Den svenska modellen prövas och påfrestas från flera håll och behöver förändras för att kunna bestå. En liberal demokrati kan se ut på många sätt, utan att upphöra. Det menar Lundagårds politiska krönikör Nicolas Jendi.
Detta är en opinionstext i Lundagård. Skribenten svarar för åsikter i krönikan.
Till vilken grad kan vi avvika från det samhällsskick vi kanske önskar, för att bevara det bästa möjliga? Upprustning, repressiva åtgärder och handelskrig är inte saker man gör av idealism, utan av nödvändighet. Givet detta är det lägligt att se över sina värderingar och fundera allvarligt på vilka av deras uttryck är oumbärliga, och vilka positioner som behöver överges i en strid om något större och viktigare.
Tiden kännetecknas av oförutsägbarhet, och varje dag tycks föra oss längre från det politiska landskap vi växt upp med. Det vore ett misstag att föreställa sig landet i dag som dess slutgiltiga utformning. I sinom tid kommer allt förändras, och bli för oss sannolikt oigenkännligt. Men det betyder inte att vi behöver ändra oss i grunden, bara hur vi väljer att utforma samhället och existera i världen som den är. Det Sverige som våra föregångare byggt måste förändras för att förbli detsamma.
Bra då, att vi har många och djupa källor till förnyelse att hämta ur. Våra vänner och allierade utgör en mångfald som visar variationen i vårt samhällsskick. Till exempel offentligt finansierad högre utbildning är något som känns självklart i Sverige, men inte i Europa. Public service ses här som en integral del av demokratin, medan i USA, ett land med en betydligt äldre demokratisk tradition, ses public service som en europeisk säregenhet.
Samtidigt råder stor oenighet kring yttrandefrihetens omfång. Här har den svenska toleransen mer gemensamt med den amerikanska traditionen än exempelvis den tyska. Kulturella och historiska skillnader tar sig olika uttryck i en gemensam samhällsform.
Frågan om det främsta hotet mot friheten kommer från organiserad brottslighet eller repressiva åtgärder, visar hur våra ideal ger oss riktning, men sällan raka svar. Man behöver inte relativisera ideal för att konstatera att vårt statsskick går ut på att väga och balansera centrala principer som ofta korsar varandra. Spänningen mellan individens rätt och allmänintresset är central i vår politik och i alla fria samhällen. Den kan hanteras på många sätt, utan att den ene måste ge vika för den andre.
Framtiden tycks mörk, och för att bevara vårt levnadssätt måste vi bygga ett annat Sverige än det våra föräldrar gjort. Pragmatisk sakpolitik i tjänst för högre ideal har länge varit vägen framåt för ett litet land i en stormig värld.
Ett ideal som innefattar USA, baltstaterna och alla däremellan är givetvis brett, men fångar det mest väsentliga. Vägen framåt ligger i att anpassa samhällsbygget efter tiden, utan att förlora detta essentiella frihetsideal vi delar över tid och rum. Mångfalden som ryms i vårt levnadssätt är en tillgång och en källa till förnyelse som bör tas tillvara.
