Skyskrapor leder till utanförskap, ensamhet och ökade utsläpp. Det skriver arkitektstudenterna Nils Borné och Olivia Sell i sin slutreplik i debatten om den tilltänkta skyskrapan på Brunnshög.
Inledningsvis är det viktigt att poängtera att planerna på skyskrapan i Lund underkändes i december av Mark- och miljödomstolen, som gav bifall åt överklagandet från föreningen AFSL (Aktionsgrupper för samhällsbyggnad i Lunds kommun). Man fann att planerna bröt mot svensk bullerlagstiftning. Det säger mycket i denna debatt, och här hade egentligen diskussionen om skyskrapan kunnat avslutas. Kommunen har i stället valt att överklaga beslutet, och debatten hinner då gå en omgång till, trots en tydlig lagstiftning som dömer bort projektet.
Bostadsformen i höga byggnadstyper visar, enligt statistik från ideella Vancouver Foundation, på ökade nivåer av ensamhet och utanförskap. Det mänskliga mötet uteblir i ett höghus. Forskning från Vancouver visar ytterligare på att familjer inte trivs i höghus. Dessa höga byggnader visar sig i stället leda till en flykt till förorterna. Undersökningar gjorda av Colin Ellard på University of Waterloo i Kanada visar även på en ökning av hälsoproblem som stress och oro kopplade till boende i höghus. Varför ska våra medmänniskor utsättas för detta?
Efter ett dödsfall i staden Leeds i Storbritannien blev frågan om vind och blåst kring skyskrapor mer aktuellt i debatten. Efter undersökningar fann man att de extrema vindarna som genererades kring en skyskrapa i staden (på bara 112 meter) låg bakom en mängd olyckor av olika typer kring samma yta. I en mänsklig stad ska den äldre befolkningen, samt individer med funktionsvariationer som begränsar personlig mobilitet, kunna röra sig fritt i stadsrummet. Konstruktionen av skyskrapor förhindrar detta och skapar mindre tillgängliga stadsrum.
Det är märkligt att se miljövänner stötta detta projekt. Särskilt efter att forskningen i dag har visat på de enorma skador som skyskrapor orsakar på miljön. År 2021 genomfördes en studie ledd av Francesco Pomponi på Edinburgh Napier University. Denna studie drog slutsatsen att en skyskrapa orsakar cirka 140 procent större utsläpp av växthusgaser under sin livslängd, i jämförelse med bebyggelse av låg höjd för samma antal boende. Detta kan beräknas till 365 ton av ytterligare växthusgaser per boende vid hög bebyggelse.
I Chicago i USA gjordes även, för två år sedan, en undersökning kring en av stadens skyskrapor. På ett enda dygn(!) hade man hunnit registrera över tusen döda fåglar, detta till följd av kollisioner i luften med byggnadens fasad. I Lund är fåglarna våra vänner, och de gör oss studenter sällskap när vi läser i parkerna på sommaren och strosar omkring uppe på campusområdet. Varför reser vi då åt våra bevingade vänner detta dödens monument av spegelblankt glas?
Högre densitet i en stad behöver inte åstadkommas genom att bygga på höjden. Efter att kompromisser har gjorts för vindtunnlar så inser man snabbt att en skyskrapas egentliga markanvändning blir större än vad den framstår som. Staden kan i stället konstrueras med ett lågt och finmaskigt gatunätverk där vi har möjligheten att bygga en stad med hög densitet, i en nära och mänsklig skala.
Siffrorna står mycket tydligt skrivna, och våra medmänniskor runt omkring i världen har höjt sina röster. I Lund behöver vi egentligen bara våga lyssna, läsa och agera därefter. Överge planerna på en skyskrapa i Lund. Låt oss bygga vidare på vår kära stad med fötterna på jorden. Gör det för Lunds framtid, för våra medmänniskor och för att fågeln även i framtiden ska få sjunga sin sång.
Läs mer:
DEBATT: Lund är inte Sveriges Manhattan!
REPLIK: Bygga fritt är stort, men bygga större är rätt!