Vi har alla saker vi gör när ingen annan ser på. Kanske skäms vi för dem, kanske uppstår vissa beteenden bara när man är helt ensam. Lundagårds kulturredaktion blottar sina själar och delar med sig av sina hemliga nöjen.
Diskhons hemligheter
Jag dansar och ”sjunger” till High-school musical klockan 01 på natten i min nedsläckta lägenhet i högst dramatisk anda. Med svängande armar till Troy Boltons ”Bet on it”, letar jag samtidigt efter min spegelbild i diskhon jag fyllt med vatten. Grannen under mig som hör vartenda hopp och steg jag tar, föreställer sig säkert inte att jag gör det jag faktiskt gör.
Svartlistade cyklister
Fantiserar du också, som jag, om hemskheterna du vill ska hända de som cyklar om dig på väg till skolan? Ingen ska väl få komma undan med ett så respektlöst beteende? Som att vinden ger dem en liten knuff så de trillar omkull eller att trafikljuset slår om till rött, kanske till och med att deras kedja hoppar. Men nej, de har säkert bara bråttom…
Fritids-stalker
Mitt i scrollandet kommer jag på att det var längesen sen senast nu: Det är dags att kolla in gamla crushars sociala medier – aka personer som jag skrivit med i två sekunder men aldrig vågat fråga ut på dejt. Vad finner jag? Jo, att de fortfarande är skit coola och så mycket snyggare än jag själv och samtidigt inser jag att jag borde lägga undan telefonen.
Mimosa Lu
Gamerskapet
Tv-spel blir ofta lite styvmoderligt behandlade i kultursfären. Men kom igen, det är ingen synd att tycka att det är kul med ett interaktivt medium. Vare sig du skjuter zombies, navigerar genom den japanska maffian eller lever dig in i ett 200-timmar långt fantasyäventyr så är det okej. Unna dig något populärkulturellt mellan Proust och Rembrandt-analyserna.
”I know what you are”
Jag vet inte hur många gånger jag sett Twilight. Oftast på inrådan av en manlig kompis vars övriga intressen inkluderar: latin, antik grekiska och historiskt korrekt matlagning. Någon som normalt konsumerar filmer regisserade av Robert Eggers och Wes Anderson. Kom igen film-bros, ingen har dött av lite Twilight. Dessutom är er favorit Robert Pattinson med.
Nördstolthet
Jag gillar att tycka om saker. Mina vänner gillar att tycka om saker. Ibland tycker vi om saker tillsammans. Men många tycker att det är lite pinsamt att tycka om saker. Kan vi inte sluta med det? Fler borde omfamna sin inre fangirl, helst på det mest pinsamma sätt möjligt. Skriv fanfiction, var skrikigast på en konsert eller skaffa tumblr igen: Bli en nörd.
Smilla Sundén Pettersson
Språkskapande
Under 2020:s pandemiska tristess började jag skapa ett eget fiktivt språk, à la Dothraki. Det som startade som ett persiskt-gaeliskt hybridspråk har sedermera växt till ett träd av grannspråk, allt inhyst i en ytterst hemlig fil på min dator benämnd ”Oviktigt”. Jag vet att jag inte borde skämmas över mitt nörderi, men att spåna idéer på fiktiva könsord är lika roligt som det är insnöat.
M.D. Maria
Europeisk sömnsjuka. Progeria. Rabies. Eftermiddagar spenderas med att läsa medicinska fallrapporter om obskyra sjukdomar. Läkarambitionerna begravde jag tillsammans med gymnasiebetygen för länge sedan, men fascinationen över kroppens förgänglighet lever och frodas. Jag läser om människor vars muskler blir skelett på samma sätt som vissa personer ser på tågolyckor på Youtube.
Toa-vineriet
Mycket fritid resulterar i tvivelaktiga impulsköp, denna gång ett startkit för att brygga vin. ”Resultatet” står nu och pyser oroväckande under min toavask. Det här är fan ett riktigt naturvin (närproducerat, indie). Hoppas att ”vinkännaren” som tog med en flaska organisk till festen skäms lika mycket som jag när jag klunkar den första frukten av mitt mikrobryggeri.
Maria Müllern-Aspegren
Artikeln publicerades först i Lundagård nummer 7 2024. Läs hela tidningen i digitalt format här.
