Foster är inte personer och behöver således inte tas i beaktning då det är personskapet som avgör moraliskt värde. Det skriver Fritiof Åberg, student, i en replik.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Rätten till abort är självklar om man betraktar det ur en filosofisk synvinkel, denna debatt är i dagens samhälle i mångt och mycket att slå in öppna dörrar då de flesta trots allt är för abort. Samhället är dock i konstant förändring och jag anser att det är vårt ansvar att vara intoleranta mot alla former av åsikter som riskerar att undergräva grundläggande rättigheter som rätten till den egna kroppen så att de inte får fotfäste.
Jag håller med om att det inte är vetenskapens uppgift att klassificera när ett liv börjar. Vetenskapen adresserar aldrig det moraliska dilemmat och innebär endast en arbiträr gränsdragning. När livet börjar är egentligen ointressant i sammanhanget, men det som däremot är intressant är huruvida ett foster är en person. Jag menar att personskapet är en av måttstockarna för moraliskt värde hos människor. Exakt vad en person är kan man klyva hårstrån till leda, och mer lämpat för en parran efterfest. En grundläggande definition skulle kunna vara att: en person är någon som är kapabel att agera moraliskt och därmed ha moralisk agens. Det innebär att det är förmågan att handla moraliskt som i sig självt är värdet hos en person, ett foster kan inte handla, än mindre moraliskt och kan således omöjligen vara en person.
Jag vill påstå att utövande av moral endast kan ske i ett socialt sammanhang, vilket per definition kräver minst två personer. Moderns kontakt med barnet är det första sociala sammanhanget som erfars och utgör därför en knivskarp gräns för personskap. Man kan mena att spädbarn ännu inte kan manifestera sin agens, men spädbarn får tidigt intryck av vad som är rätt och fel. Nyfödda är därmed bundna till att förr eller senare göra det. Ett foster kan omöjligen, givet dess fakulteter, ha möjligheten att starta detta moraliska projekt vilket utgör väsentlig skiljelinje.
Utifrån denna definition kan foster inte tillkännages samma värde som en person. Foster saknar moralisk agens och behöver således inte tas i moraliskt hänseende. De är blott mänsklig avkomma med hypotetiskt liv och potentiella önskemål, men själva innehållet i dessa är helt omöjliga att veta. Om någon kan, vill skaffa barn och har alla förutsättningar att göra det och onanerar har de berövat någon livet då, har de berövat någon ett hypotetiskt liv då? Jag anser att hypotetiska liv inte är något som tas i hänsyn i något annat fall, och att det redan finns för många sätt att politiskt styra hur många barn föds eller ej. Exempelvis regleras födsel genom barnbidrag, sexualundervisning, tillgång till preventivmedel etc, vilket påverkar hur många hypotetiska liv, eller ”inrättandet eller utplånandet av själar”. Färre eller få, görs detta inte med deras hypotetiska liv i bakhuvudet utan med helt andra motiv, är detta då en.
Vidare bör rätten att bestämma över sin egen kropp vara betraktad som en överordnad princip beträffande abortfrågan. Att tvinga mödrar som inte kan eller inte vill föda ett barn, vilket är en enorm påfrestning, är helt absurt. Dragit till sin spets kan det innebära att både modern och fostret dör. Därför tycker jag det är beklämmande att insinuera att vi som samhälle bör förändra inställningen till abort.
Fritiof Åberg, student
Läs mer:
DEBATT: Varje människas rätt till liv
