Integrationsminister Mats Persson uppmanar kulturbranschen att ta avstånd från gangsterrappen. Men kan man bekämpa kriminalitet genom att marginalisera musikgenren som speglar den? Lundagårds kulturkrönikör Felix Perklev tycker att debatten ekar av tidigare moralpanik.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
I en debattartikel publicerad i Aftonbladet tar Sveriges integrationsminister, tillika tidigare utbildningsminister, Mats Persson till orda mot gangsterrappen. Medan han betonar att han inte vill förbjuda musiken verkar han uppmana till bojkott av den. Han vädjar till makthavare i kulturbranschen att ta avstånd från genren genom att inte släppa fram den på Sveriges musikscener.
Persson menar att de våldsromantiserande inslagen i musiken är ett hån mot alla de som har drabbats av gängkonflikterna, och att musiken kommer leda ungdomar in i kriminalitet. Dagens rappare är inte några ”missförstådda poeter” – de är våldsverkare som hotar den liberala demokratin, menar han.
Resonemangen återfinns i de senaste årens debatt om hiphopen, såväl som i 60-talets moralpanik kring hur rock’n’roll skulle driva ungdomen till narkotikabruk och fördärv. Trots den moraliserande tonen och de utnötta argumenten aktualiserar integrationsministerns artikel en intressant fråga: När övergår kultur från att skildra samhället, till att hota det?
När det gäller hiphop är frågan inte helt okomplicerad. Gangsterrappen i dag inte är den socialrealistiska rapporteringen från förorten som exempelvis präglade hiphop-kollektivet The latin kings musik på 90-talet. I deras låt ”Kompisar från förr” skildras tidigare vänners livsöden som trasats sönder av kriminalitet och missbruk. I dag framförs i stället musiken ofta av artister med egna personliga band till kriminell verksamhet. Artister som gärna tar chansen att hävda sitt våldskapital eller att håna dödsoffer på motståndarsidan i blodiga konflikter. Ett exempel är låten ”Southside”, där artisten Haval påstår sig ligga bakom mordet på Einár, och rappar bland annat: ”Kom ihåg, du var ett litet fan/Skicka ner dig till Neverland/Växer aldrig upp, Peter Pan.”
Hiphopen har blivit råare genom gangsterrappen. Musiken har blivit en plattform som kan användas för att främja oetiska intressen. Även om utvecklingen är skrämmande, kan den ses som en spegling av hur utanförskapets villkor har hårdnat – ett uttryck för den brutala verklighet som råder. Det är en verklighet som Persson inte verkar veta hur han ska hantera, då han några dagar efter att debattartikeln publicerats dyker upp i Rinkeby och poserar för sin Instagram iklädd skottsäker väst.
Mats Perssons famlande hantering av frågan illustrerar komplexiteten i de utmaningar politiken står inför. Men går det att motverka en negativ samhällsutveckling genom att försöka marginalisera de kulturella uttryck som den föder? Rapparen Yasin besvarade frågan 2021:
”Hiphop är bara en spegelbild av samhället, om du har smuts på ansiktet ska du inte försöka rengöra spegeln, utan du ska tvätta ditt ansikte. Jag har aldrig sagt att mitt ansikte är rent, men jag är åtminstone inte idioten som skyller på spegeln.”
