Judiska studenter vittnar om otrygghet: ”Döljer sin identitet”

- in Nyheter

Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober eskalerade konflikten i Israel och Palestina, samtidigt som den skakade om tillvaron för judar – så även i Lund. Mira Kelber, ordförande för Judisk ungdom i Malmö, berättar att varje dag har präglats av en rädsla för att bli utsatt för hot och våld.

– Det är inte samma sak att vara jude i dag som det var den 6 oktober 2023, säger Mira Kelber.

Hon, tillsammans med tre andra judiska studenter, möter Lundagård i AF-borgen för att vittna om judars situation i Lund i dag. Mira berättar att antisemitismen i Lund har ökat kraftigt det senaste året. Nu ser Mira till att Davidsstjärnan hänger innanför kragen. På gatorna spanar hon efter farotecken och i möten är hon alltid beredd på att samtalet ska ta en antisemitisk vändning. Mira berättar också att det finns en gruppchatt för varje universitet där unga judar direkt kan rapportera sina incidenter.

Innan attacken var det helt självklart för henne att vara öppen och stolt över sin judiska identitet, men nu har hon tagit ett steg tillbaka. Man plockar ned mezuzan [kapsel med verser ur Toran, reds. anm.] från dörrkarmen i rädsla.

– För att skydda sig själv döljer man sin identitet, säger Mira.

Under gymnasiet var Rasmus öppen med sin tro men efter den 7 oktober 2023 vill han inte längre att någon ska veta att han är jude.

– Det finns ingen anledning till det nu, det känns inte tryggt, säger Rasmus, som egentligen heter något annat.

När Rasmus satt i bussen på väg till AF-borgen undrade hans vän vad han skulle göra härnäst. Då Rasmus inte ville att någon skulle överhöra att han var jude ville han inte svara på vännens fråga.

Mira förklarar att ingen hade gått med på den här intervjun om de inte kunde skydda sig bakom anonymitet.

Klara, som även hon går under ett annat namn, upplever att hon ständigt tvingas stå till svars för Israels handlingar. Detta trots att hon inte sympatiserar med Israel i kriget.

– Hela min familj kommer från Israel, säger Klara.

Majoriteten av de judiska studenter Lundagård pratar med vill vara anonyma eftersom de är rädda för vad som kan hända om de går ut med sina riktiga namn. Foto: Neo Wikman

Sedan Klara var liten har hennes pappa velat flytta familjen till Israel eftersom Sverige är osäkert. När Klara var yngre tyckte hon att hennes pappa överdrev, men nu när hon inte ens vågar säga att hon är judinna har hon börjat förstå honom.

”Sluta klaga, tänk på barnen i Gaza”, är vad Rasmus får höra när han uttrycker sin rädsla. Bara för att man lyfter det ena betyder det inte att man inte bryr sig om det andra, menar han.

– Mitt hjärta brister för dem och det måste få vara sant, samtidigt som jag känner mig otrygg, säger Rasmus.

Efter den 7 oktober har sociala medier svämmat över med antisemitiskt innehåll, menar Mira. Det handlar om propalestinsk aktivism med en antisemitisk underton.

– Många använder hat mot Israel som ett sätt att dölja sin antisemitism, säger Klara.

– Förr kunde man se att antisemitismen kom från ett högerhåll, men nu är det i alla kretsar, säger Mira.

Studenterna berättar att det har varit svårt att se propalestinska demonstrationer. Det räcker med att ha sett en Hamas-symbol i en demonstration – i en annan stad – för att det ska bli obehagligt.

– Det är det som är skrämmande. Det kan finnas någon som vill att judar ska utrotas, säger Olivia, som vittnar anonymt i intervjun.

”Det finns ingen politisk idé om att Netanyahu är den bästa som finns”, säger Olivia.
Foto: Neo Wikman

När Olivia läser ”krossa sionismen” på plakat känner hon sig träffad eftersom hon, som många andra unga judar, identifierar sig som sionister. Hon menar att det är svårt att avgöra om slagordet betyder att Israel ska upphöra att existera eller om det är kopplat till en självständighetsrörelse.

– För oss betyder det att man tror på att det ska finnas en judisk stat som är självbestämmande. Det finns ingen politisk idé om att Netanyahu är den bästa som finns, säger Olivia.

Gränslandet mellan Israel-kritik och antisemitism kan vara svårnavigerat, menar studenterna Lundagård talar med. Rasmus berättar att olika läger definierar ordet på olika sätt och att det är svårt att dra en gräns. Enligt Mira är kritik mot Israel inte direkt antisemitiskt, det är ofta en fråga om ordval och sammanhang.

– Ett exempel är att säga ”judar” när man i stället menar ”Israels regering”, säger Mira.

Mira Kelber hoppas att judar ska kunna känna sig tryggare i Sverige i framtiden. Men just nu är hon inte så hoppfull. Foto: Neo Wikman

Det som är fint och roligt med att vara jude har infekterats av allt som är svårt. Rasmus berättar att man vid judiska sammankomster får reda på tid, men inte plats. Det skrivs ut i sista sekund så att ovälkomna gäster inte ska hitta dit. Mira förklarar att rädslan för antisemitism gör att hennes religionsfrihet inte kan realiseras.

– Vi kommer få se vad den här rädslan gör med oss. Kommer det att bli så att folk flyttar från Sverige? Kommer man sluta gå till synagogan för att risken är för stor? Eller att man aldrig har på sig sin Davidsstjärna? Vad händer när vi får barn själva? Jag hoppas på en positiv utveckling, men jag har svårt att se det, säger Mira.

Exempel på antisemitism

+
Traditionell antisemitism:
  • Judarna har för stort inflytande i världen i dag.
  • Judarna har stort inflytande över världsekonomin.
  • Judarna har stort inflytande över medierna.
Antisemitism relaterad till Israel:
  • På grund av Israels politik tycker jag allt mer illa om judar.
  • Så länge Israel finns kan vi inte få fred i världen.
  • Israels politik präglas av en i Gamla Testamentet rotad hämndlystnad (”öga för öga, tand för tand”).
Källa: Rapporten ”Antisemitism i Sverige: En jämförelse av attityder och föreställningar mellan 2005 och 2020”, från Forum för levande historia. Skriven av Henrik Bachner och Pieter Bevelander.