Att plugga med barn

Tidiga morgnar, sena pluggkvällar och ett ständigt pusslande. Hur går det att kombinera småbarnsliv med högre studier? För Linnea, Malak och Evelina har svaret varit struktur, disciplin och en hel del anpassning. Trots utmaningarna ser de många fördelar med att studera som förälder.

I Sverige har ungefär var femte student barn och majoriteten av dem är kvinnor. Enligt en rapport från CSN hade 14 procent av kvinnliga studenter ekonomiskt ansvar för ett barn i fjol. Motsvarande siffra för männen var 5 procent.

En av dessa mammor är Linnea Lavesson. Hon pluggar en master i tillämpad klimatstrategi och bor med sin sambo och sina två barn i ett gammalt bageri ”med möjligheter” tio minuter från Lund.

I första hand är man mamma och i andra hand är man student, förklarar Linnea. Det märks särskilt de dagar när det inte riktigt blir som hon har tänkt sig. Ibland börjar döttrarna bråka så fort hon har lämnat rummet:   

– Mamma, hon petar på mig. Mamma, hon tar mina saker. Mamma, härmar Linnea.

– Och om man tänkt gå och plugga då så får man bara släppa det. Då får man vara förälder helt enkelt.

Linnea berättar att hon har blivit mer flexibel sedan hon fick barn. Det går inte alltid att planera när man ska repetera det sista inför tentan. I värsta fall får det bli när barnen somnat. Hon tänker tillbaka på omställningen det innebar att få barn:

– Plötsligt var det en annan liten person som bestämde vad jag skulle göra och när jag skulle göra det, säger Linnea.

På många sätt är Linnea den typiska mamma-studenten. Enligt en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering) från 2011 särskiljer sig studenter som är mammor genom att de är äldre och oftare bor ihop med sin partner, snarare än andra studentgrupper. Linnea har också pluggat innan hon fick barn. När hon läste en kandidat i biomedicinsk analys bodde hon i studentkorridor och levde ett ”klassiskt” studentliv. Det är en tillvaro som känns väldigt annorlunda när hon tänker tillbaka.

– Jag har mycket mer självdisciplin nu. Just för att jag vet att om jag har tid så måste jag få saker och ting gjorda. Man har så mycket tid när man inte har barn. Jag hade all tid i världen, säger Linnea.

Malak Laham, som är 27 år gammal och har en son på sex år, talar också om självdisciplinen man behöver som förälder. Hennes liv har sett annorlunda ut än Linneas. Hon fick barn när hon var 20 år och är ensamstående. Hon säger att hennes son ger henne drivkraften att arbeta målinriktat.

– Jag har en målbild av hur vår framtid ska se ut. Jag vill se till att den går i uppfyllelse, säger hon. 

Hon vaknar innan klockan sex varje vardag. Först gör hon i ordning sig själv. När hon är klar väcker hon sonen, ger honom frukost, lämnar honom på skolan och sedan åker hon till gymmet. 

Efter det börjar studiedagen. Så fort den tar slut är det dags att hämta från fritids och sedan är det kvällsmat. Hon säger att den stöttning hon får från sin familj är avgörande för att få ihop vardagspusslet.

–  Jag bor med mina föräldrar i ett hus i Malmö tills jag tar examen. För att jag ska få ihop ekonomin och få hjälp med min son, säger hon.

Under tentaperioder händer det att Malaks föräldrar hämtar sonen och tar hand om honom på kvällen. Detsamma gäller när vi träffar henne en fredag på Lunds stadsbibliotek, som är pyntat för alla hjärtans dag. Kaféet, som ligger precis innanför barnavdelningen, är ganska folktomt. I ett hörn sitter ett sällskap med en bebis i blå body som ibland gurglar lite.

Även om föräldrarna hoppar in och passar sonen så är det alltid Malak som lägger honom. Nattningen är deras speciella stund.

– Vi skrattar, vi leker, vi busar. Vi läser och sjunger. Det betyder väldigt mycket för min son. Extremt mycket. Jag vill att jag är den sista han ser innan han somnar, säger Malak.

– Jag minns när han föddes. Jag tittade på honom och tänkte att han kommer vara med mig hela livet. Han är mitt ansvar.

***

Mamman Evelina Wahlström, som bor utanför Hässleholm, studerar till socionom. När hon började sin utbildning kunde hon ha dåligt samvete för att hon lämnade sina två ettåriga tvillingar på förskolan de dagar hon studerade hemifrån.

– Det var känslomässigt jobbigt. Men sedan fick jag bara acceptera det. Det är ingen annan som tycker att det är konstigt att jag lämnar mina barn för att jag studerar. Utan det var ju bara jag själv, säger hon.

