag började med stand-up var det den enda perioden i mitt liv då jag faktiskt inte hade någonting annat, ingen annan utväg, och då tillslut gick det, säger han eftertänksamt.
En stor del av framgången tillägnar han faktumet att han tidigt träffade komikern Carl Stanley. De stötte på varandra på en stand-up klubb och blev snabbt vänner, sedan startade de Tombola podcast tillsammans 2016. I dag har de släppt över 460 avsnitt.
– Han tvingade mig att hålla mig till stand-upen även när jag inte ville. Hade jag inte träffat honom hade jag inte varit här i dag, säger han.
Vi har lagt ner bandet.
Att uppträda är någonting Marcus Berggren gör konstant, antingen som komiker, artist eller poet. Under hösten har han kört provföreställningar i Göteborg där han blandat alla tre konstformer.
Är det samma rusch att uppträda som komiker och som artist?
– Det är olika känslor men de fyller samma behov som jag har, som jag bara kan kanalisera på scen. Det är skönt. Många hade nog tyckt det var skönt att hoppa runt och slå på en koklocka och skvätta öl på folk, svarar Marcus.
Efter en lyckad debutturné med bandet får han frågan om vad deras planer är till nästa år. Men Marcus Berggren ger sällan de svaren man förväntar sig.
– Vi har lagt ner bandet. Det här var sista giget. Vi ska spela in en skiva med tio nya låtar till våren, men sedan blir det andra projekt, säger han.
Vad är det för andra projekt?
– Jag har skrivit en ny roman, en ny diktsamling, jag släpper en skiva med mitt andra band SJUK HUS i januari, sen en soloskiva med Teo [gitarristen i Marcus Berggrens band]. Det är nog det, säger han och skrattar.
Kortsiktigt är det alltså mer av allt som gäller. Mer musik, mer poesi, fler uppträdanden. Men på lång sikt är planerna mer specifika.
– När vår dotter flyttar hemifrån flyttar jag och min fru till Lund och sen när vi går i pension flyttar vi över bron till Köpenhamn. That’s the life!
