Alla hjärtans dag – en dag för kärlek eller kommersialism? Lundagårds studentlivskrönikör Mimosa Lu, stolt singel, ifrågasätter högtiden och väljer att fira den på sitt eget sätt: med tentaplugg, burpees och en ekonomisk livskris.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
För er som missat det: Jag är singel. (Det är ett konstaterande, inte en inbjudan till er kåta jävlar i DM:s.) Därför är jag redo att hata lite på Alla hjärtans dag.
Missförstå mig rätt – det är väl fint att fira kärlek, om man nu har någon att ge den till. Men även om jag inte direkt är expert på relationer, vill jag bara klargöra en sak: Jag är singel och lycklig. Jajamän! Två ord som sällan ses som synonymer men som i det här fallet samsas i samma mening, helt utan sarkasm.
Men låt oss vara ärliga. Alla hjärtans dag handlar inte om kärlek. Det är snarare ett sätt för folk att ruinera sig själva på blommor, choklad och romantiska middagar som de inte har råd eller lust med. En påhittad högtid där par lajvar ett romantiskt förhållande och vi singlar förväntas kompensera genom att ”älska oss själva lite extra” – vad det nu ens betyder.
Och det värsta? Vi går med på det. Det spelar ingen roll hur lycklig och självständig jag är de övriga 364 dagarna om jag inte lyckas bevisa det just i dag. Som om det inte räcker att jag själv vet att jag har det bra – jag måste övertyga er, alla lyckligt icke-singlar. Så i år tänker jag sluta låtsas och i stället ha den mest o-romantiska Alla hjärtans dag någonsin.
Jag börjar med att göra en kopp kaffe för en, och rensar de tiotals kampanjmejl som skriker ”Överraska din älskling!”. Sedan drar jag igång en välbehövlig storstädning, vänder upp och ner på lägenheten i jakt på hörlurarna jag tappade bort för tre veckor sedan. När dammet lagt sig är det dags att rensa kylskåpet och inse att jag har mat som gick ut i november.
Nästa punkt på schemat är akademiskt självplågeri. Jag renskriver föreläsningsanteckningar och börjar (för första gången i mitt liv) plugga till min tenta en månad i förväg. När hjärnan fått lida går jag vidare till dagens träningspass som är strategiskt utformat för maximal kroppslig plåga: plankan och burpees, inget annat.
När pulsen går ner, men ångesten inte gör det, går jag vidare till en ordentlig reality check. Jag går igenom min återbetalningsplan från CSN och får en livskris. För att få tillbaka lite kontroll slår jag upp min budget – och gör en upptäckt som både är pinsamt klar och ganska sorglig. Min största utgift är ”onödiga livsmedel”, vilket i praktiken betyder torkad mango, chips och öl.
Precis innan jag sätter på 10 orsaker att hata dig, gör jag en snabb googling på ”Hur länge kan en människa leva utan fysisk beröring?”. Och ja, visst, jag sitter här ensam på Alla hjärtans dag med en dyr låda choklad i knäet och en klyschig romcom – men vet ni vad? Jag slipper i alla fall att fejka romantik, gå på en dålig dejt eller låtsas bli glad över en blombukett för 199 kronor från Ica.
Singellivet är kanske inte alltid lyckligt. Men det är i alla fall jag som styr min egen misär.
Läs också:
KULTURREDAKTIONENS TORSDAGSTIPS: Alla hjärtans dag-special