Ingen av mammorna vi pratar med har fått någon information om vad för stöd som finns för studenter som är föräldrar. De upplever inte att det finns någon anpassning eller några avgörande förmåner för den som har barn och studerar. Det finns dock möjlighet att via CSN få tilläggsbidrag (ungefär 200 kronor som enbarnsförälder per vecka) och tilläggslån.

En annan stödfunktion för studenter är Lunds universitets studentkårers (Lus) daghem. Lus utser studentrepresentanter till styrelsen för förskolan, men få studenter använder den. Ingen av studenterna vi pratar med har hört talas om den. Lus gör ingen marknadsföring speciellt riktad mot föräldrar. Fokus har i stället legat på att få drivna studentrepresentanter att vilja engagera sig. 

På AF Bostäders hemsida finns inte heller någon information om huruvida det är tillåtet att ha barn i deras bostäder. I telefon uppger de dock att reglerna för samboende med andra studenter också gäller för barn. Det betyder att man inte får bo med barn i korridor, där bara en person per rum är tillåtet. Däremot får man bo med barn i lägenheter, men max ett barn om man bor i en etta.

Förutom den ekonomiska biten och boendet kan vabbandet också orsaka problem. Evelina menar att den största utmaningen för studenter som har barn är de obligatoriska momenten på utbildningen. Om barnen är små måste man kunna stanna hemma när de är sjuka.

– Nu när vi är på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) får vi bara ha fem frånvarodagar på hela terminen. Så jag och min partner har kommit överens om att han är hemma om barnen blir sjuka, säger hon.

– Jag hade aldrig klarat den här terminen om jag var ensamstående. Har man fyra barn kan vabbperioderna bli ganska långa.

Trots vardagspusslet tenderar föräldrar som studerar att vara effektivare än andra studenter. De blir fortare färdiga med sin utbildning och färre hoppar av, detta enligt rapporten från IFAU. Överlag tycker föräldrarna vi pratat med att det går bra att kombinera studierna med föräldraskapet, särskilt när barnen är lite äldre. Malak tänker tillbaka på sonens trotsålder och skrattar medan hon berättar:

– Oh my god. Det var en stor utmaning. Det var nästan… jag grät jättemycket. Många gånger sa jag till mina föräldrar: ”Ni får ta över. Jag måste ta mig ut. Jag måste ta en promenad och rensa tankarna”.

– Han försökte att provocera mig. Hur ska mamma reagera? Då måste man tänka: ”Okej, vad är smart? Hur ska jag reagera?”, säger Malak.

Linnea har barn i ungefär samma ålder.

– De är mer självständiga och båda går i skolan. Därför tänkte jag att det är perfekt timing för mig att plugga, förklarar hon.

Det är lite tufft att få ihop det när du jobbar åtta till fem. Det är lättare när man studerar.

När Linnea bestämde sig för att börja studera igen hade hon arbetat tio år som biomedicinsk analytiker och var enhetschef på Region Skåne – ett fast jobb med bra lön.

– Men jag kände för något nytt. Just miljö och klimat har varit ett intresse jag haft länge, även om det inte var det jag pluggade min kandidat i, säger hon.

Trots lägre inkomst ser Linnea många fördelar med att kombinera plugg och familjeliv, framförallt flexibiliteten. Som student är det betydligt lättare att få ihop schemat som ska rymma allt ifrån utvecklingssamtal till skolavslutningar och tandläkarbesök. 

– Jobbar man kan man inte ta ledigt när som helst, man måste ta hänsyn till andra som är beroende av en på jobbet. Missar man ett obligatoriskt moment [på universitet] kan man få kompletteringsuppgifter och blir man underkänd så finns det omtentor.

Dessutom tycker hon att masterstudierna är mindre tidskrävande än jobbet som enhetschef, även under förra terminen när hon läste på 150 procent.

– När jag var enhetschef var det väldigt mycket kvällsjobb och helgjobb. Det är lite tufft att få ihop det när du jobbar åtta till fem. Det är lättare när man studerar, säger hon.

Evelinas väg till beslutet att börja studera är en helt annan. Till skillnad från Linnea hade Evelina inte studerat innan hon fick barn. I stället körde hon budbil för DHL, ett jobb som var ganska krävande fysiskt.

Efter en tvillinggraviditet fick Evelina vad som troligtvis var diskbråck. Vissa dagar kunde hon knappt gå upp ur sängen. Då var det helt avgörande att hennes sambo kunde vara hemma med barnen.

– Det blev ju en väldig påfrestning rent psykiskt. För där har man två små barn, och du kan inte lyfta eller ta dig ner på golvet. Du kan inte göra någonting. Jag levde mer eller mindre i soffan.

– När jag blev skadad insåg jag att jag aldrig skulle kunna gå tillbaka till DHL. Dels för att jag inte vill. Alltså rent yrkesmässigt. Och dels för att min kropp inte kommer att palla, säger hon medan hon pillar på sitt halsband med barnens månadsstenar på: Mars, juni och maj.

