Samhället är fullt av regler om hur man ska leva sitt liv. Det pratas om giftermål, karriär, familj… Men vad händer när man, mot alla odds, har skaffat allt? Och vad händer när man går mot samhällets cis-heterosexuella normer och ändå känner sig fast i sitt eget liv? Florencia Larrosa har läst Camila Sosa Villadas "Teori om en underkastelse" och imponeras över den sårbarhet och det universella budskap som romanen erbjuder.
Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikter i texten.I Teori om en underkastelse möter vi en framgångsrik skådespelerska som spelar huvudrollen i Jean Cocteaus hyllade pjäs Vox humana. Hon imponerar på publiken och rosas av pressen, men så snart pjäsen tar slut och ridån går ner kommer hon tillbaka till sitt vardagliga liv, som på många sätt är en slags pjäs hon spelar upp.
Skådespelerskan, vars namn aldrig anges i romanen, är en transkvinna som har kunnat “ta sig fram” i livet. Hon har lämnat prostitutionen bakom sig och gjort karriär inom skåderspeleri. Hon har till och med gift sig med en framstående advokat, som hon också adopterat en son tillsammans med. Trots detta verkar skådespelerskan känna djupt inom sig att hon har tagit en roll i en pjäs, att hon hela tiden låtsas vara någon annan. Hon känner att hon, genom att följa samhällets normer och lämna sitt gamla och vilda liv, har fängslat sig själv i ett liv som blir hennes “underkastelse”.
Camila Sosa Villada, som har hyllats världen runt för bland annat romanen Nattdjur (2021), imponerar med en berättelse som bryter mot alla normer.
Under romanens gång får läsaren träffa alla olika fasader som hon har: vi får se henne som dotter, som fru, som älskarinna, som mamma, som kändis. Vi får även ta del av hennes förflutna, av livet hon levde innan hon blev skådespelerskan hon är när romanen börjar. Livet under hennes transition, när hon bodde i en liten by i Argentina där transexualitet ansågs vara den mest obegripliga synden. Livet där hon bröt mot cis-heteronormen, innan hon tog del av underkastelsen.
Men läsaren får inte bara se världen utifrån skådespelerskans ögon, utan får även ta del av andra karaktärers uppfattning av skådespelerskan. Detta hjälper läsaren att förstå huvudkaraktärens komplexitet, men visar också hur andra i skådespelerskans omgivning är offer för sin egen underkastelse.
Camila Sosa Villada, som har hyllats världen runt för bland annat romanen Nattdjur (2021), imponerar med en berättelse som bryter mot alla normer. Teori om en underkastelse åtespeglar på ett ärligt och sårbart sätt hur livet som transperson kan vara samtidigt som den lyfter fram frågor som rör även de som följer heteronormen: vad är egentligen den fria viljan? Vilka är vi utanför normerna?
Romanen har vad som hade kunnat kallas för ett “grovt” språk, med förolämpningar, slang från Rio de la Plata, explicita sexuella scener och vissa ordval som kan upplevas polemiska för den som inte är bekant med författarens tidigare verk.
Bland dessa märks tydligt användningen av ordet “travestit” i stället för “transexuell”, som Hanna Nordenhök lyfter fram i förordet till romanens svenska version. Nordenhök förklarar att ordvalet har en innebörd: ord som har använts för att förtrycka transpersoner, återtas och byts definition. Det blir ett sätt att erkänna marginaliseringen som transpersoner lever i samtidigt som man protesterar mot den och omdefinierar begreppet.
Som spansktalande tycker jag att Hanna Nordenhök gjorde ett bra jobb med översättningen, som respekterar sårbarheten och ärligheten som författaren visar på originalspråket. Camilla Sosa Villada är en röst som utmanar med sin humor och sitt sätt att yttra sig. Att göra språket “renare” hade i detta fall inte passat med berättelsens syfte, även om språkets grovhet kan skrämma läsare som är ovana vid ett rakare och mer direkt tilltal.
Det är särskild känsligt att läsa Sosa Villadas roman i den politiska kontext vi lever i nu. Med allt från Donald Trumps regering i USA som slår hårt mot transrättigheter till Argentinas president Javier Mileis senaste uttalande på World Economic Forum i Davos. Milei anklagade HBTQIA+-rörelsen för pedofili, vilket sedan ledde till attacker mot HBTQIA+-familjer. Röster som Camila Sosa Villadas blir i dessa tider frisk luft för alla som faller utanför samhället normer om sexualitet och kön. Att åtminstone kunna existera i fred -eller i så mycket fred det går- genom litteraturen är underhållande när det verkliga livet blir alltför jobbigt.
