Förra året gick ljudboken om den tryckta boken sett till antal sålda exemplar. Vad händer med litteraturen när den i större utsträckning skrivs för örat, och inte för ögat?
Hur mår litteraturen, egentligen? En kulturdebatt, som ett förspel till Sven Anders Johanssons bok Litteraturens slut (2021), utspelade sig tidigare i vår på kultursidorna för att diskutera frågan. Kulturdebatterna av detta slag är ofta tradiga, och samma trötta argument och motargument repriseras av skribenterna. Men den här gången blev det något så ovanligt som en debatt om bokförsäljningsstatistik – mellan en ekonomiforskare och en litteraturprofessor.
Erik Wikberg, forskare vid Handelshögskolan och ansvarig för att sammanställa de senaste årens bokförsäljningsstatistik med data från Svenska Bokhandlareföreningen och Svenska Förläggareföreningen, menade i SVTs program Ekonomibyrån (15/2-21) att litteraturkonsumtionen statistiskt sett ökar stadigt. Sven Anders Johansson, litteraturforskare vid Mittuniversitetet och litteraturredaktör på Aftonbladet, skrev i en kort replik (2/3) att Wikbergs bild var felaktig och att litteraturkonsumtionen minskar på alla plan förutom på det digitala. Wikberg invände i sin tur på Johansson replik, och framhävde igen att hans statistik tydligt visar på att den totala försäljningen, fysisk och digital, pekat uppåt sedan 2015.
Oavsett om Sven Anders Johanssons tolkning av statistiken är felaktig eller inte, återstår den poäng som han i grunden vill göra. Den om att digitaliseringen av litteraturen vinner mark i rasande fart, och att detta inte sker oproblematiskt. Förra året gick ljudboken för första gången om den fysiska boken, sett till antal sålda exemplar – en omställning inom litteraturvärlden som väcker många funderingar och farhågor. Kommer vår kära pappersbok, denna uråldriga artefakt, att gå i graven? Och vad händer med litteraturen när den i större utsträckning skrivs för örat?
Cirkeln är sluten, menar många. Ljudboken är en återgång till litteraturens muntliga härkomst. Vi vurmar fortfarande för denna urgamla tradition, när vi framhåller högläsningens värde. Har man barn är det bra att läsa högt för dem eftersom det sägs verka uppmuntrande för deras egen läsning. Ljudboken kan på liknande vis vara en välgörande inkörsport till läsandet, säger vissa.
Men att lyssna är inte att läsa, och det är inte bara en kulturkonservativ uppfattning. Huruvida den ena formen är bättre än den andra är en annan, mer komplex, fråga. Lyssning kan innebära att mycket av den språkliga förståelsen går förlorad, när man inte ser texten framför sig. En stor del av texttolkningen är redan gjord av inläsaren. Men att lyssna kan å andra sidan passa sig bättre för vissa, exempelvis personer med lässvårigheter eller nedsatt syn. Hjärnforskaren Katarina Gospic hänvisar i en artikel i Dagens Nyheter (4/4) till en studie från 2010 som visade på att den grupp studenter som fick lyssna på samma text som den andra gruppen fick läsa, presterade 28 procent sämre på det efterföljande provet.
En studie av ljudbokstjänsterna gjord av Karl Berglund, litteraturforskare vid Uppsala universitet, visar på att det är populärlitteraturen, främst deckaren, som lyckas bäst på marknaden. Det är ett mönster som gäller för bästsäljaren i tryck men som accentueras i ljudboksvärlden, menar Karl Berglund. Studien visar också att böcker som fungerar i ljud generellt sett är kortare, har högre andel verb och har färre utvikningar och miljöbeskrivningar. Kort sagt, en mindre komplex, mindre beskrivande prosa. Invecklade berättartekniker och spretiga narrativ blir för svåra att hänga med i. Trenden medför alltså att litteraturen som skrivs för örat blir förenklad, förtunnad och nedbantad.
I många genrer, som diktsamlingen och essäboken, är pappersformatet fortfarande viktigast. Skräckscenarion där framtidens litteraturkonsumtion endast sker digitalt och då populärlitteraturen har konkurrerat ut allt annat, är med all säkerhet överdrivna. Men faktum kvarstår att det på ljudbokens konkurrenskraftiga arena blir allt viktigare att litteraturen fungerar i ljud. Det dröjer nog inte länge förrän ljudbokstjänsterna börjar utnyttja användardata för att anpassa innehållet. Storytel är ett vinstdrivande företag, precis som Netflix. Visst har litteraturen varit i beroendeställning till marknadens villkor även innan digitaliseringen, men denna heteronomi förstärks oundvikligen av den digitala marknaden.
Om litteraturen nu är så pass välmående som Erik Wikbergs statistik visar, så borde väl författarna glädjas? Riktigt så är det inte. I ett debattinlägg (20/11-2020) i Dagens Nyheter menar ordföranden för Författarförbundet att författare tjänar alldeles för lite på ljudboken. Förlagen gör stora vinster, medan författarna lämnas därhän. Endast ett fåtal ljudböcker kommer upp i de inkomster som försäljningen av pappersböcker ger, står det i inlägget. Att ljudboken är så billig som den är devalverar inte bara bokens värde, utan även den yrkesgrupp som skriver litteratur. Vad händer med litteraturen när yrkesverksamma författare får allt svårare att försörja sig?
Ljudboksboomen är ekonomiskt sett goda nyheter för förlagen och branschen i stort. Kanhända inte lika goda för litteraturen i sig. De digitala formaten kan totalt sett nå en större publik och öka litteraturkonsumtionen, men till vilket pris? Utvecklingen visar trots allt på att de digitala och traditionella formerna kommer att samexistera. Vitala och nyanserade debatter, som den mellan Wikberg och Johansson, är helt klart väsentliga när litteraturen står inför en så pass stor omställning som digitaliseringen.
