LDK-kritiken: ”Det finns inget att förlora på att ersätta doktorandkåren”

Kritikerna menar att Lunds doktorandkår (LDK) saknar inflytande och borde ersättas av fakultetskårerna.
– Att sitta som representant och inte kunna få input från sin kår blir väldigt ensamt, säger doktoranden och tidigare LDK-engagerade Einar Elén.

Partikel- och kärnfysikdoktoranden Einar Elén har tidigare varit aktiv i doktorandkårens utskott vid naturvetenskapliga fakulteten. Nu har han tappat hoppet om Sveriges enda kår som uteslutande engagerar doktorander, något han och två andra fysiker bland annat skrev om i en debattartikel i Lundagård i december 2024.

För honom är det självklart att LDK:s medlemmar representeras på samma sätt som grundstudenter: uppdelade efter fakultet.

– De har egentligen inget att förlora. Det finns en anledning till att alla andra kårer är organiserade på fakultetsnivå.

– Mycket av makten och möjligheten att påverka ligger på fakultetsnivå. Har man som studentkår inte möjlighet till stabilt inflytande på fakultetsnivå har man inte så mycket att göra som kår, säger han.

LDK är tillsammans med Teknologkåren (TLTH) den enda kår som har till uppgift att driva forskarutbildningsfrågor. Det sätter doktorandkåren i en automatisk minoritetsposition i samarbetsorganet Lus, Lunds universitets studentkårer.

Einar Elén menar att formatet i dagsläget gör att doktoranderna i princip inte kan påverka sin situation alls.

– Det enda sättet att få inflytande som student är att vara en välorganiserad grupp. Den organisationen finns helt enkelt inte i dag i LDK, säger han.

– LDK har inte kapacitet att ta vara på sina aktiva medlemmar. Att sitta som representant och inte kunna få input från sin kår blir väldigt ensamt.

Maria Gedoz Tieppo är doktorand och engagerad i doktorandkårens utskott vid humanistiska och teologiska fakulteten. Likt Einar Elén ser Maria Gedoz Tieppo brister med att doktorandkåren är en kår bland många i Lus.

– Vi är en väldigt liten minoritet där och kan bli osynliga. Det är inte för att de andra kårerna vill att det ska vara så, utan det är för att vi är en minoritetsgrupp med en unik situation. Jag tror personligen att detta kan vara ett skäl till att det finns en längtan efter förändring inom LDK. Man har inte en egen, direkt kommunikation med universitetsadministrationen och man är hela tiden i en minoritetsposition.

LDK menar, å sin sida, att kåren står inför utmaningar som de andra kårerna inte gör, eftersom doktoranderna inte har samma möjlighet till studentengagemang.

– Alla som engagerar sig i doktorandkåren arbetar helt ideellt. Det kan lätt bli missförstånd när doktorander möter andra kårer, eftersom de i själva verket har väldigt olika förutsättningar för engagemang, säger Brian Thorsbro, inspektor på LDK.

Trots kapacitetsbristen ser han inte upplösande av kåren som en utväg.

– Risken är att doktorandernas röster tystas helt, om de skulle representeras av samma kårer som andra studenter, säger Brian Thorsbro, som också tidigare varit ordförande i kåren.

Einar Elén menar i stället att doktorandernas inflytande skulle öka om de representerades av heltidare på fakultetskårerna.

– Det stämmer inte att [grund]studenter inte kan representera dem. Tanken utgår från att representanten går till en post och tycker med bara sina personliga erfarenheter.

– Väljs man till en post ska man representera vad hela kåren står för och man ska få tillräckligt med information för att kunna göra detta. Att detta inte skulle gå är lite av en missuppfattning om vad det innebär att vara studentrepresentant, säger Einar Elén.

Brian Thorsbro är av motsatt uppfattning:

– De två studentpopulationerna är så olika. Sure, fakultetskårerna känner till fakulteterna bra, men i övrigt är prioriteringarna mellan grupperna helt olika.

Han pekar också på ett annat problem.

– LDK har ingen egen direkt kommunikation med universitet.

Kritiken mot doktorandernas primära påverkansorgan hörs samtidigt som den psykiska ohälsan bland doktorander är stor, enligt en ny studie från Göteborgs universitet. Maria Gedoz Tieppo pekar bland annat ut detta som en angelägen fråga att driva för doktoranderna.

– Jag tror att en bidragande faktor till den psykiska ohälsan bland internationella doktorander är att de inte tillräckligt ofta kan få kommunikation på ett språk de förstår. Det är såklart inte den enda orsaken, men jag tror att det bidrar.

En som lidit konsekvenserna av just detta är doktoranden Iury Salustiano Trojaborg, som flyttade från Brasilien för att doktorera vid Teaterakademin och Hållbarhetscentrum. Hon har varit tvungen att sjukskriva sig från sin tjänst, men är nu tillbaka, och pekar på att upplevelsen som internationell doktorand kan vara överväldigande. Samtidigt var LDK ett stöd i processen.

– Jag kunde be folk på möten att prata engelska, och kunde då få svaret att det var lättare för dem att prata svenska. Men liksom, det vore ju lättare för mig att uttrycka mig på portugisiska?, säger hon.

– Lyckligtvis var doktorandstudenterna vid musikhögskolan väldigt aktiva som stöd.

Einar Elén tror att forskarstudenter skulle få mer inflytande över sin situation om de organiserades under samma tak som grundstudenter. Som Teknologkårens ordförande är Ebba Ljunggren van vid utmaningen med att representera båda sorters studenter.

– Det är viktigt för oss att doktorandernas röst inte faller bort i den stora grupp av andra studenter vi representerar. Vi har dels en utbildningsheltidare som samordnar åsikter i forsknings- och doktorandfrågor. Vi reserverar även poster för doktorandsektionens nomineringar för att få in deras perspektiv.

Samtidigt tar hon inte ställning till hur andra kårer borde göra.

– Det är jättesvårt att svara på om vårt sätt att organisera oss skulle fungera för andra. Det viktiga är att kårerna samarbetar för att doktoranderna ska representeras i Lus, oavsett hur de organiseras på andra fakulteter. Vi är nöjda med hur vi gör inom vår fakultet i dag.

Enligt Sanela Lulić skulle det inte vara ett problem för grundstudenter att representera doktorander. Hon är ordförande för naturvetarkåren Luna, och menar att det redan är en del av jobbet att representera en mängd ämnesintressen.

– En stor skillnad för oss som fakultetskår är att vi arbetar med detta på heltid. Det ger oss mycket bättre förutsättningar för förankringsarbete. Om det var i doktorandernas intresse så skulle detta arbete också kunna göras för deras räkning.

Sanela Lulić betonar dock att de inte har något intresse av att ta över LDK:s verksamhet.

– Den dag då Luna eventuellt representerar doktoranderna, när det än må vara, kommer det initiativet vara från doktoranderna själva.

Einar Elén menar att man genom en omorganisering skulle minska känsligheten för enskilda individers agendor. Ett centralt samarbete kan behövas även i framtiden, men status quo tycker han är alltför utspritt och decentraliserat.

– Inget sådant centralt samarbete kan göras innan man insett att dagens organisation inte är hållbar.