I AF-borgens södra källare möts man av det förflutna. Varenda yta är fylld av böcker, byster, medaljer och studenttidningar i lokalerna där Akademiska föreningens arkiv och studentmuseum har huserat i snart 100 år.
– Universitetsarkivet har allt som rör studier, betyg och examina. Vi har allt som är roligt, säger Henrik Schyllert, förman för vad som i folkmun bara kallas Arkivet.
För snart 110 år sedan anmärkte Ture ”Tusse” Sjögren, vice förman för AF:s sociala utskott, på en låda i sitt tjänsteskrivbord märkt med ordet ”Arkiv”. Innehållet i skrivbordslådan, ett fåtal pressklipp och spexprogram, kom att bli startskottet för vad som i dag kallas Akademiska föreningens arkiv och studentmuseum. Under sina 47 år som förman för utskottet utvidgade Tusse samlingen från skrivbordslåda, till skåp, till vindsarkiv och vidare till de specialbyggda lokalerna i AF-borgens källare där den huserar i dag.
Vid samma skrivbord i AF-borgens källare sitter i dag Henrik Schyllert, Arkivets tolfte förman. I bokhyllorna bakom honom står en dödsmask av Sam Ask, en känd överliggare på universitetet, och en öltunna från en karneval på 1800-talet, samt en otalig mängd böcker och dokument.
– Allting här har en historia. Vi har varit i dessa lokaler sedan 1930-talet, säger Schyllert samtidigt som han visar föremålen.
Arkivet består av tre delar: arkiv, bibliotek och studentmuseum. Arkivdelen utgörs av de 650 hyllmeter dokument som huserar i en annan del av AF-borgens källare, i specialbyggda arkivlokaler med noga kontrollerad luftfuktighet och temperatur.
– De viktigaste arkivhandlingarna är studentföreningars protokoll, räkenskap, korrespondens och alla trycksaker, varenda liten inbjudan. Så länge det finns tryckt material så har vi det, säger Schyllert.
Utöver denna typ av handlingar ingår även ett notarkiv på 20 hyllmeter, ett fotoarkiv på över 10 000 bilder och inspelningar av alla studentspex sedan 1951. Och då skrapar man bara på ytan.
Vad är det äldsta dokumentet i samlingen?
– Vi har invigningstalet från universitetets invigning 1668 bland annat, svarar Schyllert.
Arkivets referensbibliotek utgör en unik samling böcker om allt som har med student- och akademiskt liv i Sverige och Skandinavien att göra. Zack Fritzon, en medarbetare på Arkivet, menar att biblioteket ofta hamnar i skymundan eftersom det inte ingår i utskottets namn.
– Det är en väldigt fin samling, väldigt bred och djup. Det är mycket här som inte finns någon annanstans, säger han.
Samlingen är ensam i sitt slag. Även om det totalt trycks fler böcker om studentliv i andra städer än i Lund, så samlas de här.
– Det är den enda samlingen i Sverige där vi har så pass mycket på ett ställe. Vad jag vet finns det ingenting i norra Europa som är liknande, säger Schyllert.
I studentmuseet ingår utställningar och montrar med kuriosa som fyller källarlokalen och som allmänheten kan besöka mellan 16 och 19 på tisdagar. Egentligen är hela lokalen en utställning i sig, då många möbler och väggdekorationer har en historia från studentlivet och AF-borgen. Schyllert radar upp en bråkdel av innehållet i samlingen:
– Vi har dödsmasker och spexmanus i original, nationsfanor från 1844 och framåt, en stor samling originalinventarier från huset [AF-borgen] och en samling affischer från 1851 och framåt, säger han.
Totalt är de fyra medarbetare som arkiverar och tillgängliggör kvarlevorna från Lunds universitets studentliv. De har alla heltidsjobb och ägnar därför eftermiddagar och kvällar åt sitt idéella engagemang. Arkivet fungerar inte som resten av AF:s utskottsverksamhet, där alla kan söka poster och engagera sig. I stället lärs medarbetarna upp i verksamheten under en längre tid.
Fredrik Tersmeden, tidigare förman för Arkivet mellan 2001 och 2007, är i dag arkivarie på Universitetssarkivet. Under sina studier gjorde han praktik på Arkivet, vilket ledde vidare till 15 års engagemang. Han menar att utskottet inte kan fungera som andra föreningar där alla kan söka och engagera sig.
– Det bygger så mycket på att det finns tyst kunskap som man måste ta del av och bygga upp innan man kan vara chef för det, säger han.
Tersmeden minns tillbaka på hur verksamheten har förändrats över åren. Besökslokalerna är i stort sett desamma som under Tusses tid, men själva arkiveringen har utvecklats rejält. Arkivet, som tidigare ordnades enligt Tusses egna principer, har med tiden kommit att professionaliseras och standardiseras.
– Det är på gott och ont mycket fräschare i dag, säger Tersmeden med ett skratt.
Olika förmän har olika prioriteringar. Under Tersmedens tid låg mer fokus på den utåtriktade verksamheten. De ordnade rundvandringar i AF-borgen och redigerade böcker och årsskrifter. I dag står själva arkiveringen i centrum.
– En stor del av verksamheten ligger på det administrativa: förteckningsarbete, metadata. Det är tråkiga saker men syftet är att göra allt material mer tillgängligt, säger Schyllert som hoppas ha en sökdator för besökare på plats i Arkivet till höstterminen.
En stor del av arkivhandlingarna togs emot under andra halvan av 1900-talet och behöver omarkiveras i mer moderna och beständiga arkivboxar. Samtidigt ska dokumenten även digitaliseras. Det är ett område som Arkivet utvecklat betydligt de senaste femton åren, men som även är väldigt tidskrävande.
– Det hela tar väldigt mycket tid. Exempelvis tar omarbetandet ett nationsarkiv två veckors heltidsjobb för två till tre personer, säger Schyllert.
Varje vecka mottar Arkivet 10–20 förfrågningar om handlingar. Det kan vara släktforskare, författare eller privatpersoner som vill kolla upp information om sig själva. De flesta ärendena ordnas digitalt men vissa handlingar kan endast konsulteras på plats.
– De inkomna ärendena är cirka tio timmars arbete i veckan, sedan tillkommer arkiveringen utöver det, säger Schyllert.
Enligt honom består Arkivets framtid i att fortsätta det förtecknings- och digitaliseringsarbete som de arbetat mycket med de senaste åren. Det är ett långsiktigt projekt han kan tänka sig att arbeta med i många år framöver.
När de engagerade får frågan om vad som gör Arkivet speciellt lyfter de allihop olika saker. Schyllert betonar hur heltäckande samlingen är.
– Om du till exempel vill läsa om studentlivet på 1840-talet finns det, säger han.
Tersmeden lyfter i stället fram de unika dokumenten i samlingen. Som exempel ger han Kalmar nations äldsta inskrivningsmatrikel, där medlemmar i nationen från 1700-talet till 1964 står förtecknade.
– Det är 200 års samlade nationsmedlemmar mellan samma pärmar. Det börjar med gåspenna och slutar med kulspetspenna. Det är häftigt, säger han och ler.
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 1 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.
