Årets första Studentafton har gått av stapeln – en duell mellan Arkitekturupproret och Arkitektskolan. Lundagårds Elin Hilling var på plats, men hade hoppats på hätskare diskussioner.
Onsdagens studentafton börjar i vanlig ordning med den ikoniska introduktionsfilmen. Kombinationen av musiken, de stora namnen, bilderna och rösterna ger mig alltid gåshud. Stämningen sätts på en gång.
Studentaftons förman, Simon Bernstone, kliver upp på scenen för att introducera kvällens gäster. Det börjar inte på topp då varken ljus och ljud fungerar, men Simon Bernstone behåller lugnet. Det är inte första gången det är tekniska problem på ett studentevenemang, så ingen i publiken blir särskilt förvånad. I kvällens afton ska Arkitekturupprorets grundare Michael Diamant möta skolchefen för Arkitektskolan vid LTH, Jesper Magnusson, i en debatt om svensk arkitektur. Samtalet modereras av de två arkitektstudenterna Unn Arkfelt och Simon Sabel.
Det första som slår mig när Michael Diamant kliver upp på scenen är en ovanlig utstrålning av självförtroende och pondus. Han börjar dock ödmjukt.
– Detta är att den största publiken jag talat inför.
Michael Diamant berättar att han tackat nej till att delta på en konferens i Paris för att i stället sitta här på Stora scenen i AF-borgen. Man kan inte hjälpa att känna sig lite utvald. Grunden till Arkitekturupproret, som Michael Diamant beskriver det, är ett starkt missnöje med dagens modernism i arkitekturen. Han menar att den vanligaste uppfattningen vi har i dag är att det byggs fult. Han vill ta tillbaka klassicismen och skrota modern, utstickande arkitektur.
Jesper Magnusson, å andra sidan, håller ett lugnare tempo. Med en grund i arkitektur och flera års erfarenhet som skolchef så är hans ord noga utvalda. Deras olikheter skildras redan vid kvällens första segment. De båda har valt ut tre, enligt dem, typiska klassiska och moderna byggnader vardera som visas på storskärm. Michael Diamant ha bland annat valt Lunds domkyrkoforum och Jesper Magnusson Lunds konsthall. Två modernistiska byggnader som alla i Lund känner igen.
Om jag får gissa så var majoriteten av publiken denna kväll från arkitektskolan, men för mig som inte har lika bra koll så var detta ett väldigt uppskattat moment.
Det som är lite synd är att tekniken fortsätter ställa till det denna afton. Dock så kommer publiken igång när Jesper Magnusson och Michael Diamant kivas om mikrofonen, så det var kanske inte så dumt trotts allt.
Jag förväntade mig hätska diskussioner, kanske till och med lite bråk mellan Jesper Magnusson och Michael Diamant. Och ja, det var sällan de höll med varandra, men tonen mellan dem förblev god. Michael Diamant hade långa, intensiva utläggningar och Jesper Magnusson kontrade med mer stillsamma, logiska, svar. Jesper Magnusson menar att arkitektstudenter i dag lär sig så mycket mer än bara hur man ritar en vacker fasad.
– Arkitektur är mer än bara estetik.
Han håller dock med Michael Diamant till viss del och säger att många moderna byggnader i dag saknar kvalitet.
När Unn Arkfelt och Simon Sabel leder in diskussionen på utbildning så drar Michael Diamant ut ett ess ur rockärmen. Inför besöket i Lund har han haft kontakt med en arkitektstudent i publiken, som har delat kursmaterial och information om programmet till honom. Av rimliga skäl namnger han inte personen, men jag kunde höra hur viskningar spred sig i publiken.
Michael Diamant säger att arkitekter uppenbarligen inte bryr sig om människors åsikter.
– Det finns många människor, kontrar Jesper Magnusson med och möts av applåder.
Under kvällens gång blir Jesper Magnusson allt varmare i kläderna och mitt intresse bara starkare. Michael Diamant säger att Arkitekturupproret och arkitektskolan inte haft en dialog tidigare, då det inte skulle leda någonstans. Han förklarar att människor ser Arkitekturupproret som bakåtsträvande.
– Vi klassificeras med Donald Trump.
Med stearinljusen halvt nedbrunna kliver Simon Bernstone upp på scenen igen och ställer den traditionsenliga frågan: Vem hade ni velat se i Studentafton? Jesper Magnusson fortsätter på arkitektspåret och väljer Jeremy Till, en brittisk arkitekt, akademiker och författare. Michael Diamant säger, utan att tveka, att han skulle vilja se Elon Musk. På något sätt tycker jag att det var det mest klockrena under hela kvällen.