– Jag kom in på programmet i december samtidigt som jag hade svinont och det kunde inte ha blivit bättre, lägger hon till.

I början hoppade hon runt på kryckor men lyckades ändå sköta studierna samtidigt som hon hade fyra barn. Att det blev just socionomprogrammet berodde på en separation hon genomgått några år tidigare. När hon lämnade pappan till sitt första barn fick hon samtalsstöd från kommunen och insåg hur stor skillnad socialt arbete kan göra.

– Jag kände att jag ville använda min erfarenhet till att hjälpa andra som är i samma sits som jag har varit i.

***

Precis som Evelina började Malak plugga efter att hon separerat från sin partner.

– Först jobbade jag på en skola, men jag slutade när jag skilde mig. Jag behövde återhämta mig. Efter sex månader sökte jag till en folkhögskola. Där började min egen resa.

När Malak började på folkhögskolan var hennes son bara två år gammal och samtidigt höll hon på att ta körkort. Ekvationer varvades med körlektioner, blöjbyten och barnvagnspromenader. Med hjälp av pannben och stöttande lärare gick det ihop och två år senare hade hon högskolebehörighet. Direkt efter det påbörjade hon sin sociologikandidat på Lunds universitet.

Nu umgås jag nästan bara med min familj och mina kusiner.

Under Malaks första termin i Lund var det en annan i hennes klass som också hade barn. De fann varandra direkt.

– Vi båda hade barn och är uppväxta i samma område. Vi förstod varandras livssituation.  Ibland pluggade vi tillsammans. Då såg vi till att barnen låg och sov, och efter det satt vi uppe och pluggade.

Alla vi pratat med berättar att sättet de umgås på och med vilka har ändrats mycket sedan de fick barn.

– Min cirkel blev jätteliten. Nu umgås jag nästan bara med min familj och mina kusiner, säger Malak.

Förutom att man har mindre tid till kompisar så blir det också naturligt att umgås med andra som också har barn – gärna i samma ålder så att de kan leka, berättar studentmammorna.

Evelina fortsätter reflektera över hur hennes liv som student med barn skiljer sig från sina klasskompisars:

– Det är ju två helt olika liv. Jag kan ibland vara extremt avundsjuk på en 22-åring som bor i en studentlägenhet. Som inte behöver sätta något alarm, som kan kolla på ett avsnitt till på kvällen fastän klockan blir, vad vet jag, två-tre på natten.

– Men det är ingen hemlighet att barn går upp tidigt och kräver tid. Så jag känner bara, ta vara på tiden som 22-åring.

I framtiden vill Malak skaffa en egen bostad till sig själv och sin son. För att ha råd med det jobbar hon extra några dagar i veckan på ett LSS-boende i Lund och lägger undan pengar. När hon är klar med sin kandidat vill hon ta en master inom socialt arbete så att hon sedan kan söka in på en doktorandutbildning. Linnea har inte någon konkret idé över vad utbildningen ska leda till eller vad hon ska göra sedan, men verkar inte bekymrad över det. Hon säger att hon har insett att saker löser sig.

Hon berättar också att hon har träffat flera föräldrar som är sugna på att börja plugga och som blir inspirerade när de hör att hon gör det.

– Vill man plugga och har barn men är tveksam så tänker jag bara kör. Gör vad du själv vill.

Evelina tycker också att det har gått bra att börja plugga, men menar samtidigt att det kan kännas ovant i början.

– Jag minns första terminen när vi skulle skriva grupparbete och de andra i gruppen började prata om källhänvisningar och referenslista och allt. Jag kände bara: Hur ska det här gå? Det var så naturligt för dem, som tagit studenten ett halvår tidigare. Jag var tvungen att lära mig på nytt, säger Evelina.

Nu har hon koll på källhänvisningar och ser fram emot att jobba inom socialtjänsten, helst med barn och familj. Hon tycker också det känns kul att det finns möjlighet att karriärsklättra, till skillnad från hur det var på hennes tidigare jobb.

När intervjun med Malak börjar lida mot sitt slut och gästerna i Stadsbibliotekets kafé börjat tunnas ut, avrundar vi med en fråga om hur hon ser på hur det blev. Malak är glad och tacksam för sin son. Men hon skulle ändå tipsa om att plugga först och skaffa barn sedan.

– Det är ju en utmaning, du har ansvar för ett litet liv. Det handlar inte bara om att vara hemma, laga mat och städa. Det handlar om att alltid avsätta tid och omsorg.

Precis som hon konstaterade i början av vårt samtal:

– Min mammaroll kommer före allt. Före att plugga, före jobb, före allt.

Artikeln publicerades ursprungligen i Lundagård nummer 2 2025. Läs hela tidningen i digitalt format här.