Naturvetarstudenten Pontus Rabe menar att det planerade 36-våningshuset i Brunnshög är positivt för både studenter och miljön. I en replik motsätter han sig Nils Bornés och Olivia Sells debattartikel ”Lund är inte Sveriges Manhattan!” från Lundagård nummer 7 2024.
Man vet att något har gått snett när en naturvetare måste gå ut och försvara en fortsatt etablering på Brunnshög. I Lundagård nummer 7 motsätter sig Borné och Sell det planerade bygget av ett höghus i stadsdelen. Argumentet grundar sig bland annat på husets storlek och moderna utformning. När det kommer till stadsbyggnad ska man (som alltid) inte vara Uppsalit och i stället tänka: Att bygga fritt är stort, men att bygga större är rätt! Borné och Sell refererar i sin artikel till AFSL [Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lund, reds. anm.], som i sin överklagan till mark och miljödomstolen hävdar att kommunen har brutit mot FN:s barnkonvention eftersom tomten inte ger tillräcklig friyta (inte grönyta som skribenterna påstår) åt barnen, med hänvisning till Lunds Grönprogram. Även om man bortser från AFSL:s uppenbara oseriositet så är detta en ful felcitering av Grönprogrammet. Programmet sätter inga generella krav på antal kvadratmeter friyta (eller grönyta) per lägenhet. Måttet av 20 kvadratmeter friyta per lägenhet ska inte gälla om det på tomten saknas ”fler funktioner än de grundläggande”, det vill säga till exempel grön dagvattenhantering eller odling.
På tal om odling så är det något som vi kan säga farväl till om vi inte bygger på höjden. Brunnshög toppar listan när det kommer till svensk åkermark, och genom att bygga på bredden måste vi förstöra mer av den för att möta bostadsbehovet. Ett annat miljöproblem där höjd trumfar bredd är klimatförändringarna. WG3 från FN:s klimatpanel hävdar i sin rapport från 2022 att högre densitet i städer är ett viktigt steg för att minska koldioxidutsläppen, bland annat eftersom de minskar transportsträckor och gör kollektivtrafik mer lönsamt. Det är absurt att motarbeta miljön för att det försvagar en skyline – något som är lika sant för både vindkraftverk och höghus.
Skribenterna motsätter sig även att höginkomsttagare är husets målgrupp. Det är inte bara ironiskt att som svensk student klaga på att andra är privilegierade, det är även kontraproduktivt. I Lund har vi bostadsbrist, och vi måste bygga mer. Även ”glaspalats” och andra lyxbostäder ökar utbudet på bostadsmarknaden. Detta är något som forskare på Univeristy of California i sin Reasearch Roundup från 2021 påstår skulle kunna bidra till minskade hyror för oss alla. Dessutom är kommunalskatten inkomstbaserad, och genom att locka fler höginkomsttagare till Lund blir det enklare för oss att finansiera den grönytan som skribenterna saknar.
Slutligen så gör Bornés och Sells idé av Brunnshög mig mycket skeptisk till om de någonsin satt foten i stadsdelen. Brunnshög är en modern stadsdel med forskningsanläggningar och sopsugsystem, och det är bra att detta får reflekteras i arkitekturen. ESS och MAX IV är inte precis byggnader som skriker pittoresk medeltid. Detta är inte ett misstag, eller något som förstör Lunds identitet. Det är trots allt möjligt för en stad att ge plats åt flera olika arkitektoniska inslag. Malmöhus slott blev inte mindre Malmö när Turning Torso byggdes, Globen lade inte Gamla stan i skugga, och sandstenen i Domkyrkan kommer inte att behövas malas ned för att göra cement åt ”Sveriges Manhattan”. Endast någon som inte kan skillnad på kuller- och gatsten skulle påstå något annat.
Pontus Rabe, naturvetarstudent vid LU
Läs mer:
DEBATT: Lund är inte Sveriges Manhattan!
