För många är tiden i Lund den bästa i livet, medan andra inte alls är lika förtjusta i den studentikosa lilla bubblan. Några av Sveriges mest framgångsrika politiker, manusförfattare och komiker delar sina minnen från studentstaden.
Annie Lööf

Ålder: 41
Yrke: Pr-konsult och fd. näringsminister
Pluggade i Lund: Juridik
När: 2003-2011
– Jag läste till jurist på Juridicum i Lund och började hösten 2003! Jag har självklart många minnen från mina år i Lund. Men så här drygt 20 år efter är det vissa minnen som poppar upp först när jag tillåter mig att blicka tillbaka. Jag tänkte att det skulle vara några av de större händelserna, balerna, de spännande gästföreläsarna. Men det är de vardagliga minnena som kommer upp.
– Först, första dagen på uppropet på Juridicum. De tjejerna som gick ner och åt en lunch tillsammans efter uppropet har jag kontakt med än i dag i en Whatsapp-grupp. Vänner för livet, vi fann varandra inte bara över en sallad, nervösa och spända inför studentåren, utan blev också pluggkompisar och vänskapen fortsatte.
– Ett annat är de ständiga cykelturerna från studentkorridoren på Vildanden till biblioteket på Juridicum, ofta i regn och snålblåst och där belöningen blev att gå till Widerbergs och köpa en Widerbergare till lunch, en klassisk lunchmacka.
– Självklart minns jag (tack och lov!) alla Siste april-firandena i Stadsparken med champagnegalopp, den dagslånga picknicken, festerna på främst Östgöta, Lunds och Malmö nation. Hur man klädde på sig med varma underställ, vantar och ett överlager av festlig outfit för att kunna sitta ute i åtta plusgrader en heldag på fest utan slut. Minnen som kommer över mig med värme!
Anders Jansson

Ålder: 57
Yrke: Komiker
Pluggade i Lund: Spanska och teater
När: 1987-1988
– Jag tog fem poäng under min tid på Lunds universitetet, så det blev inte så värst mycket akademiskt, men desto mer gjorde jag ju på sidan. Om jag ska sammanfatta min studenttid skulle det vara när jag åkte plywoodskiva ner för Himlatrappan på AF-borgen – ett roligt liv med några nära-döden-upplevelser. Ett minne som sticker ut extra mycket var när vi satte upp Uardaspexet och jag och några vänner stod uppe på stora balkongen på AF. Där brukade vi stå och röka och ta en öl.
– Precis nedanför oss i Lundagård pågår det samtidigt stora studentprotester med ridande poliser, tårgas och stridande höger- och vänsterfalanger. Det var som ur en scen i en Wim Wenders-film. Helt surrealistiskt. Där står vi i egyptiska kläder och feströker, och så ser vi hur ridande poliser jagar kullerstenskastare. Det var verkligen som en filmscen, och vi tänkte att, ja, så kan det gå men nu ska vi in och köra spexet! Det är verkligen en bild som har etsat sig fast om hur Lund kan vara en liten bubbla.
Kalle Lind

Ålder: 49
Yrke: Manusförfattare och radiopratare
Pluggade i Lund: Humaniora
När: 1996-2000
– Jag vistades i studentlivet men jag hade väldigt dubbla känslor för det hela tiden. Jag tyckte väl att det var lite skitförnämt i Lund. Jag är från Eslöv och kände mig inte riktigt hemma. Fick för mig att den här staden inte är till för mig och sedan stannade jag bara kvar. Jag träffade en tjej och så småningom skaffade vi en massa barn och sådär. Det var inte det att jag inte hade kul i Lund, men jag utnyttjade verkligen inte de kanalerna som fanns. Efter två år i Lund gick jag på en sittning, min tjej var med i Syeriet på Boelspexet. Under kvällen sa jag till mina bordsgrannar att det var min första sittning och de tittade på mig och undrade om jag var novisch. Men jag hade ju pluggat i två år…
– Just det där studentikosa var kanske inte min grej. Ibland gick jag på nation och drack kopiösa mängder alkohol, som vilken student som helst. Men framför allt på Blekingska och Smålands nation, som var de minst studentikosa nationerna. Blekingska på 90-talet hade ju en indiepop-profil, så man tog sig ut till Vildanden och lyssnade på när Nina Persson vände plattor. Det är ganska långt från frackar och punsch så att säga.
Maria Malmer Stenergard

Ålder: 43
Yrke: Utrikesminister
Pluggade i Lund: Systemvetenskap och juridik
När: 1999-2008
– Efter närmare fem år som student i Lund finns det naturligtvis många fina och roliga minnen att titta tillbaka på. Novischlivet på nation (Krischan, så klart), Skånska nationernas gåsafest och jobbet på Karnevalen är några av de jag tänker på. Tentorna i programmering vill jag däremot helst förtränga.
– Men de minnen som ligger mig varmast om hjärtat är de med farmor. Som barn var jag så avundsjuk på först mina kusiner och sedan min bror som fick vara student i Lund och äta köttbullar hos farmor. Till slut var det min tur. Farmor bodde på Järnåkra och hos henne kunde jag ibland ramla in på natten när jag inte orkade cykla upp till lägenheten på Kämnärsrätten efter en sen festkväll. Vi handlade, bakade och smuttade på sherry. Och så åkte vi varje vår till Alnarpsparken och tittade på näsduksträden när de blommade. De stunderna saknar jag!
Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 1 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.