Att skriva individuella uppsatser eller uppsatser i par spelar ingen roll för utbildningskvaliteten generellt. Det menar Jakob Nadir, student.
Det här är en debattartikel. Åsikterna som framförs är skribentens egna.
Centerstudenter skriver som en reaktion på Statsvetenskapliga institutionens beslut att tvinga studenter att skriva kandidatuppsatsen i par, att beslutet försämrar statsvetenskapsutbildningens kvalitet. De nämner att studenter som kommer att gå detta program senare inte längre blir behöriga till programmet ”Krig och försvar” vid Försvarshögskolan.
Beslutet är beklagligt, men någon vidare konkretion om hurdant beslutet försämrar kvaliteten på utbildningen – annat än att beslutet innebär begränsning av valmöjligheter för studenter – görs inte. I debattartikeln verkar debattörerna likställa skrivandet av ett ”självständigt arbete” med en bra och kvalitativ utbildning. Jag ställer mig tveksam till ett sådant betraktande av utbildning.
Studenter tränas att tänka och skriva vetenskapligt både i självständiga och gruppuppgifter under hela programmet, i alla program vid alla universitet och högskolor. Men väger uppsatsen så mycket att den kan ersätta resten av utbildningen? Problemet är knappt att Lunds universitet har valt att gå den vägen. Jag ställer mig frågan: Varför ska studenter över huvud taget tvingas att skriva en uppsats inom ramen för sina generella examina eller vissa yrkesexamina?
Kravet är tydligt: Uppsatser ska vara självständiga! Är de det? Min erfarenhet gör mig tveksam. Hur ofta har jag inte sett att studenter i förtvivlan kontaktar sina föräldrar för råd. Hur ofta har jag inte sett att i parförfattade uppsatser skriver ena studenten merparten av den, men båda får samma examen. Hur ofta hör jag inte numera att studenter använder Chat GPT för sina uppsatser, till och med för att komma på en idé om vad uppsatsen ska handla om, låt bli att tala om de skandalösa fallen där studenter betalar någon för att skriva dennes uppsats.
Dessa ”självständiga” uppsatser är knappt att anse självständiga. I annat fall bör man motivera varför man anser att de är självständiga och kvalitativa, och framför allt rättfärdiga existensen av ett sådant krav att som student ”skall [du] inom ramen för kursfordringarna ha fullgjort ett självständigt arbete” i ljuset av detta. Vidare måste skrivandet av uppsatser inom ramen för utbildningskvalitet beakta uppsatsen faktiska relevansen för samhället och nyttan av uppsatsen för studenten som skriver den. Har du som student, utöver att generellt kvalificera dig för att antas till programmet ”Krig och försvar”, någon nytta av uppsatsen? En större del av oss studenter får i majoriteten av fallen administrativa arbetsuppgifter med undantag för vissa utbildningar eller professioner som socionomer. Vi jobbar med handläggningar på arbetsförmedlingar, kommuner, servicekontor och så vidare där vetenskapliga sammanställningar sällan gör sig gällande. Majoriteten av oss ser oss heller inte jobba med forskning i framtiden.
Debatten borde vara någon annanstans. I stället för denna standardisering av högre utbildning är det hög tid att frångå generella krav på självständiga uppsatser, till förmån för att studenter får möjlighet att skriva uppsatser själv, för att få ut sina generella examina eller yrkesexamen. För läkare eller sjuksköterskor som väljer bort uppsatsen kan den tiden förläggas på praktik på ett sjukhus i stället för ett bibliotek eller hemma i lägenheten. På detta sätt tvingas inte alla studenter att skriva uppsatser – i par i detta fall – och fakulteten kan lägga tid på de studenter som brinner för att skriva uppsats. I annat fall är jag rädd att kritiken om att utbildningar generellt sett är för mycket forskningsförberedande, i stället för arbetsmarknadsförberedande, kommer att växa.
Jakob Nadir, student och ledamot i Akademikerförbundet SSR:s studentråd
