Fågelfantaster, tiggande munkar och rasbiologer. Lunds gator och torg bär namn som viskar om historiska normbrytare – vissa beundransvärda, andra problematiska. Följ med på en promenad genom stan för att ta reda på vad det är för vägar vi vandrar på egentligen.
Fågelfantast på slottet
Vi startar vid Mejeriet och vandrar upp längs med Stadsparkens östra kant. Solstrålarna lyser på de färgglada fasaderna och till vänster står ståtliga träd på rad. Vi befinner oss på Gyllenkroks allé, döpt efter friherren och godsägaren Axel Gustaf ”Gösta” Gyllenkrok (1783-1865). Det kanske inte låter så häpnadsväckande, men utöver dessa fina titlar var han en sann fågelfantast.
På sitt slott i Genarp hade han en samling med fjäderfän av alla tänkbara slag, allt från vita påfåglar ute i trädgården till papegojor i vestibulen. Totalt hade han över 1 000 fåglar, döda som levande. Lägg därtill åtskilliga sköldpaddor, en apfamilj och en varg som vaktade hans slott.
Men Göstas hjärta slog inte bara för djuren, han hade även ett starkt engagemang för att hjälpa kriminella ungdomar tillbaka in i samhället. När hans son begick ett brott och fick sparken från officersjobbet bestämde sig Gyllenkrok för att hjälpa andra ungdomar på glid. Han startade Råby räddningsinstitut som finns kvar än i dag under namnet Råby ungdomshem.
Bröder vid Juridicum
Från Gyllenkroks allé rör vi oss norrut mot stan. Träden har ersatts av affärer och fik och allt fler människor rör sig omkring oss. Snart tornar Juridicum upp sig och den som är uppmärksam kan lägga märke till de lite mystiska namnen på gatorna i området. Här korsar nämligen Lilla och Stora Gråbrödersgatan varandra, döpta efter gråbrödernas kloster, som låg i kvarteret.
Vilka var då dessa grå bröder? Jo, de var katolska munkar, även kallade Franciskaner, som för 800 år sedan vandrade runt i sina grå mantlar och predikade för folket. För dem var fattigdom och avhållsamhet något att sträva efter. De skulle avstå från alla egendomar och i stället leva på Lundabornas gåvor.
Gråbröderna var inte de enda munkarna i stan under medeltiden. Här fanns också svartbröder som även de har fått en gata döpt efter sig, nämligen Svartbrödragatan intill Mårtenstorget. Svartbrödraklostret, eller Dominikanklostret som det också kallades, var en tiggarorden. Men till skillnad från gråbröderna låg deras fokus mer på utbildning och lärande. Klostret var faktiskt det första Dominikanklostret som upprättades i Norden.
Båda klostren, svartbrödernas och gråbrödernas, raserades under den protestantiska reformationen. Vem vet, om det inte varit för Martin Luther kanske det fortfarande hade vandrat runt grå- och svartbröder på Lunds gator.
Vem är Mårten?
Vi håller oss kvar i svartbrödernas kvarter för här intill ligger nämligen ett av Lunds mest välbesökta torg: Mårtenstorget. I kvarteret låg den medeltida Sankt Mårtens kyrka, som gav torget sitt namn.
Men det vi alla undrar – vem är egentligen Mårten? Jo, vi har att göra med en mycket mytomspunnen man vid namn Martin av Tours, eller Sankt Mårten i svensk form – klostergrundare och biskop i 300-talets romerska rike.
Mårten gick sin egen väg. Som tioåring sökte han sig självmant till kyrkan för att döpa sig men blev stoppad av sina hedningar till föräldrar som i stället ville se honom i den romerska armén, något som skulle förändra hans liv.
Enligt legenden mötte Mårten en frusen tiggare under en ridtur. Utan pengar att ge honom delade Mårten med sig av sin mantel – bokstavligen. Han skar den mitt itu och gav bort den ena halvan. Samma natt drömde han om Jesus iklädd den avskurna manteln och på morgonen var den hel igen. Händelsen sägs ha gett upphov till begreppet palliativ vård – vård i livets slutskede – från latinets pallium (mantel). Hur nära döden tiggaren var må vara oklart men Mårtens gest sägs vara den första palliativa handlingen.
Vid första anblick verkar Sankt Mårten vara felfri, men faktum är att han indirekt har miljontals gäss på sitt samvete. Nej, skämt åsido – det är faktiskt honom vi har att tacka för högtiden Mårten Gås. Det sägs att Mårten gömde sig i en grisstia för att slippa bli utvald till biskop av Tours, men när gässen började kackla blev han avslöjad. Nu äter vi gåsamiddag varje år den 10 oktober som ett slags straff mot de förrädiska gässen. Men när allt kommer omkring följde de bara sina instinkter och gjorde honom dessutom till den biskop vi känner honom som i dag.
Lunds fattigaste gata
Från Mårtenstorget tar vi oss uppåt mot de pittoreska små kvarteren intill Lundagård där de låga pastellfärgade gathusen står på rad, hemvist åt bland annat Östgöta nation. Mellan gatstenen har stora stockrosor letat sig upp. Vi har hamnat på Själbodgatan. Det är svårt att tro att den här idylliska gatan döljer ett betydligt mörkare förflutet. Faktum är att kvarteret vi befinner oss i var hem för Lunds allra mest utsatta och fattiga från 1600-talet och ända in på 1900-talet.
Längs Själbodgatan stod fattighusen uppradade, eller själabodarna som de kallades. Råttor, möss och löss plågade gatans boende och sanitet var det inget vidare med. Men tiderna förändras. Numera finns inga spår av gatans förflutna som hem för stadens olycksbarn. Efter hätska debatter i tidningarna bestämde man sig under 60- och 70-talen för att riva fattighusen.
Om man är sugen på att bosätta sig i ett av gatans radhus, som ersatt själabodarna, kan man behöva punga ut runt åtta miljoner kronor. Men vissa spår finns kvar, som fattigvårdsinrättningens huvudbyggnad från 1860-talet, som nu har renoverats till bostadshus. Och så gatans namn såklart.
Rasbiologer i stan
Längs promenaden har vi inte bara sett gator som vittnat om svunna tider. En närmare blick på stans statyer avslöjar spår av en mörkare tid. I Lundagård, framför universitetsbyggnaden, har vi Sven Nilssons (1787-1883) byst. Han var zoolog och arkeolog men även pionjär inom svensk rasforskning. Hans kontroversiella undersökningar av samiska kranier var några av de första i sitt slag i Sverige och kom att influera den rasbiologiska forskningsmetoden. Han har beskrivits som en av arkitekterna bakom den nya vågen av rasforskning som skulle leda till betydande förtryck av minoritetsgrupper och socialt utsatta.
På Petriplatsen står en staty av Carl von Linné (1707-1778). Den kända botanikern klassificerade växter och djur – men även människor. Kategorierna baserades på världsdelarna Afrika, Europa, Amerika och Asien. Dessa rangordnade Carl von Linné och gav olika personlighetsdrag, där den friska amerikanen stod överst.
Såväl Sven Nilssons som Carl von Linnés metoder och idéer har i efterhand mött stark kritik. Under Black lives matter-demonstrationerna under 2020 skrev nära 2 000 personer på en protestlista för att riva Carl von Linnés staty. Andra menade att hans forskning var ett resultat av sin tid och att hans staty skulle stå kvar, vilket den gör än i dag.
